Främlingen på Espresso House

Hon satt bara där en dag. Sipprade på hennes frappe medan hon laddade telefonen och väntade på bussen. Dörren till Espresso House öppnades och hon såg upp. Där kom han in. Utstrålande säkerhet och gick till kassan för att betala. Utan att hon själv märkte det, satt hon med munnen öppen. Stirrade bara på honom. Vem fan är du och varför har jag inte sett dig förr? Jag som är här så ofta borde sett dig. Han gick sedan för att vänta på sitt kaffe, men hans ögon mötte hennes. Det kändes som de tittade på varandra i en evighet. Han tittade bort och det kändes som hennes andra halva försvann. Vart försvann du, min bättre bit? Han tog sitt kaffe och gick fram till henne. Han satte sig mitt emot henne, vid hennes bord. Hon bara såg på honom förvirrat.

"Hej på dig med, främling." Sade han och drack en sipp från sitt kaffe. hon bara såg på honom, följde varje rörelse han gjorde.

"Jo, jag mår bara fint. Dagen har vart lugn, men kände för att ta mig en kaffe. Själv då?" Fortsatte denna mystiska men vackra person. Hon öppnade munnen för att svara, men inte ett ljud kom ut. Han skrattade kort och hon bara rodnade.

"Jag heter [Namn]." Fick hon till slut ut, väldigt tyst. När hon väl fick ut det såg det ut som han tänkte spotta ut kaffet igen. Han bara tittade på henne chockad, och för en millisekund såg det ut som hans ögon blev nästan svarta. Nervöst tittade hon ned i knäet på sin telefon och började pilla på den.

"Gjorde jag något fel?" Frågar hon till slut. Han skakar snabbt på huvudet.

"Nej, nej, nej, det är inte det. Det är bara, din röst, den är så, så... vacker..." Hon ler blygt åt orden han just sa. Rodnaden som just hade lagt sig dök upp igen på hennes kinder.

"Tack..." Viskar hon tyst till svar. Han kunde inte sluta titta på henne. Hon var så vacker. Hon var allt han kunnat drömma om. Det visste han redan. Men inte kunde han hennes namn.

Hon tittar på klockan och inser att hon måste springa till bussen. "Jag måste gå..." Hon reser sig snabbt och plockar ihop sina saker. "Snälla gå inte." Han ser på henne desperat. "Jag måste hem, jag är ledsen." Hon går till dörren och går ut, sen springer hon till tåget.

Han sitter kvar. Ser efter henne när hon springer till tåget. Han ser hur hans själsfrände springer ifrån honom, varför sade han inget. Det kanske blir sista gången han någonsin ser henne igen.