Why me?( 1D fanfiction

Call me?

Har inget att skriva så jag börjar på kapitlet;)

Det första vi hade gjort igår efter att vi shoppat var att ringa till Tuvas mamma och säga att Tuva skulle sova hos mig inatt och sen gått och lagt oss. Ju tidigare man går och lägger sig ju fortare kommer nästa dag:)
- Vakna! Vakna! Vakna!!! Hörde jag Tuvas uppspelta röst.
- Lugn! Jag ska gå upp!
- här! Hörde jag och kände att något landade i mitt ansikte.
-Vad?! Började jag men såg snart att min 1D tröja och mina svarta jeans låg på golvet medans Tuva stod vid spegeln och sminkade sig.
- Det där är mitt smink! Sa jag
-Vem bryr sig?sa hon
-Ähh!
Jag drog på mig tröjan och byxorna och ställde mig vid spegeln. jag sminkade mig och kammade sen mitt hår.
- Hur orkar du kamma ditt hår?!?
-Va?? Det är ju inte så långt!
-Nej men det ser ut som ett fågelbo just nu! Skrattade Tuva och jag kollade i spegeln, hon hade rätt jag hade aldrig sett nåt rufsigare hår! Jag började gapskratta.
- är ni klara? Ropade mamma.
- öhmm? Visst! Sa jag och kollade i spegeln. Jag fick kamma håret i bilen istället.
(Några timmar senare)
- Okej det här är ert hotel. Ni kan ju gå till konserten sen.
-Okej! Sa jag och Tuva i kör. Vi hämtade våra väskor och gick in till receptionen för att hämta våra nycklar.
-Hej! Vi hade bokat två rum. Mitt namn är Luna....
- Ström? Sa kvinnan som satt i receptionen.
-Ja men... Hur? Sa jag
-Det är inte så många som heter Luna. Sa hon och gav oss nycklarna.
-Tack! Sa vi och gick för att packa upp våra kläder. Rummen var stora och med en dubbelsäng i varje rum.
- Jag vill stanna mer än tre dagar!!! Sa Tuva.
-Jag med!! Sa jag och kollade på klockan, en timme kvar!?!
-Vi måste skynda oss! Sa jag stressat, vi var inte så snabba på att packa upp.
När vi äntligen var klara tog vi våra biljetter och sprang till konserten.
När vi kommit in var det tio minuter kvar tills dom skulle börja. Vi hade fått plaster längst fram.
-Nej! Jag vill inte att konserten ska ta slut!!! Sa Tuva när den var slut.
- Inte jag heller! Men vi ska ju skaffa autografer! Sa jag och vi skyndade oss för att ställa oss i kö.
Tredje personen i kön till Niall! Det kändes som om det dröjde evigheter tills det var min tur.
-Vad är ditt namn? Sa han när jag kom fram.
-Luna. Sa jag
-Det är ett fint namn. Sa han och log mot mig.
-Tack! Ditt också!
-Här. Sa han och räckte mig autografen.
-Tack! Sa jag och gick fram till Tuva som stod och väntade på mig.
- ska vi gå till hotellet då?
Jag nickade och började gå ut. När vi kom fram till våra rum satte jag mig på sängen och kollade på autografen efter en stund vände jag på den.
CALL ME! Stod det på den sidan och under det stod det ett nummer. Ett tag satt jag bara och stirrade på den. Jag tog sakta upp mobilen skrev ett sms:
Hej! Det är Tuva som du gav en autograf till förut. Du skrev ditt nummer på den så det är därför jag skriver till dig. Konserten var jättebra!! Skrev jag och tryckte på skicka.