23 - "Vi måste snacka."

2.3K 125 25
                                    

Lördag 30/9-17

En harkling från en person vars sätt jag känner igen väldigt mycket hörs bakom mig. "Tilja, du skämmer ut mig." Säger Felix lågt vid mitt öra. 

"Jaha." Mumlar jag och tar ett steg framåt i kön. 

"Snälla du. Du förstår inte. De hatar dina bröder och jag kan inte prata om dig på det sättet. Jag vet att jag är sur och irriterad men det har inte med dig att göra." Viskar han och kysser mig mjukt i nacken.

"Lägg av. Du har gjort bort dig som det är." Suckar jag och vänder på huvudet. Han pressar sina läppar mot mina och jag känner direkt att han har rökt. "Du är äcklig." Mumlar jag.

"Va?" Frågar han tyst.

"Du luktar rök och jag vill inte." Säger jag tyst. Han suckar och lägger armarna om mig bakifrån. Röklukten hänger kvar i luften och jag lutar bakhuvudet mot hans bröst. 

"Vad vill du ha?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och följer hans steg fram till kassan. 

"En lilla menyn." Säger jag. Kvinnan nickar och Felix släpper mig. Han fiskar upp sin plånbok och jag lägger handen över hans. "Jag betalar."

"Nej, jag har gjort tillräckligt för att förstöra din dag. Jag betalar." Säger han och tar upp sitt kort. 

"Jag har egna pengar." Säger jag tyst.

"Jag har mer pengar." Säger han och ställer sig nära betaldosan. Han trycker in sitt kort och betalar innan han väntar på maten som landar på brickan. Han lyfter upp den och jag följer efter honom. Han ställer ner brickan på ett bord och sätter sig ner. Jag börjar gå runt bordet  men Felix drar tillbaka mig. I hans knä hamnar jag och jag ser osäkert på honom.

"Sluta vara så osäker hela tiden." Säger han. Jag nickar lätt och börjar försiktigt äta på min mat. Hans telefon hamnar i hans hand igen och trots att han har lägst ljusstyrka så lyckas jag se ett par ord i sms-konversationen. 

Du måste.

Jag klarar det inte.

Vad det handlar om har jag ingen aning om. Men det är någonting som jag mer än gärna skulle vilja ta reda på. 

Jag avbryter nu.

Knappar Felix in. Jag ser förvirrat på telefonen innan person han skriver med skriver.

Snart ska du ha en unge med henne. Du kommer tvingas ha den ifall du avbryter nu.

Han pratar om mig. Han och personen diskuterar mig.

Men jag tycker så jävla mycket om henne. Jag kan inte krossa henne nu.

Vad är det egentligen han håller på med? Krossa mig? Är jag en lek? Leker han?

Du är så svag, Felix. Så mesig.

Jag förstår verkligen inte.

Jag avbryter och mer än så behöver vi inte diskutera. 

Ska jag våga fråga? Eller ska jag ignorera det och låta honom förklara med tiden?

Tönt.

Felix finger vilar mot tangentbordet och han knappar flera gånger in bokstaven j men raderar den lika snabbt.

Jag älskar henne.

Han ser länge på skärmen innan han trycker på skicka. Sekunden efter låser han telefonen och jag vänder ner blicken till maten som nästan är slut. 

"Tilja." Jag nickar lätt och vänder blicken till honom. Han sväljer hårt och klämmer lätt mitt lår. "Vi måste snacka."

"Om vad?" Frågar jag tyst.

"Om en sak. Jag kan inte ta det just nu. Jag vet inte hur du kommer reagera." Säger han. Jag nickar lätt och trycker i mig de sista tre pommes friten. 

"Då går vi hem då." Säger jag och reser mig upp ur hans knä. Han nickar lätt och reser sig upp han också. Jag lämnar brickan på bordet och börjar gå mot utgången med Felix tätt bakom mig. Han låser upp bilen och jag hoppar in på passagerarsidan. 

"Kan jag få låna din telefon." Frågar jag så fort han har hoppat in på förarsidan. Han ser osäkert på mig medan han startar bilen.

"Nej? Varför då?" Frågar han. Jag rycker på axlarna och visar upp min telefon som visar två procent batteri. 

"Jag vill spela." Säger jag. Han skakar på huvudet och kör ut från parkeringen.

"Nej, det är inte så långt hem. Jag har knappt något batteri heller." Säger han. Jag suckar och lutar huvudet mot fönsterrutan.

"Vad konstigt när du alltid har den uppe och skriver på." Mumlar jag.

"Vad sa du?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och håller kvar blicken ut genom rutan. "Jag ska förklara allt senare."

"Ja, ja." Mumlar jag surt. 

"Bli inte sur på mig nu." Säger han. Jag skakar bara på huvudet och sitter tyst hela vägen hem till vår byggnad. Jag kliver ur bilen och går upp till porten som jag öppnar och drar igen efter mig. Snabbt börjar jag gå uppför trappan och halvvägs upp till andra våningen hör jag porten öppnas. Jag sätter mig på översta trappsteget och väntar på Felix som snart kommer upp med telefonen i handen. Som vanligt. Jag trodde nästan att han skulle sluta efter det där han skrev. Att avbryta någonting som jag antar att han ska berätta om nu. 

Han tittar upp på mig innan han låser upp dörren. Jag reser mig upp och följer efter honom in i lägenheten. Jag stänger dörren och sparkar av mig skorna innan jag går in i vardagsrummet. Strax efter mig kommer Felix och sätter sig ner bredvid mig i soffan.

"Vad var det du skulle berätta?" Frågar jag. Han tittar upp från skärmen innan han låser telefonen och ger mig ett lätt leende. 

"Nej, men bara det om varför jag är som jag är hela tiden." Säger han. Jag nickar lätt.

"Okej, så berätta då. Jag ser fram emot att få veta." Säger jag. Han nickar och pillar lite på klockan runt hans handled. 

"Okej, jag är livrädd. På riktigt." Säger han. Jag ser undrande på honom och han suckar. "Jag är livrädd över att veta att jag snart kommer att sitta här som pappa till en unge som jag delar med en tjej som jag knappt känner. Det gör mig livrädd. Det är anledningen till det här. Jag vill inte att mina kompisar ska veta varken att jag ska få barn eller att du är min flickvän. Förlåt, men alla mina kompisar har extremt mycket emot dina bröder och igenom att jag är den som ändå är värst, så är de som vet väldigt chockade över att jag är med dig."

"Jag förstår att du är rädd. Men det kan väl inte vara hela anledningen?" Frågar jag. Hon rycker på axlarna innan han nickar.

"Jo, det är allt. Det är hela anledningen." Säger han. Jag vet inte vad jag ska tro på. Honom eller sms:en i hans telefon. "Så du kan vara lugn. Jag tycker ju om dig och barnet kommer nog att vara lika bra som du." Ler han.

-

Felix din lilla motherfucker.

-

Vill ni ha ett till kapitel idag? Det är bara att kommentera massor tills jag bestämmer mig för att, ja, lägga upp ett kapitel. :)

-

17 december 2014

Words f.sWhere stories live. Discover now