Aeris huvud snurrade runt och hennes tunna kropp skakade, huden var blekare än vanligt och hade en svag nyans av lila och blått. En len lite mörkare röst ekade genom hennes huvud och hon kollade försiktigt upp mot den unge mannen som rösten tillhörde. Han satt på huk framför henne och hans mörkbruna lockar låg slarvigt över hans klara gröna ögon som kollade rakt in i Aeris bärnstens gula, han hade lagomt starka konturer i ansiktet och han var vacker. Han såg ut som en ängel i jämförelse med Aeris som såg död ut, hennes genomblöta röda lockar låg utspridda på marken och hennes kinder var insjukna, de blåa ringarna runt ögonen matchade hennes mörkblåa läppar som gav ifrån sig ett tyst stön av smärta när den unge mannen löft upp henne från det vassa gruset.
-Gud gav mig inte ben för att jag skulle bli buren, protesterade Aeris. Orden var menade att komma i en bestämd ton men lämnade hennes läppar som en svag viskning. Den unge mannen brydde sig inte om vad hon sa utan började gå in mot skogen med Aeris i sina armar.
YOU ARE READING
Ryktet...
FantasyHela byn har hört talats om ryktet som spred sig som pesten, ryktet om flickan... Flickan med koppar rött hår och bärnstens gula ögon, flickan som lekte med elden utan att bränna sig, flickan som försvann.
