Kärlek börjar alltid med bråk

Del 34

Det hade inte blivit något blodbad, det var kanske en av fördelarna med att vara tvilling för Elias hade bara behövt möta min blick för att tydligt se att jag menat allvar, stick härifrån -nu!

Sabina hade däremot inte alls känt av stämningen i rummet. Hon hade i och för sig inte en kåt Wiktor klängandes på sig utan bara en kär Elias, tänkte jag och tog ett djupt andetag. Var det avundsjuka som spred sig i bröstet på mig? Nej!

"Vad tror du vi behöver ha med oss egentligen?"

Sabinas ord fick mig att rycka till och blinka några gånger för att komma tillbaka till verkligheten. Jag hade börjat få en ovana att bara försvinna bland tankar vilket var riktigt irriterande.

"Vad är det?" fortsatte hon osäkert och svalde nästan nervöst, varför var hon nervös?

"Inget", mumlade jag och gick fram till garderoben.

Hon nickade och höll fram en tröja och höjde frågande på ögonbrynen så jag bara nickade.

"Vi ska vara borta onsdag till söndag, och vi ska åka skidor, så jag antar att vi inte behöver ha med oss massa olika ombyten", sa jag och plockade upp ett par mjukisbyxor.

"Kanske inte men man vill ju ändå ha något lite finare, om det blir fest menar jag."

"Men lärarna kommer väl vara där?" frågade jag skeptiskt, dom skulle väl knappast låta oss dricka på en skolresa?

"Ha! Det är tydligt att du inte var med förra året", sa Sabina med ett skratt.

Självklart skulle det bli fest, tänkte jag och tog fram ett par jeans. Hade jag verkligen trott att det inte skulle det? Tillfällig sinnesförvirring kanske..

"Får jag fråga dig en sak?"

Jag såg på Sabina som hade fått en ny röd färg på kinderna. Så borta var jag inte att jag inte kunde gissa vad hon ville prata om.

"Visst", mumlade jag och kastade ner byxorna i väskan.

"Är du okej med, du vet, mig och Elias?"

"Varför skulle jag inte vara det?" frågade jag, uppriktigt förvånad över att hon var så osäker på vad jag tyckte om dom två tillsammans.

"Tänkte bara, du verkade så sur när dom kom in hit tidigare."

Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade till. Det var kanske inte så konstigt att Sabina trodde att det berodde på henne och Elias, visst att det var lite konstigt att se dom tillsammans men det handlade inte om dom.

"Jag är glad för eran skull, det vet du", sa jag och log med så mycket övertygelse som möjligt när det högg till i magen. Men jag var glad, innerst inne, som sagt det handlade inte om dom.

"Vad handlar det om då?"

"Inget speciellt, allt är bara så förvirrande", mumlade jag men ångrade mig genast, hade jag avslöjat för mycket?

"Vad? Med Lucas? Jag trodde att ni hade slutat retas med varandra. Han har ju inte varit på dig på hela veckan."

Sabina var min bästa vän, hon skulle säkert förstå om jag berättade att jag hade legat med Lucas. Hon var inte direkt den dömande typen, lite dömande kanske men vem fan var inte det? Men det var något som gjorde att det låste sig på tungan så fort jag försökte berätta det för henne. Var det för att om jag sa det högt så var det mer verkligt? Fast det som hade hänt hade varit så verkligt som det bara kunnat bli, tänkte jag och såg Lucas nakna, hårda, våta kropp framför mig.

"Vad tänker du på? Du rodnar ju!" sa Sabina och skrattade till när hon knuffade mig lätt i sidan.

"Jag rodnar inte, det är bara väldigt varmt här inne", sa jag kort och gick fram för att öppna fönstret.

"Säkert, du är minst lika dålig på ljuga som jag."

Jag stod kvar vid fönstret och tittade ut mot den nu mörklagda gatan. Kanske att jag skulle berätta för henne om Wiktor, eller hade jag redan gjort det? Problemet var bara att om jag berättade det för henne så kanske hon skulle säga något om det till Elias. Jag var glad för deras skull, dom tyckte båda om varandra men just nu saknade jag min bästa vän som jag kunde berätta allt för.

Jag ryckte till när det knackade på dörren. Det var en förbättring iallafall, tänkte jag när jag såg Elias komma in igen -inte med Wiktor i släptåg. En våg av lättnad sköljde över mig och jag andades ut, jag hade inte ens märkt att jag hållit andan. Han log mot Sabina och jag kunde inte hjälpa att känna den där avundsjukan som jag inte kände. Eller hur? Jag måste vara grön av avund.

När hade det skett? Från att dom bara legat med varandra till att dom faktiskt såg riktigt förälskade ut? Hur kunde jag ha missat det?Hade jag någonsin sett Elias se på en tjej sådär?

"Vi tänkte hyra en film, vill ni se med oss?" frågade Elias men släppte inte Sabina med blicken.

Jag var på väg att säga nej men Sabina svarade ivrigt ja och kysste honom så åtråvärt att det faktiskt hettade till lite om mina kinder när Elias la armarna om hennes midja och drog henne till sig. Det var med min bror hon hånglade men det var inte det som fick mig rodna, det skulle bara vara äckligt, men själva handlingen. Jag ville också bli kysst av någon på det där sättet som om jag var den enda tjejen i rummet. Vilket i det här fallet var nästan sant. Det var bara jag och Sabina och jag var Elias syrra så det var kanske inte så konstigt att han bara hade ögonen för henne. Fast jag tror inte att det hade spelat någon roll i Elias fall om det stod hundra tjejer runt omkring dom. Han var verkligen kär i henne.

"Kommer du?" frågade Sabina när hon tog Elias hand och började gå bort mot dörren.

"Jag ska nog fortsätta packa", mumlade jag och harklade mig.

"Kom igen nu, vi åker på onsdag, du hinner packa", fortsatte hon med ett skratt och lutade sig in i Elias famn.

Ja, vad hade jag för val egentligen? Stanna och sura i mitt rum eller gå ner och se den förbannade filmen med två förälskade och en Wiktor. Valet var egentligen inte speciellt svårt om jag inte sett Sabinas vädjan i blicken.

"Okej, jag kommer", sa jag och log fast jag bara ville gråta, fan också! Inte den lördagskvällen jag hade hoppats på.

Jag såg efter dom när dom gick ut genom dörren hand i hand. Så dom var alltså tillsammans nu, officiellt? Antagligen. Med en suck slängde jag mig över sängen. Hur skulle jag orka genomlida några timmar med Wiktor hängandes över mig? Jag hade verkligen velat fråga honom varför han höll på som han gjorde? Han var inte intresserad av mig, förutom att knulla, men varför just nu? Han har aldrig så mycket som ägnat mig en blick förut.

Jag tog ett djupt andetag och satte mig upp på sängkanten. Det här var bara för Sabinas skull, tänkte jag och reste mig upp.

Med tunga steg gick jag ner för trappan och möttes av skratt. Det var i alla fall någon som hade roligt, tänkte jag och skakade lätt på huvudet när jag gick in till vardagsrummet. Jag hann inte tänka så mycket mer för jag stannade tvärt när mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet på mig.

"Vafan gör du här?" frågade jag högt och mötte Lucas blick.

"Kul att se dig också Emma", sa han med en så drypande ironi att det gick en ilning genom kroppen på mig.

Men att se Lucas sitta i min soffa var nog inte det värsta, det fanns bara en plats ledig i hela soffan och det var den mellan Lucas och Wiktor.

Så det var alltså det här som skulle bli min död?, tänkte jag. Aldrig att jag skulle överleva den här kvällen.