Ta Min Hand [Jaxton - HP FF - Del 1]

Kapitel 6

Läktaren var fylld med elever, det hurrades, buades och applåderades under matchen. Jaxton var själv väldigt intresserad utav Quidditch så han följde matchen med stort intresse. Det var trots allt också slytherin mot Gryffindor vilket gjorde det hela än mer intressant.
"Mål till Slytherin, tio poäng!" ropades i högtalarna och deras sida utav läktaren bröt ut i applåder.
"TJOHO!""HEJA SLYTHERIN!"
"KÖR HÅRT!" vrålades bland massa annat ut av uppspelta elever.

Det kändes som om matchen var över på ett ögonblick, men i själva verket hade den varit ovanligt lång, nästan fyra timmar. Hejarklackarna var hesa, spelarna utmattade men humöret var på topp då Slytherin gick segrande ur matchen med 560 mot 420. Jaxton var upprymd över det hela. Även om han inte ville erkänna det så kändes det skönt med en vinst.
"Vilken match, grymt spelat alltså..."
"Ja, så snygga fintar gjordes idag, sjukt." Hela det vanliga gänget plus några andra, bland annat Clara, Lejla, Jimmy, André och Sammy från Hufflepuff, spatserade mot det nybyggda uppehållsrummet som hade placerats i samma korridor som biblioteket. Ett uppehållsrum för alla elevhemmen. Det var inte vidare stort, men tillräckligt stort för att hysa tre distinkta områden för umgänge med soffor och fåtöljer samt kuddklädda fönsterbleck.

Gänget intog ett utav de tre umgänges områdena med två soffor och två fåtöljer kring ett ovalt bord. Jaxton tog en utav fåtöljerna, men Sammy satte sig på dess armstöd för att kunna fortsätta sitt samtal med Lejla som satt sig i soffan bredvid. Jaxton fångade sig själv i tankarna om att han önskade innerligt att hon skulle flytta på sig för att det kändes påträngande att ha henne där. Han sade inget om det utan förblev tyst medan de andra animerat talade glatt om den förgångna matchen. Han hade inte sett Hilda på läktarna, men det kunde vara en sådan simpel sak som att han bara hade missat henne.

Det hade flyttats en till soffa till området där de satt då flera elever från Ravenclaw och Gryffindor ville upsluta sig till gänget och deras konversation. Det var underligt att Gryffindor ville uppsluta sig till jsut dem, men när diskussioner bröt ut kring matchen blev anledningen uppenbar. Vissa elever ansåg att matchen inte var rättvis, att det var fusk att så mång ai Slytherin hade den senaste kvasten. Colosus 200, den hade kommit ut på marknaden under sommaren och genast blivit en enorm hit bland alla som hade råd att spendera tusentals galleoner på en kvast. Slytherin, som hade många elever från rika familjer, hade i sitt lag hela fyra stycken. Men trots det heta ämnet höll sig diskussionerna någorlunda hövliga och civiliserade.

Jaxton befann sig nu mitt i det hela. Sammy satt på armstödet och lutade sig nästan mot honom. En annan tjej stod nästan lutad över honom med armbågarna på ryggstödets topp. Han förstod varför då det inte fanns några lediga sittplatser kvar. Men det kändes påträngande likaså.
"Sätt dig på armstödet där istället." sade han till tjejen från Ravenclaw som stod halvt lutad över honom. Hon fnittrade lite,
"Jag står bra här." sade hon och återgick till samtale hon var delaktig i. Hon verkade inte ha fattat vinken. Att Jaxton inte ville ha henne där.

Han kände sig instängd, de var runt tjugo personer nu som trängdes runt det lilla ovala bordet. Sittande på soffor, i fåtöljer, på armstöd och på ryggstöd, lutandes mot kanter och mot andra människor. Det var alldeles för trångt och alldeles för många samtal på en och samma gång. Jaxton ville nästan resa sig och går därifrån. Men just som han skulle göra just det hade Sammy börjat skratta så mycket att hon tappade balansen och föll baklänges rakt ner i hans knä.
"Åh, haha, förlåt, haha, förlåt Jax, haha, alltså, jag, åh min mage gör ont!" skrattade hon fram och Jaxton kunde inte annat än finna hennes ansikte och grisaktiga skratt roande.

Men han gav henne en putt och reste sig sedan upp.
"Sitt," sade han och pekade på fåtöljen.
"Åh, tack, kom Becca du får också plats." Tjejen som hade stått lutad över Jaxton klämde ner sig i fåtöljen bredvid Sammy. Då de båda var smala var det ett mindre problem. Jaxton ställde sig med höften lutad mot fåtöljens sida istället. Det kändes bättre. Han var inte inklämd och var fri att gå när han behagade.