Tysta Ekot hörs fortfarande i öronen på henne. Och repeteras om och om "Spring..." "Spring..." "Spring...." "Spring..." "Tätare in i skogen..., bli ett med den..., utnyttja den..." Det var dem sista orden hon hörde från henne. Med de vackra gråa ögonen, ögon som skulle Kunna ta upp en storm, de lysande ögon, men...de livlösa ögonen, de fängslade ögonen, de skräckslagna ögon... Ner pressad mot marken och förödmjukelse över sig, hennes stolthet krossad. Men fortfarande hennes arm sträckandes efter Zuri. En bön hon tyst mumla ut genom de darrande tänderna. En bön som inta var till henne själv utan den gråtande flickan i busken. ------------------------------------------------------- Berättelsen om Zuri: Zuri flyr efter att hennes flock blir attackerad. Hon blir tvungen att bli en rouge. Yup en laglös varulv. En varulv utan flock, en varulv så ensam att den blir galen. Säger dem iallafall. Oh jag glömde nog att berätta hehe... Efter att Zuri gjorde de dummaste beslut hon någonsin ha kunnat göra. Nämligen att tränga sig in i det mest fasansfullaste flocks territorium. Då hon möter honom den mest fruktade. Vidriga. Maktfulla. Hjärtlösa Alphan. Sagor berättas om denna unga man. Man brukar säga att han kan få djur att buga, fåglar sluta kvittra och varulvar stumma.