Friendship (svenska)

9. Dagen efter.

Jag vaknade till ljudet av att ytterdörren smälldes igen. Det hände så hastigt att jag ryckte till i hela kroppen innan jag sakta öppnade mina ögon. Jag märke att jag låg i soffan med Sams fötter upptryckta i mitt ansikte. Som tur var luktade de inte så illa. Jag satte mig upp för att inspektera vardagsrummet. Jag trodde att jag hade somnat ganska tidigt men jag hade inget minne ifrån det konstigt nog. När jag reste min överkropp vaknade Sam också till. Hon såg mycket missnöjd ut och jag antog att hon var lika trött som jag.

''Hej, vakna!'' Jag kastade en av kuddarna jag sovit på, på Sams ansikte.

''Vad är klockan...?'' Mumlade hon medan hon vände på sig så att hennes ansikte låg mot hennes kudde. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på soffbordet och låste upp den. '11.47' stod det på displayen.

''Kvart i tolv'' svarade jag och reste mig upp så att jag istället stod bredvid soffan.

''När kommer din mamma hem?'' Hörde jag Sam fråga med dov röst.

''Hjälp! Jag har ingen aning, jag ringer henne!'' Mitt hjärta började dunka fortare och paniken växte i mig. Hon kunde ju inte komma hem och se den här röran! Jag ringde mamma och hon berättade att hon och  Rickard var påväg hem. De skulle svänga förbi Rickards föräldrar på hemvägen så de skulle komma runt halv 2.

Jag stoppade mobilen i fickan ryckte tag i Sams täcke.

''Sam! Vi måste få ut alla ur huset och städa!'' Sam satte sig försiktigt upp och nickade långsamt mot mig.

''Visst. Men jag behöver frukost först.'' Sam ställde sig nu bredvid mig.

''NEJ! Detta ska ske nu och det finns inga undantag!'' Jag lät lite arg när jag skrek till henne men det behövdes för att få någonting gjort. 
''Skynda dig!"

Jag gick bort mot en av fåtöljerna som Ellie låg och sov i och knuffade till henne hyfsat hårt. Hon vaknade till och jag berättade för henne att hon skulle hjälpa till. Jag öppnade dörren till Williams rum och såg han ligga ensam i sin säng. Jag visste inte vart Liv var men jag antog att jag skulle hitta henne om ett tag. Ärligt talat gjorde det mig ganska lättad att se att inte Liv låg tätt intill honom som jag trott i samma sekund som jag öppnade dörren. Jag visste inte om William och Liv nu var ett par eller något och innerst inne hoppades jag på att det inte var så heller. 

''William!'' Skrek jag och såg hur han vaknade. ''Våra föräldrar kommer om en och en halv timma så du borde hjälpa till att städa!'' Jag brydde mig inte om vad hans svar var utan gick istället ut genom hans dörr. Sam och Ellie var i fullt skå med att plocka undan allt från burkar och cigarettfimpar till halv uppätna godisar. Jag gick till köket för att hämta en svart sopsäck som vi hade i vårt städskåp och gick sedan med den till Ellie som tog emot den. Jag var för nyfiken på om det var någon i mitt rum så jag hjälpte inte till med städningen utan gick direkt till mitt rum. Dörren till mitt rum var öppen men det ända jag kunde hitta var lite godispåsar här och där. Det såg ut som om någon sovit i min säng under natten men jag antog att personen hade lämnat huset inatt eller imorse. Jag började gå mot min säng och skakade av täcket lite lätt. Sedan tog jag av lakanet, örngottet på mina två kuddar och påslakanet. Jag klarade inte av tanken att sova i samma säng som någon möjlig främmling sovit i. På vägen ut ur mitt rum stötte jag på William vars hår låg åt alla håll. Han hade sin T-shirt i handen och jag anade att han var påväg till duschen. Vi fick ögonkontakt ett tag men hans ögon såg nästan ut att vara stängda av trötthet så jag struntade i att argumentera med honom. 

Trädgården var inte så stökig som jag trodde. Det hade varit ganska kallt här igår kväll så många höll sig inomhus. Men det var i alla fall i trädgården det låg mest ölburkar. Jag började genast att sammla ihop alla burkar till en hög och Bella kom ut och började hjälpa till. Bella hade tydligen somnat på köksbordet igår natt och hon berättade för mig att hon aldrig sovit så dåligt.