Mine - f.s

Kapitel 3 - Älskling

Kapitel 3 - Älskling 

Jag sparkade av mig skorna i hallen och ställde mig på tå för att hänga upp jackan på en av krokarna på hallväggen. ”Oh hej älskling” mumlade mamma och lyfte blicken från datorn när jag klev in i köket. Älskling? Sen när kallar du mig älskling? Jag muttrade ett ohörbart hej tillbaka och öppnade kylskåpet, tog ut mjölkpaketet och tryckte igen kylskåpsdörren med höften. Hennes blonda lockar var uppsatt i en slarvig knut och de svarta läsglasögonen satt på näsan. Jag lutade mig med korsade armar mot köksbänken och tog en klunk av mjölken med blicken fäst ner i golvet. ”Har du tittat något mer på gymnasium?” Jag lyfte förvånat blicken från golvet och mötte hennes leende ansikte. Men gud vad har hänt med dig? Jag nickade nonchalant innan jag puttade mig ifrån bänken och joggade upp för trappan. Väl inne på rummet kastade jag mig raklång på sängen och stirrade stint upp i det vita taket. Tankarna snurrade vilt runt i huvudet och jag suckade lågt. Vad är det med henne? Hon hade aldrig brytt sig innan, varför börja nu? Det enda hon gör är att åka på jobbresor, gifter sig och skiljer sig. Så hade det varit enda sen jag föddes, jobbresa efter jobbresa. Jag frustade ner i en av prydnadskuddarna på den bäddade sängen och drog fingrarna genom det trassliga håret. ”Bella, det är middag” Min tvillingbror Axel stod lutad mot dörrkarmen med en uttråkad min över ansiktet. Jag gled av sängen och knuffade förbi honom och joggade ner för trappan. Doften av pizza fyllde mina näsborrar och jag log tillfredställt när jag fick syn på de två kartongerna på köksbordet. Mamma klistrade på ett leende när hon fick syn på oss och viftade med handen mot bordet. ”Hade du din sista match idag?” Sa Axel lågt och sjönk ner i stolen bredvid mig med korsade armar. Jag nickade. ”Mm, med killarna. Men har min sista match med tjejerna i början av maj”

”Hur går det i skolan?”

Jag sneglade på Axel i ögonvrån och grimaserade irriterat innan jag fortsatte stirra ner på pizza biten. ”Jag pratade med Kristian, och han berättade att du sökt till gymnasium uppe i Stockholm, Bella” Jag ryckte osäkert på axlarna och nickade sakta. ”Varför har du inte sagt något om det till mig för?” Jag spände misstroget ögonen i henne och släppte ner gaffeln på tallriken. ”När har du tänkt att jag ska prata med dig? Över telefonen när du är i Japan?” fräste jag och blängde surt på henne. ”Jag är väll nästan aldrig borta?” Jag fnös lågt. ”Du är ALLTID borta, du är hemma i max tre dagar sen drar du igen” Nu hade hon äntligen lyft blicken från mobilen som var placerad på bordet och tittade förvånat upp på mig med rynkad panna. Som om hon tänkt; Oh vad kom det där ifrån? ”Och sen när bryr du dig ett skit?” Morrade jag spydigt och reste mig från stolen med korsade armar. ”Jag bryr mig väll jätte mycket om er? Eller hur hörni?” Hon skickade en blick på Axel och Klara som tysta pillade med maten på tallriken. Klara höjde trotsigt ögonbrynen mot mig innan hon nickade och pressade fram ett stort leende. Mammas flicka.  ”Har du någonsin varit på en av mina matcher eller ens träffat någon av mina lärare?!” Leendet på hennes läppar sjönk och hon stirrade stumt ner i bordet. ”Så länge har du väll ändå inte spe…-” ”Jag har förhelvete spelat i över 10 år!”

”Bells?” Jag vände långsamt på huvudet och fokuserade på Axel som stod i dörröppningen. ”Hey” muttrade jag svagt och torkade frustrerat bort tårarna på kinderna. Han stod kvar och tvekade i öppningen och det var då jag la märke till fotbollen mellan hans händer. Han höjde frågande bollen i luften och log tvekande innan han harklade sig. ”Jag tänkte att vi kunde spela lite?..” Jag fokuserade blicken på bollen innan jag nickade och reste mig tungt från sängen. ”Grusplanen eller vanliga?” mumlade han ner i mitt hår där vi gick tätt intill varandra ner för trappan och ut på verandan. ”Inte grusplanen i alla fall” sa jag och gav honom en lekfull knuff innan jag joggade bort mot brädorna som stod lutade mot det vita staketet. Våra longboards.

19.49, Felix;

Så du ska börja ditt första år på gymnasiet nu?

19.49, Bella;

Ja? Och det gör du oxå?

19.51, Felix;

Yup! Man kan ju tro att du är yngre så kort som du är ;))

19.52, Bella;

DIN ÅSNA!

Jag är faktiskt 1.59, det kunde varit värre.

19.52, Felix;

Chill haha, och jag är 1.82 ;) det är en liiiiten skillnad.

19.54, Bella;

Ah skryyyyyyt lagom

Min tvilling bror aka Axel hatar när jag smsar när vi spelar så vi hörs felleboyy

19.54, Felix;

Tvillingbror? Coooooolt, CYA!

”Har du ärligt tänkt flytta till pappa?” Frågade Axel och passade bollen mot mig. Jag nickade och sjönk ner i gräset. ”Har bara sökt i Stockholm” muttrade jag skeptiskt och sjönk ner på rygg i gräset. Solen stod fortfarande högt på himmeln och knappt ett moln syntes på den blåa himmeln. ”Vill du veta en sak? Jag också.” Jag kisade skrattandes upp mot honom. ”Fotboll eller hur?” mumlade jag med slutna ögon och drog sakta fingrarna genom håret som var uppsatt i en låg tofs. ”Du känner mig så väl sis”

______

Hiiiii!

I detta kapitlet får ni se en bättre bild av Bellas förhållande till hennes syskon och mamman som reser en hel del och verkar bara bry sig om sitt eget liv. Bella har en tvillingbror Axel, som hon står väldigt nära till & nu får hon reda på att han också tänkt flytta upp till pappa och storebror Sebastian i Stockholm. HUR BLIR DET?!

ÄNDRADE SIG BELLA PÅGRUND AV NÅGON VISS PERSON?! Felix ksk .. ;))

PUSS PÅ ER;*

- Elvira

-> Outfiten