Pojken som inte överlevde

2

Ginny Granger:
När jag gick på tåget så letade jag efter en tom kupé men alla var fulla. Så jag satte mig i en kupé där inne satt det två tjejer och en pojke. Dom såg ut att vara första års elever som jag. Jag satte mig bredvid en av tjejerna hon läste en bok om Kriget på Hogwarts. Jag sneglade över axeln på henne och såg en bild på en kille med svart hår.
"Vem är det där?" frågade jag tjejen.
"Vet du inte det?" frågade hon förvånat.
"Nej men han känns bekant" svarade jag.
"Han är eller jag menar var Harry Potter" svarade jag.
"Vad menar du med var?" frågade jag.
"Han dog i kriget på Hogwarts när han duellerade mot mörkrets herre. Han var en legend alla visste hanns namn. Han var jätte nära att döda mörkrets herre men då begravdes han av stenar pågrund av en jordbävning ." svarade hon.
"Han hade aldrig kunnat döda mörkrets herre. Harry Potter var för svag." sa den andra tjejen.
"Vem är du då?"
" Jag är Bella dotter till Draco Malfoy och han besegrade Harry Potter många gånger" sa hon överlägset.
" Som om jag skulle tro på det Harry Potter var mycket bättre än vad Draco någonsin skulle kunna bli." Sa tjejen.
"Jag har hört om honom minna föräldrar var bästa vänner med honom." sa jag.
" Vänta är dina föredrar Ron Weasley och Hermonie Granger?" Frågade Bella.
" Ja vad är det med det?" frågade jag.
"Då är du inte helblod" sa hon.
" Nej vad är det med det?" Frågade jag.
" Man får inte gå på Hogwarts om man inte är halvblod!" Skrek hon. Hon sträckte upp handen och drog i en röd spak. Tre män sprang in i kupén med trollstavarna riktade rakt mot mig.
" Grip henne hon är halvblod!" Skrek Bella och pekade på mig. Innan jag han tänka så kom ett rött ljus från stavarna och allt blev svart.

Ron:
Undra hur det går för Ginny. Det är hennes första dag ju. Hoppas hon klarar sig bra. Pang. Jag tog snabbt upp trollstaven. Fem trollkarlar rusade in och hela rummet fylldes med rött ljus. Jag la mig ner på golvet och riktade förbannelser mot dom. Men då sprängdes soffan och fjädrar flög runt i hela rummet. Man kunde inte se något ting. Jag tog skansens och transförerade mig där ifrån. Jag hamnade i en skog som jag inte hade varit i på länge. Det var den skogen som jag, Hermonie och Harry hade gömt oss i när vi var på flyggt innan kriget. Det gjorde ont att tänka på henne. Hon är var mitt livs kärlek. Jag visste att jag aldrig skulle kunna glömma henne. Jag vill inte glömma henne. Jag vill inte glömma hur mycket jag älskade henne.

Men varför skulle dom försöka aristera mig? Oh nej vad kan ha hänt med Ginny och Nevill. Jag hörde fotsteg mellan träden. Jag riktade trollstaven mot där ljudet kom ifrån.
"Visa dig" sa jag.
Personen klev ut ur mörkret. Det var Luna men hur hittade hon mig?
"Luna, vad gör du här?" frågade jag.
"Jo vi har haft koll på dig ett tag nu." sa hon.
"Vi?" frågade jag.
"Jag är med i Fenix ordern" sa hon.
"Varför har ni haft koll på mig?" frågade jag.
"Jo vi behövde dig för att störta Voldemort" svarade hon.
"Varför behöver ni mig?" frågade jag.
"Jo Dumbeldor och Harry såg båda något i dig och vi har haft svårt att hitta den där sista pusselbiten för att ta över ministeriet. Och vi tror att du kan vara den där sista pusselbiten" sa hon.