Farlig förälskelse

23

Isabella vaknade när dom första solstrålarna strömmade in genom fönstret. Hon blinkade några gånger för att hitta fokus innan hon tittade ut. Hon hade ingen klocka men det var med all säkerhet väldigt tidigt för en svag morgondimma låg kvar utanför som ett täcke över platsen. Hon kunde inte ha sovit mer än ett par timmar, tänkte hon, men trots det kände hon sig utvilad.

Hon log när hon kände Zacks arm vila runt hennes midja, precis på samma sätt som när dom hade somnat. Hans tunga andning visade på att han sov djupt. Men han hade inte släppt greppet om henne, tanken fick det att svälla av värme i bröstet. Hon kände ingen panik, ingen rädsla, inte ens en gnutta ångest över det som skett under natten. Bara värme och lycka, hon kände sig lycklig.

När hade hon förälskat sig i honom? För det var vad hon var, hon var förälskad i honom. Man kunde inte styra sina känslor, det visste hon. Hon hade känt den här känslan i bröstet för länge sedan så hon visste precis vad det var. Kärlek. Det hon inte visste var hur hon skulle ta sig ur det här med hjärtat i behåll. Det kunde inte bli något mer mellan henne och Zack, men skulle en gång räcka? Det var precis som hon sagt till honom, att famla runt i sängen var en sak men när man började blandade in känslor blev det genast en allt farligare lek och mycket mer komplicerat, hennes liv var nog komplicerat som det var. Men hur skulle hon kunna förklara det för honom utan att berätta anledningen till att det inte kunde bli något mellan dom?

Det handlade inte längre om att hon inte litade på honom utan att hon ville inte att han skulle se på henne med avsky eller ännu värre, medlidande. Hon ville inte vara den personen längre. Hon ville vara den som hon hade varit igår. Kunna gå på fest och känna glädje i att umgås med vänner. Hennes vänner. Hon ville inte ha dom där blickarna att dom tyckte synd om henne. Det var inte synd om henne, inte nu längre. Hon hade skapat sig ett nytt liv och det skulle hon hålla fast vid.

Hon sträckte på sig och kände sig med ens klarvaken. Hon sneglade på Zack när hon smög ur hans famn och reste sig upp. Hon log igen, han såg så harmonisk och belåten ut där han låg i hennes säng, som om han alltid legat där.

Hon gick bort till garderoben och drog på sig en av dom få tröjorna hon hade med sig och smög ut ur sovrummet. Hon ville inte väcka honom, inte än. Det var så tyst utanför och golvet knarrade en aning fast hon gick så tyst hon kunde. Hon behövde en stund för sig själv, få samla sig lite. Hela gårdagen och natten hade varit omskakade för henne på många sätt.

När hon fyllt ett glas med vatten öppnade hon försiktigt altandörren och gick ut. Det var fuktigt i luften men värmen från gårdagen låg och grydde under den svaga dimman. Det skulle bli en varm och fin dag idag med, tänkte hon och satte sig i en av stolarna.

Det var helt spegelblankt på sjön och hon suckade nöjt när hon drack den första klunken av det kalla vattnet. Källvatten, hade hon fått veta. Det var det godaste vattnet hon någonsin hade druckit, så isande kallt och inte den minsta smak av metall eller klår eller annan smak som funnits i vattnet hemma. Hemma, tänkte hon men ångrade sig direkt, det var inte hemma längre men i huset på Lidingö hade dom alltid druckit vatten på flaska, vilket var helt absurt. Dom bodde i Sverige som var ett av världens renaste länder med kranvatten som gick att dricka utan problem. Alltid var det något som David inte var nöjd med, tänkte hon och skakade på huvudet.

