En del utav mig

Del 2: Mobbningen/ Mer om operationen.

Jag hade det ganska jobbigt sen när jag började skolan.

MOBBAD  eller UNWANTED kanske man kan säga...att jag senare fick glasögonen hjälpte inte direkt kan man ju säga. "Jävla glasögonorm." brukade jag höra att dom ropade efter mig ibland. Och det är bara det lindrigaste. (orkar inte nämna allt...)

Fast det var ju nästan likadant hos dagmamman tidigare också...

Plus att pappa alltid, antingen glömde bort mig, eller så hade han krockat, och jag blev alltid sist kvar och frös ofta medans jag fick vänta på honom ute på bron. Jag kan fortfarande känna kylan bränna mitt ansikte och mina händer och se tillbaka på minnet så tydligt, att det kunde ha varit en sekund sedan.

Tbx till mobbningen.

det kändes som om det varade i evighet fast det bara var 2 och ett halft år om man ska vara petig.

Jag gick kvar på Domsjö Skolan tills 'mamma' skulle flytta igen. De frågade om jag ville flytta med henne nu när jag hade chansen att komma bort från Domsjö.

Vilket jag gjorde. 

"Äntligen får jag lära känna mamma och Terese" tänkte jag. Men det var förjäves, min syrra (Terese) flyttade precis hemifrån, och jag fick inte se henne nå mycket mer än annars, och ska jag vara helt ärlig så kändes det som att HON bara bytte ut Terese mot mig. Ska jag vara ärlig (igen) så känner jag inte att jag har lärt känna min mamma än. Det är mer som om någon bara har tagit en random person och sagt till mig att "Det här är din mamma , du ska lyssna och göra som hon vill från och med nu."

****

Flytten gick väll bra...

första året på nya skolan gick sådär...

I början var jag bara rädd att de skulle göra likadant som DOM gjorde. Jag ville bara hålla mig undan.

Det var inte lika lätt gjort som sagt då alla bara klängde på mig.

Jag, hur som helst föll för deras trick och började smålita på dom...

Dumt av mig...

Innan jag ens visste ordet av det så började det gå en massa rykten om mig... om att jag hade gjort si och så och att jag va dittan och dattan.

Jag blev tillslut den som dom trodde jag var vilket jag inte alls gillade.

Nu var det bara att låssas vara någon jag inte är...

Och det är början av mitt lidande...

****

Vi bodde på samma ställe i 4 år, jag, HON och hennes sambo.

De 4 åren, kallar jag för min paus eller rast, eftersom de inte var lika hemskt som före och efter...

innan vi flyttade nästa gång så opirerades jag för skolios*

Jag hann vara i skolan någon månad och vara med på skolavslutningen innan vi flyttade.

Vi flyttade pga att HON fick hemlängtan och hade också startat ett nytt företag med en kompis till henne.

Innan jag visste ordet av det så hade vi redan flyttat...mot all min vilja.

Jag blev först nervös...

Jätte nervös...

Stressad ...

Jag började överreagera och nojja mig för minsta lilla sak...

Jag blev skit rädd...

Om något så blev jag också väldigt deprimerad då min hjärna gick på högvarv hela tiden och jag började tänka hemskare och hemskare tankar.