Under mitt ansvar

Kapitel 13

~~~Varning känsliga läsare för våldsamma scener~~~

"Cole! Hur länge har du stått där?!" sa Ethan och ställde sig upp

"Tillräckligt länge!"

Cole slängde sig på Ethan och jag backade försiktigt. Ethan greppade tag om en pistol som låg bredvid hans fötter på golvet, han försökte skjuta Cole men Cole sparkade iväg den ur händerna på honom, han tog stryptag på Ethan och jag tog tag i en treudd som stod lutad mot väggen. Jag gick mot Cole såg Ethans ansikte blekna mer och mer för varje sekund.

"Cole! Sluta!" skrek jag med tårar rinnandes på kinderna

Jag grät inte för att Ethan höll på att dö eller för att jag var rädd, nej, jag grät för att jag inte visste vad jag skulle göra.

"Cole! Du mördar honom! Sluta!" jag greppade jag i hans tröja och försökte slita honom från Ethan

Han tog tag i mig och gav mig en knytnäve i magen och jag vek mig dubbel, Cole gjorde sig redo för ett nytt slag och efter några sekunder kände jag att han knäade mig i magen och jag föll på marken, sedan kom en spark i ryggen och jag låtsades att svimma. Han hade gått till Ethan igen.

Jag öppnade försiktigt ena ögat och såg hur Cole måttar ett slag mot Ethan som hade kvicknat till, tacka Gud att han missade. Ethan svarade missen med en spark mot Coles revben. Jag såg en laddad pistol ligga vid väggkanten och jag kravlade mig dit medan jag hörde Ethan skrika.

Jag tog tag i pistolen och siktade den mot Cole, men eftersom han brottades med Ethan kunde jag inte vara helt hundra på att träffa just Cole. Jag såg att Ethans näsa blödde och Coles knogar var helt blodiga. Jag förde handen mot min panna och kände hur den blev blöt av en tjock vätska. När jag tittade på den svimmade jag nästan, det var helt blodröd och jag försökte torka av mig på byxan. Jag ställer mig upp och springer mot Cole med pistolen i handen.

Ethan ser mig och knuffar bort Cole med all sin kraft. Jag siktar på Coles bröst och tittar bort när jag skjuter.

Han blir träffad i axeln och faller till marken. Men han ställer sig upp igen, rasande. Blodet sprutar ur hans axel och jag kan knappt titta. Han går mot mig och Ethan är helt utslagen. Jag siktar igen men för att försäkra mig att jag träffar rätt så tittar jag den här gången, även om jag nästan kräks över allt blod. Jag håller pistolen tre meter ifrån hans bröst och skjuter. Han faller baklänges och en ny blodpöl börjas att bildas runt hans huvud.

Han har nu en kula implanterad i bröstet. Mitt fel. Det börjar bildas en mörk röd fläck på hans bröst och hans ögon stirrar upp i taket. Det är också mitt fel. Han är helt livlös.

"Crystal!" ropar någon

"Så, mycket, blod" mumlar jag utan att öppna ögonen

"Crystal! Det är över!" ropar någon och skakar mina axlar men jag vägrar öppna ögonen

"Mitt fel, han är borta, det var så mycket blod" personen skakar mig igen men jag kniper igen ögonen så hårt jag kan

"Crystal! Sluta! Han var en mördare!" nu slappnar jag av igen

"Men jag sköt honom! Två gånger! Han är död pågrund av mig!"

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
TACK SÅ HIMLA MKT FÖR 177 LÄSARE!!!! Som ni säkert har märkt så har jag råkat hoppa lite mellan olika skrivstilar (Märkte det inte förens jag läste igenom allt) men jaja, ni förstår ändå!💕 Och ni får två kapitel som en liten för sen julklapp😏😏 PUSS!❤️,