Hon kunde inte hjälpa att undrade över vad han gjorde. Saknade han henne? Letade han efter henne? Var han arg på henne? Antagligen var svaret ja på alla frågorna. Iallafall dom sista två. Efter det som nu hänt med Zack vågade hon knappt tänka på vad som skulle hända om David hittade henne. Visst, Zack var polis men hon ville inte utsätta honom för någon fara. David var farlig. Han kanske inte skulle nöja sig med henne utan ge sig på Zack för det dom hade gjort. Otrohet var inget Isabella tog lätt på, hon avskydde det, men hon såg inte sig själv som otrogen. Hon hade flytt från David och börjat ett nytt liv, ett liv utan honom även om dom inte var skilda rent juridiskt. Men bara tanken på att något skulle hända Zack på grund av henne fick det att gå rysningar genom hela kroppen. Kanske borde hon berätta för Zack, förklara allt och kanske, ja vadå? Inte ens han kunde skydda henne från någon som David.

Det var en av dom sakerna som skrämde henne mest. Om David hittade henne skulle hon inte vilja leva längre. Liv på flykt kanske inte direkt var ett drömliv men hon hade iallafall något att leva för. Här kunde hon leva som hon ville, vara vem hon ville, till och med göra vad hon ville utan att någon brydde sig om det. Det var hennes liv och  hennes val. Hon suckade och lutade sig ännu längre bak i stolen. Hon kunde leva som hon ville men hon var inte fri. Hon skulle aldrig vara fri att välja Zack. Hon skulle aldrig bli helt fri så länge David ägde henne.

Oräkneliga nätter hade hon legat vaken och tänk på hur det skulle bli om hon ansökte om skilsmässa. Bara tanken på ordet fick det att vända sig i magen. David skulle aldrig gå med på det. Som han så många gånger sagt, tills döden skiljer oss åt, och han hade menat det. Skulle hon ansöka om skilsmässa, inte nog med att han skulle hitta henne, han skulle straffa henne, förmodligen döda henne. Från den stund hon sagt ja i kyrkan och fått den där ringen trädd på sitt fingert tillhörde hon honom.

Många gånger hade Isabella fundera på vad som egentligen hade gått fel. Hon hade tyckt att David var den mest perfekta mannen som existerade. Förblindad av kärleken hon känt till honom hade hon aldrig ens sätt tendenserna för det monstret han var. Aldrig hade han slagit henne eller sagt något ont innan dom gift sig. Han hade rättat henne, lärt henne hur man betedde sig, hur det var att röra sig i hans kretsar men tanken hade aldrig slagit henne hur han manipulerat henne, format henne efter hans vilja och behov. Han hade köpt henne kläder, smycken och skor, bokat in henne på stans bästa salonger för att uppnå det perfekta yttre. Hon hade njutit av det, hon hade litat på honom. Han hade älskat henne, han ville bara hennes bästa, det hade hon känt med hela sitt hjärta. Men han hade älskat sig själv mer, det stod nu klart, hans vilja, hans sätt, hans behov och framförallt hans ego hade stått över allt annat.

Hon hatade ordspråket, det är lätt att vara efterklok. Hur fan skulle hon ha vetat det hon visste idag? Hon hade varit så ung och oerfaren. Hon hade älskat honom, respekterat honom, ville göra honom till viljes av den kärlek hon känt. Hon var inte uppvuxen i dom fina salongerna så det var klart att hon hade gjort precis som han sagt åt henne att göra. Han visste vad som var bäst, vad som var bäst för dom båda och vad som var bäst för henne. Hon hade aldrig ifrågasatt det. Hon hade velat visa honom tacksamhet, utan honom hade hon inte varit någonting. Inte fått allt hon pekat på, inte fått bo i det där stora huset, inte fått dom där resorna till tropiska platser eller fått pengar så fort hon behövde det. Hon hade haft tur som träffat honom. Det var något han med åren hade gjort klart för henne, hon var ingenting utan honom. Han hade gett henne allt som pengar kunde köpa, till priset av att han ägde henne till kropp och själ.

Isabella kände hur en tår hade letat sig ner för hennes kind. Hon hade älskat den mannen med hela sitt hjärta, sitt hjärta som hon hade gett till honom utan att velat ha någonting tillbaka. Utom kärlek. Det var något som inte gick att köpa för alla pengar i världen, en värld David inte visste något om.