Temple Run

Temple run : Observatorium

Bussen stannar och jag och Maya kliver av. Framför oss ser jag en hög byggnad, den är vit har många stora fönster och ingångens dörrar är av glas. Jag antar att detta är observatoriumet.
Det var många 16 åringar på bussen flera från min skola och grannar. Jag kan se rädslan i deras ögon, jag förstår dom men ändå inte, Mayas ansikte är dock svårare att lista ut vad hon känner, hon har ett väldigt bra "pokerface". Vi stannar utanför ingången och två kvinnor kommer fram till oss alla och ställer sig framför dörrarna.
- Välkomna, idag är det eran dag, tiden är kommen för att få göra era test som kommer förklara er framtid. Men oroa er inte det kommer gå bra! Säger den ena kvinnan.
Hur ska man inte kunna oroa sig? Frågar jag mig själv tyst.

- Ni kommer att utföra tre olika sorters tester, där ni blir prövade på olika sätt två av testen gör ni själva medan det tredje testet gör ni i grupp. Testen kommer ge oss ett resultat om ni har vad som krävs eller inte, jag hoppas ni sa hejdå till era föräldrar ordentligt för detta kan vara den sista dagen ni ser dem.

Hejdå? Jag kramade aldrig pappa? Orden klamrar sig fast i min hjärna " jag kramade aldrig pappa"

Kvinnorna öppnar dörrarna in till observatoriumet och vi går på ett långt led bakom dom. Äntligen känner jag hur Maya klamrar sig fast vid min arm ( hon brukar göra så när hon är stressad eller nervös). Jag kramar hennes arm tillbaka och känner mig genast lite tryggare.
-Är ni rädda? Så ni måste hålla varandra i armen? Säger en kille med en barnslig röst och resten av hans töntiga kompisar faller in i ett högt skratt.
Maya försöker dra sin arm ut från mitt kramande grepp men jag drar henne tillbaka.
- Nej det är vi inte! Det är...
Sen stoppar jag mig själv för jag märker att det inte lät så coolt i verkligheten som det gjorde i mitt huvud.
Han tittar på mig men ett drygt leende som visar " jag vann" men detta är inte över. Killen är lång, brunett+ brunögd, jag gör en enkel slutsats om vad jag tycker om honom; Jag gillar han inte.

Vi går in i ett rum, ett väldigt stort rum. Allt här inne är väldigt väldigt kliniskt. Vita väggar, vitt golv stora fönster som nästan ger allt ljus i rummet. Mitt i rummet står ett ovalt bord med 32 stolar.
- Sätt er ! Säger en av kvinnorna.
Jag och Maya tar varsin stol och sätter oss bredvid varandra.
Eftersom bordet är ovalt kan man se alla som sitter runt bordet. Det är väldigt tyst men vissa små viskar till varandra och folk ger varandra blickar.
- Hoppas vi hamnar i samma grupp! Viskar Maya i mitt öra.