Feelings - Jag i ett nötskal?

Kriget tar ifrån oss många liv. Kriget ger oss många tårar.

"Spring!" Den långa mannens bruna kappa svajade i den nalkande stormen vind. Hans förtvivlade ansiktsuttryck sökte sig till den lilla pojkens blänkande ögon.
"Jonni, spring!" Men pojken stod som förstenad kvar. Blicken fastnade på den hopsmällda rävsaxen som borrat in sig i hans fars fot. Han sprang fram och försökte bända loss den. Mannens ansikte förvreds av smärta. Han sträckte sig mot pojken och la handen på hans smutsiga axel. Tårar droppade ned på mannen när han varsamt strök honom med tummen över den.
"Jonni. Jag vill inte att de ska ta dig också!" Snabba steg hördes dovt i fjärran. Mannen puffade iväg honom.
"Spring, Jonni! Spring för min skull!" Så han sprang. Stegens ägare hade börjat springa och rop ljöd över skogens en gång så fridfulla träd. Fåglar flög i panik när pojken sprang fram över stigen. Ett skott hördes och han ryckte till.
"Mamma." Sa han.
"Felicia." Sa han.
"Pappa..." Viskade han och la sig på den mossbeklädda marken och lät skogen dölja hans sörjande kropp.
"Pappa..."