Temple Run

Temple run : Bussen

Har ni någonsin hört talas om spelet tempel run? Mm ja visste väll det, i min värld existerar spelet fast i verkligheten. För ungefär 80 år sedan kom en man på kallad Mr:Tomlinson på att om man skapade spelet i verkligheten så ja sen vet ja inte mer men det jag vet är att det inte är alla som springer in i templet, man får tillåtelse att gå in i ett "observatorium" när man är 16 år där man också kan kolla in i templet, det sägs att om man går in i templet att man aldrig kommer ut och dem som gått in inte kommer ut levande...Min storebror Markus som gick in i observatoruimet för 2 år sedan sa att när han stod och kolla in i templet såg han en kvinna springa på en av dem rangliga broarna knuffas ner för stupet av något som ingen vet vad det är,det är bara de som kontrollerar templet som vet. Min bror valde att stanna kvar här hemma, för när du är där genomför du ett test tillsammans med folk som har samma IQ som dig , i testet kollar du om du har vad som krävs att få springa in i templet det finns tre alternativ 1: du blir en av dem som springer in 2: du väljer att åka hem och du Kmr inte få tillstånd till det jobb du vill utan Kmr få jobba på ett jobb med dålig lön och när du fyllt 18 flyttar du hemifrån och får sedan inte se din familj igen för du måste flytta till en annan stad 3: du skickas ut från staden du blir stadslös. Det är nämligen så att alla tillhör en stad, min bror hade det som krävdes för att springa in men valde att åka hem om 2 veckor är det dags för mig att åka till observatoriumet och göra mitt test, a juste jag glömde säga en sak om du väljer att springa in i templet åker du aldrig hem igen.

Vakna vakna!! Hör jag hur någon skriker i mitt öra. Jag vaknar och ser att det är Markus.
- Vad håller du på med? frågar
jag argt.
- Aha ok förlåt mig för att du har försovit dig! Du ska vara på observatoriumet om 30 min!

Jag kliver upp ur sängen och tar på mig mina kläder som jag lagt fram dagen innan, ett par svarta jeans och en vit T-shirt. När jag går ner till köket står redan mamma och pappa och gör frukost , jag sätter mig vid bordet och tappar upp ett glas juice.
- Nervös? Frågar pappa.
-Nej inte så farligt.
Svarar jag medan jag känner hur nervositeten och nyfikenheten växer inom mig.
- Det kommer gå så bra så! Svarar han.

Mamma och Pappa bytte stad precis som Markus kommer att göra, våran stad heter "Rosewild". Jag ska möta min bästa kompis Maya utanför huset om en kvart,innan bussen hämtar oss som ska ta oss till observatoriumet. Jag får mitt hår uppsatt i en stram tofs av mamma och pappa ställer sig framför dörren för att säga hejdå. Det här är sista gången jag ser dem om jag inte väljer att åka hem som de antagligen tror att jag kommer att välja men tänk om vad jag har vad som krävs för att springa in? Tänk om jag vill det? Om jag nt vill åka hem igen + byta stad? Jag ger dem en varsin kram, när jag kramar mamma viskar hon något i mitt öra: jag älskar dig vad som än händer. Jag tittar på mamma och ger henne ett leende, jag kramar också Markus eller snarare han halft slår mig på ryggen. Utanför huset ser jag Maya hon har ungefär samma kläder som jag fast hon har en knut mitt på huvudet. Vi står där bredvid varandra utan att säga något ord till varandra vilket är väldigt otypiskt oss, när vi ses pratar vi och skrattar som galningar men inte idag det är mer som det är en vägg mellan oss . Men jag antar att det är nervositet och att vi kommer prata med varandra på bussen.
Men det gör vi inte den osynliga väggen är fortfarande kvar även fast vi sitter bredvid varandra.