Hemsökta

Dagboken

Nelly vaknade av att det lyste från dörrspringan, hon tog upp mobilen och kollade klockan: Kvart över tio. Hon tog på sig sina kläder och skulle ta på sig sockarna då Isabell vaknade.

-Godmorgon! säger Nelly

-Godmorgon... svarar Isabell yrvaket. De tassar ner till köket där Louise och Edgar redan sitter. Isabell är rädd att hon har gjort så att Edgar inte kunnat sova.

-Har ni sovit gott i det nya huset? frågar Louise.

-Ja som en stock! säger Nelly, Isabell bestämmer sig för att säga att hon sov bra fast hon hade så svårt att somna. Annars blir Louise så orolig.

-Ja, lite ovant i det nya huset bara.

-Jag har sovit bra, enda till nio! utbrast Edgar och det lugnade Isabell. Nelly hade redan ätit klart och väntade på Isabell som långsamt slevade i sig filen. Solen sken in genom fönstret och träffade bländande, Nelly i ögonen.

-Ni kan gå upp på vinden, ni kanske hittar några gamla grejer där. säger Louise

De gick upp på övervåningen och sen till vänster till vindsdörren. En smal stege gick upp till vinden. Nelly klättrade upp först och försvann över kanten.

-Nelly? ropade Isabell

-Kommer du eller? svarar hon och försvinner igen. Isabell klättrar upp. Där sitter Nelly och letar runt i gamla lådor.

-Kolla här! hon tar upp ett silvrigt halsband med en oval guld amulett längst ner på halsbandet. Isabell tar den från henne.

-Jag tror den går att öppna. och med ett litet klick öppnas den. Det är ett foto på den där familjen.

-Vi måste visa den för mamma sen. säger Nelly och stoppar ner den i fickan. Dem letar vidare och nyser då och då av allt damm som retar sig i näsan.

-Ska vi gå och visa halsbandet. säger Nelly

-Javisst! svarar Isabell Hon går över plankorna då en plötsligt ger vika. Isabells fot trillar ner i det femton centimeter djupa hålet. Hon drar genast upp den och får se en gammal bok i hålet, hon tar upp den och skakar av den från allt damm och råttbajs. Isabell bär ner den för stegen och visar den till Nelly.

-Det är en dagbok. säger Nelly och bläddrar fram en sida på måfå där det står: Idag var hemskt, dagen efter ens make drunknat mås det inte bra. Barnen försökte muntra upp mig och jag fick en blåklocka av Mira. På ena sidan var det fast tejpad en rutten, alldeles brun blåklocka. Jag vill inte leva mer, jag har ju barnen men... Resten hade blivit spillt av vatten och bleknat bort. Nelly och Isabell kastade en blick på varandra och ropade på deras mamma.

-Varför skriker ni så!? säger Louise irriterat.

-Kolla! säger Isabell och räcker henne dagboken. Louise ropar på Frank.

-Vad är det!? frågar han och bläddrar runt i boken.

-Tror du man måste lämna in den till polisen? frågar Louise

-Näe, det var så längesedan, det är coolt att ha kvar! säger Frank och Isabell berättade var hon hittade den. Nelly visade även halsbandet.

-Ni kanske ska hälsa på grannarna? säger Frank för att få läsa boken för sig själv.