Fuck it

#Kapitel 33

MELISSAS PERSPEKTIV

Veckorna gick och vi blev allt mer närmare med mamma och pappa.
Allt är helt underbart!
Men det är något som känns konstigt ändå, något som fattas.
Jag kan fortfarande inte föreställa mig att det är mina föräldrar.
De är ju nästan lika gamla som oss.
Känns skumt att säga "mamma" å "pappa".

Zack har jag inte sett på flera månader.
Har han helt glömt bort mig?
Hur ska jag ska till han att jag inte har känslor längre?
Kanske jag inte behöver säga det, vi kommer väl ändå inte kunna ses igen.
Jag är liksom i Hawaii och han är nog fortfarande i usa.

Morgonen är extra varm idag.
Utsikten från balkongen är ett stort hav med solsken som speglar sig.
Sitter vid en grå fåtölj med en jordgubbes milkshake, medans jag skriver klart ett brev jag ska skicka till ett företag.
De har erbjudit mig att göra olika reklamer för de bland annat och de håller på att göra ett stort projekt som kommer att göra bonus för deras företag.
De undrar om jag skulle vilja gå och föreläsa om projektet till andra stora företag.
Min första tanke var verkligen inte, jag kan knappt prata framför en klass.
Men så småningom om när mamma började ta mig till hennes arbete för att lära mig lite om hur yrket är så börjar jag tvivla om jag inte ska åka och träffa andra företag ändå.
Det kan ingå resor när man ska föreläsa, det vore roligt att testa på.
Dock så är jag väldigt nervös.

Brevet som jag skrev lyder:
Hej! Jag hörde att ni ville att jag skulle föreläsa för olika företag.
Skulle mycket gärna vilja göra det, men har dock inga erfarenheter att prata framför en publik!
Men jag tänkte ändå ge det en chans, vad ska jag presentera för något?
Vad handlar projektet om?
Hur många resor är inblandade i jobbet?

Hälsningar:Melissa Damians

Mycket nervös över vilket svar jag kommer att få.
Hoppas bara inte det är snart, för jag kan knappt något om projektet eller att prata framför folk.
Mamma vet att jag har skickat in brevet och är stolt, och hon säger att allt kommer gå perfekt
Men jag är skeptisk om det.

Aiden har varit nere ett tag, han har varit kallare mot mig än han någonsin har varit.
Känns som jag har gjort fel beslut, jag la ner min tid på honom medans jag istället kunnat lägga ner min tid för att få kontakt med Zack.
Evelyn har jag knappt några problem med längre, hon verkar som vanligt nu.
Såklart är det inte exakt som "vanligt" men helt okej liksom.
Evelyn och gänget ska åka tillbaks till usa om tre veckor.
Jag vet inte hur jag känner om det, kommer på något sätt kännas ensamt.
Jag vet att jag har Jack men han är ingen jag kan vända mig till när jag behöver det.
Aiden kunde jag nästan alltid vänta mig till innan, men inte nu längre.

__________________
Runt 14:20

Idag kommer jag och Jack gå på några intervjuer om frågor om oss och allt emellan.
Vi behöver inte svara på allt om vi inte vill men varför inte.
Vi ska ha intervjuerna vid ett av de största hög husen i stan.
Efter intervjuven kommer det finnas en stor fest högst upp i byggnaden, där det finns en stor välkomnande fest för mig och Jack.

Det kommer vara mycket professionella folk där och högt uppsatta så därför känns det att de måste kräva mycket ut av mig.
Som tur kommer mamma också vara där.
Har hört att kungens barnbarn kommer komma.
Det gör mig ännu mer nervös, att hon är 19 år också.
Då måste jag framställas jätte intelligent och vara på topp.
Men alla vet ju att jag är långt ifrån det.