Chapter Thirteen - Friends

1.7K 78 6
                                    

Armie's POV

Kailangan kong gumising ng maaga ngayun dahil I'll look for intern na marunong magchinese. Kasi naman ang arte ng HR namin. It's been a week since ngyari yung first kiss namin ni Jin and we have been sweet with each other to the point na habang nasa office ako at nasa schedules naman siya hindi parin namin matiis na hindi magusap kaya most of the time pinapagalitan siya ng manager niya. Masaya naman sa office. Yun nga lang hanggang ngayon hindi ko pa nakikita at nakikilala yung CEO namin. Nasa Vacation daw siya. Pumunta na ako sa Exchange Student's School. Mukhang wala naman atang klase e. Kaya tumingin ako sa mga rooms walang katao tao. Itong last room na lang. Sana meron na dito. Hinawakan ko na yung doorknob. Bigla naman itong na bukas. Ang ending mahahalikan ko nanaman ata ang floor. Pero may humapit sa waist ko. I didn't fall. I tilted my head para makita kung sino yun.







"Mark?!"







"Armie?!" Lumayo na kami sa isa't isa.







"Armie..."







"What? I thought that you won't come back to Korea anymore?"







"That was I thought too. My Dad's business in China had been working well, so I auditioned in some entertainments for me to have a reason why I'll go back here. It's been hell since I left you, Armie."







"Same goes to me. But I moved on. It's been 3 years since you left and I found myself marrying someone else. You couldn't blame me. You left me without assurance that you'll come back for me. You broke your promises so did I."







"I'm sorry. I'm so sorry, Armie." He bit his lower lip.







"You're already been forgiven and forgotten as well." I muttered between my teeth. I never imagine na babalik pa tong lalaking to.







"Can we start again?" Tanong niya. Hinawakan niya yung balikat ko.







"Nope. We can't. I don't want to cheat on my husband."







"Do you love him?" Tanong niya. May pain sa mata niya.







"I do."







"Does he loves you?" I don't know. I hope he does.







"Y-yes."







"Is that so?" Tumingin siya sa kawalan.







"Please, Mark. Let's just be friends, okay? Let's forget about what happened in the past. I want us to be friends like how we are before."







"Ok. Friends. But friend, can I hug you for the last time?" I nodded. Bigla naman niya akong yinakap. I missed him. His scent,His perfect jawline, everything about Him I missed it.







After namin nagdrama ni Mark nagcoffee muna kami saglit at nagpatulong na ako trabaho. He was so happy naalala pa daw niya kung paano kami nagkakilala.







/flashback







"My name is Mark Yien Tuan. Please be friendly to me."







"Ang gwapo niya! Shet! Kaso nakakanosebleed kausap yan." Sabi ng isang malandi kong classmate.







"Oo nga. Baka maubusan tayo ng dugo." Sabi pa nung isa. Tsk. Bakit kasi hindi muna magaral ng english kesa pagaralan kung paano maglagay ng kolorete sa mukha?







BULLSH*TPROOFWhere stories live. Discover now