Är jag galen?

Del 1.

Jag heter Olivia. Jag är en helt vanlig tjej på 14 jular. Jag har alltid varit väldigt ensam, jag har aldrig riktigt passat in. Tills en dag, då allt förändrades.
Det var en helt vanlig skoldag, det trodde åtminstone jag. Mitt i en lektion klev någon in i klassrummet. Hon hade kastanjenbrunt, kort hår. Hennes ögon var gröna som smaragd. Dem var läskigt färgade, och storleken var nästan alienlik. Hennes ansiktsuttryck var neutralt, men jag tror jag kunde skymta ett leende på hennes läppar. Jag tittade runt omkring mig, men ingen verkade reagera på flickans ankomst. Jag tvekade en stund, men samlade tillräckligt mycket mod för att resa mig upp och gå fram till henne. Hon kollade på mig där jag gick, det kändes som om vi hörde ihop på något sätt. Känslan växte sig starkare desto närmre jag kom. Snart var jag bara några centimeter ifrån henne.
"Hej", nästan viskade jag.
"Hej. Jag heter Ada.", sa hon på ett sådant sätt som fick det att krypa längs ryggraden. Men det kändes ändå helt rätt på något sätt. Jag kände en speciell känsla, som sa mig att det här var början på en lång vänskap. Om jag bara visste vem hon egentligen var, skulle jag sprungit ifrån henne tills benen inte bar mig mer. Men oavsett hur långt jag försvann, skulle hon alltid hitta mig, vart jag än var och gjorde skulle hon vaka över mig.
"Jag heter Olivia", sa jag och log försiktigt. Ett stort leende spred sig på hennes läppar så alla hennes kritvita tänder blottades.

// Nikki och Lollo