Kapitel 15 - Min mobbare

120 8 3
                                    

Adams perspektiv
De går mot mitt håll. Först nu ser jag killens ansikte. Shit!
Jag kan inte spela mjukis nu när Emil är här. Jag tryckte ner honom. Varje dag, varje sekund.
-Vafan gör du här!? Säger jag irriterat. Hedda ser konstigt mot mig.
-känner ni varann? Undrar hon.
-Eh, det kan man säga! Säger han.
-Jag ställde en fråga! Säger jag ännu mer irriterat.
-Vad är ditt problem! Säger han.
-Du!!! Skriker jag.
-Tro inte att du kan komma här och förstöra mitt liv! Skriker Emil.
-Tro inte att du kan komma här och sno min tjej! Skriker jag. Där kommer slaget. Ett hårt slag rakt i ansiktet. Jag faller rakt bakåt och slår i sen blöta marken. Jag reser mig sakta upp, tar mig för ansiktet. Fan, jag blöder.
Jag slår honom minst lika hårt rakt i ansiktet.
-Jävla idiot!! Skriker han. Jag springer, och springer. Jag vill bara bort. Bort från dem.

Heddas perspektiv
Jag böjer mig chockat ner till Emil som nu har lagt sig ner. Han blöder. Inte lika. Mycket som Adam gjorde men ändå.
-Emil, hur är det! Säger jag. Han svarar inte.
-Emil! Säger jag, betydligt högre denna gången. Han svarar inte. En ensam tår rinner ner för min kind.
-Hedda...Hör jag honom säga en liten stund senare. Han låter svag och hes. Jag torkar mina tårar.
-Emil, jag trodde att du var död! Säger jag och tar hans hand.
-Hedda, Adam är inte som du tror! Säger Emil svagt. Jag tittar honom i ögonen.
-Adam är en mobbare, min mobbare! Säger han.

Just wanna tell you that I love youWhere stories live. Discover now