~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>
Jag ställde mig på trappen till Oskars hus. Herregud! Jag visste inte jag kunde vara så här nervös!!! Jag tog ett djupt andetag innan jag plingade på dörren. Det dröjde inte länge innan jag hörde fotsteg innanför dörren.
-Jag kommer! Ropade Oskar.
Jag försökte svara men inte ett ord lämnade min mun. Dörren flög plötsligt upp och en doft av skog flög mot mig, starkare än jag någonsin känt den förut.
Hej! Sa Oskar med ett leende på läpparna.
Hej. Sa jag blygt.
Ehm? Kom in vet jag! Sa han
Jag tog ett kliv in i huset. Det var ett stort hus med högt i tak och bita möbler.
-Det jag hade tänkt prata med dig om var att dom senaste dagarna har jag känt mig...liksom.. Dragen till dig.
Mitt hjärta bankade hårt. Om han menade det jag trodde han menade så måste det här vara den bästa dagen i mitt liv!
-Ehm ja? Sa jag ivrig att höra mer.
-JaochjagtrorattduärminMate. Sa han så fort att jag nästan inte kunde höra vad han sa. För en kort sekund kände jag mig som den lyckligaste varelsen på jorden! Ända tills jag komihåg.... Jag hade inget jag med det menar jag min inre varg! Det var väldigt ovanligt att varulvar..som ni människor kallar oss, föds utan ett jag.
-Men jag har inget jag! Hur ska jag då kunna veta om du är min Mate? Sa jag tyst och Oskar ryckte till vid dom sista orden.
-Ehm vi går ut i skogen jag tänker mycket bättre där, vi kan säkert komma på någonting? Sa han.
-Okej försökte jag säga men min röst bröts.
~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>
Vi hade kommit fram till skogen och det som hade för ett kort ögon blick varit den bästa dagen i mitt liv var nu den värsta! Plötsligt hörde jag ett jämrande men inte från någon människa utan från något djur. Jag kände mig så starkt dragen dit att jag redan förvandlat mig till en vit varg och sprang mot ljudet. Jag kunde höra Oskar ropa efter mig men jag struntade i honom! Nu när jag nästan var framme stannade jag och förvandlade mig till människa och gick den sista biten. När jag äntligen kunde se djuret såg jag till min för våning att det var...En vargunge!!! Den var silver grå i pälsen och hade ljus blå lysande ögon. Den kollade bedjande på mig. Jag förstod genast...jag måste ta hand om den. Jag lyte upp den i min famn och strax kände jag en underlig pirrande värme fylla min kropp.
-Ella?Ella! Kunde jag höra Oskar ropa. Och strax där efter var han redan. Framme. Ell...a sa han när han såg vad jag håller i. Och genast kände jag den känslan som jag så många gånger drömt om.
- Oskar jag kan känna det nu! Det är du som är min Mate!! Ropade jag av glädje.
-jag vet varför. Sa han och nickade mot vargungen som redan somnat.
-Du har hittat ditt jag! Du måste kalla henne något!!
Jag började fundera.
- Is!! Is! Ropade jag
- Is eftersom hon har så ljus päls och så blå ögon! Oskar log mot mig
~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>~<>
Snälla kommentera vad ni tycker! Om ni har någon ide är jag väldigt tacksam om ni berättar för mig😘
YOU ARE READING
I månens sken
Werewolf-Ella det är dags att gå upp nu! Ropade Lisa. Japp det är jag det Ella en vanlig tjej med röd lila hår och blå ögon. Jag gillar att rita (Mest vargar) och att prata med djur, Ja om sanningen ska fram så föredrar jag att vara med djur. Jag är 16 år o...
