Assassin

Prolog

En flicka cyklar på sin mountainbike igenom den kilometerlånga parken. Hon känner hur
den svala morgonluften slår emot hennes ansikte, den kalla höstblåsten drar i hennes
hår. Hon svänger åt vänster och susar ner för den branta backen ner mot den stora sjön.
Hon bromsar hårt, sladdar till och stannar. Hon står med cykeln längs med staketet som
skiljer vatten och land åt. Flickan slänger benet över sadeln, fäller ner stödet och går
fram till staketet. Hon står där en stund, drar ett djupt andetag så det isar i lungorna.
Hon hoppar över staketet med ett skutt ner i den mjuka kritvita sanden. Hon reste sig
upp från att ha landat på huk och gick lite långsamt fram mot bryggan. Hon stannade
längst ute på bryggans kant. Flickan hukade sig ner och såg ut över sjön, den var täckt
med ett tjockt täcke av dimma. Hon la sig på mage och sträckte ner handen mot vattnet.
När hon nästan nuddade dimman gled den undan och visade den spegelblanka
vattenytan. I spegelbilden av sig själv såg hon en ärrad arm som sträcker sig upp mot ett
blåslaget ansikte. En blåtira runt det vänstra ögat började visa sig. Hon tittade ner på en
spegelbild av verkligheten. Hon såg hur hennes ögon blev suddiga, hon blinkade några
gånger och när hon öppnade ögonen igen såg hon hur ett par ringar blev större och
större på vattenytan och förstörde hennes spegelbild. Den suddades ut och försvann.