Over again [Harry Styles] swe

2

"Yes mom, we're in the car now" sa jag.

"Are you sure you're getting here in time?" Frågade hon oroligt på andra sidan luren. Jag suckade svagt. Hon tror alltid att jag ska komma för sent till allting.

"Yes, we're on our way" sa jag.

"Okay, well, hurry up then, see you later" sa hon.

"Yeah, bye" svarade jag och la på. Jag la ner mobilen i fickan igen innan jag satt tillbaka handen på ratten.

"Grandma" Sa Adam som satt i sin nya barnstol i passagerarsätet. Jag vände blicken mot honom och log svagt.

"Yeah, it was grandma" sa jag innan jag tittade tillbaka på vägen.

*

"Here they are" sa mamma glatt när vi kom in i huset. Allas blickar vändes mot oss och dom gav oss glada leenden. Mamma kom fram och kramade om mig.

"How are you honey?" frågade hon.

"Fine" svarade jag bara och ryckte på axlarna. Hon log och strök sin hand över mitt huvud, innan hon sedan sträckte ut armarna som en gest att hon ville ge Adam en kram, och tog sedan emot han i famnen.

"Hey sweetheart" sa en välbekant röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och log stort.

"Anne" utbrast jag och kastade mig i hennes armar.

"It was a long time ago" sa hon.

"Yeah, I'm sorry about that, I have been pretty busy with work" sa jag ursäktande.

"It's nothing to apologise for" sa hon och log sitt varma leende, "Harry is coming home for the weekend". Jag kände hur det högg till i hjärtat när jag hörde hans namn. Även om vi gjorde slut för mer än 3 år sen, så har jag fortfarande inte riktigt kommit över honom. Jag testade att skaffa en annan kille för ett litet tag, men det gjorde bara allt värre. Så fort vi kramades, kysstes eller bara myste, så jämförde jag honom alltid med Harry. 'Ååh, Harrys hår är mycket lenare, Kyles armar är inte lika starka som Harrys, bla, bla, bla'. Om ni inte förstod det så var Kyle killen jag dejtade efter Harry. Han var snäll och så, men han var liksom bara inte min typ.

"Good for you" sa jag och gav henne det bästa leendet jag kunde få fram. Hon tittade medlidande på mig och strök sin hand långsamt på min axeln.

"He really miss you" sa hon efter en liten stund. Jag suckade svagt och tittade ner i marken.

"It didn't seamed like it three years ago" sa jag tyst.

"Ooh, sweetie" sa hon och kramade om mig igen.

"Oh, I forgot, congratulations Anne, it's your freaking birthday today" sa jag med en högre ton och Anne skrattade. Många tycker säkert att man inte ska säga så till sina kompisars mammor. Speciellt inte sin x-pojkväns mamma, men jag har känt henne sen jag föddes, och hon är som en andra mamma för mig.

"Yeah, I haven't forgot that, unfortunately" sa hon.

"What do you mean?" sa jag och skrattade åt henne.

"I'm getting one year older" sa hon och skrattade till åt sig själv.

"Yeah, that's kinda the point" sa jag och flinade åt henne.

"Ooh, isn't it my little princess?!" Utropade pappa och avbröt min och Annes konversation. Pappa sprang fram till mig och snurrade runt mig i luften.

"Dad, let me down" skrattade jag. Han gjorde som jag sa och log stort. Trots allt som händer i mitt liv, så kommer han alltid vara samma, knäppa pappa. Jag skrattade till och slog till han lätt på armen.

"How are you doing?" frågade han.

"Great, maybe to much work, but it's worth it in the end of the month" sa jag.

"Don't work your body to death" sa pappa och skrattade åt sin dåliga humor, "where is the princess' little prince?"

"He's with mom" sa jag.

"Okay, well I'll should maybe go and say hi to him, he has probably missed the king" sa han. Jag skrattade till och han försvann för att leta efter mamma och Adam. Jag gick runt på den lilla 'festen' och hälsade på alla.

*

"Bethany" sa pappa som kom gående mot mig.

"Yeah?" Sa jag och vände blicken mot han. Bredvid pappa stod en lång man med en blå skjorta och svarta jeans.

"I have someone I'll would like you to meet" sa han, "let me introduce Mr. Smith". Jag sträckte fram handen och log det största leendet världen någonsin skådat.

"He's working at a pretty famous photostudio in London that works with nature, family photos and even celebrities" sa pappa och lät riktigt imponerad.

"Oh, really?" Sa jag.

"Yes, and I have seen your work, you're really talented, and you could easy get a job on the studio" sa han.

"Are you kidding me?" Sa jag chockat.
"No, you just have to send in a photo of whatever you want to, and if it's good enough, you get the job" sa han och log vänligt. Vi fortsatte prata lite om jobbet, och han berättade hur jag kommer jobba och hur mycket jag tjänar. Det här hade varit den perfekta möjligheten. Jag tjänar nästan dubbelt så bra, och behöver inte ens jobba hälften av tiden som jag jobbar nu. Perfekt, då kan jag ägna min tid mer åt Adam.

---

Okej, så det här är det första 'riktiga' kapitlet i den här fanficen. Jag har jobbat hela kvällen med det här kapitlet, så hoppas ni gillade den. Förlåt att den är lite seg i början, men det brukar ju typ vara så.
Och om ni läst Mina andra fanfictions, så vet ni att jag HATAR skolan, och det är måndag imorrn. Asså ni fattar inte hur mycket jag längtar till lovet!!
Men vad tycker ni?❤️