Varje gång Haley trott att botten varit nådd verkade Jodie hitta en ny spade.
Haley var inte säker på om hon borde vara imponerad eller inte.
Hennes mamma hade blivit gravid i yngre tonåren och efter det hade det bara gått utför.
När de går från...
Det enda som hördes i det tysta köket var hennes ryckiga snyftningar. Hon började faktiskt bli imponerad av hans tålamod. Jodie fann gråt besvärande och insisterade alltid på att lämna Haley ifred om hon grät. Derrick hade inte rört sig ur fläcken. Han kanske inte hade mycket till val när hon höll sitt grepp om hans skjorta, men han gjorde ingen ansats till att åla sig ur henne grepp heller.
”Hjälper det om jag ber om ursäkt?” Hans mjuka fråga drog tillbaka henne från hennes djupa självömkan. Hon tog ett ryckigt andetag och vände sedan bort ansiktet så att hon vilade kinden mot honom. Det kändes som att hon ville ge honom en kylig attityd, men det fungerade inte nämnvärt då hon tryckte kinden mot hans bröst.
Han strök henne lugnande över ryggen igen medan hon såg på de fyrkantiga öarna av solljus som sträckte sig över vardagsrumsgolvet. ”Du får hata mig så mycket du vill, men jag hoppas att du förstår att det var bästa sättet. Sårspriten behöver dränkas in i såret och hade du vetat att det var på väg hade du hållit emot. Hjärnan är programmerad att undvika smärta, även om smärtan är nödvändig...” ”Jag vet.”
”Är du redo att lägga om såret?” frågade han efter en stunds tystnad. Haley suckade djupt. Sedan satte hon sig upp och såg på sin hand. Den var otäckt röd med små bleka flagor av uppriven hud. Det blödde inte så mycket längre och värsta svedan hade lagt sig. ”Jag har en salva som kommer att svalka såret och se till att inte kompresserna fastnar i det när vi lägger om det. Är du okej med det?” Haley såg envist på sin hand och dröjde med svaret. Sedan nickade hon utan att se på honom.
Derrick plockade undan medan Haley satt kvar på bänken och pillade på bandaget han lagt om hennes mest skadade hand. Den andra handen hade bara ett stort plåster på sig, precis som knäet. Det ilade fortfarande lite i kroppen, men det värsta obehaget började ge med sig.
”Följer du med till vardagsrummet och ser om vi kan få en brasa i öppna spisen där?” undrade han. Haley mötte hans blick. ”Vågar vi elda här?” Derrick ryckte på axlarna. ”Brinner det ner så brinner det ner, men jag har en släckare ifall det går illa. Är det hål hela vägen upp i skorstenen borde det inte vara ett problem.” Haley tvekade. ”Kom igen. Börjar det brinna har vi inte så mycket att rädda i vilket fall som helst.” Hon suckade och gled ner från bänken. ”Fint. Vi provar väl då.”
Haley anade att Derrick bara var intresserad av att göra upp eld för att distrahera henne från det som hänt. Det var inte helt fel. Det gav henne i alla fall något annat att tänka på.
Snart satt hon i soffan framför öppna spisen och försökte undvika att se på Derricks rövspringa när han stod på knä i spisöppningen för att kika upp i skorstenen. Så långt hade hon aldrig sett någon som fått nerhasade byxor att se bra ut. Derrick var uppenbarligen undantaget till regeln. Jodie hade inte överdrivit när hon beskrivit hans rumpa.
”Det ser ut att vara hål hela vägen upp, så med lite tur har vi inte rester av ett skatbo någonstans där inne.” Haley flyttade snabbt blicken till hans ansikte när han vände sig om. ”Så du tänker elda?” undrade hon. ”Det vore faktiskt behagligt med lite omväxling till den småkyliga fukten”, sa han och reste sig. ”Jag ska ta några buntar med böcker och tidningar från rummet intill och så kanske vi offrar några väggbräden här inne. De som sitter i hålet mot hallen ser ut att vara vanligt råhyvlat virke.” Han stegade iväg för att samla material för en brasa.
Derrick satte sig med en duns i andra änden av soffan och såg på lågorna som sakta slukade de gamla tidningsbuntarna. Haley tog blicken från brasan för att snegla på honom. ”Hur mycket har du legat med min mamma?” Han mötte hennes blick vid hennes ogenerade fråga. ”Ursäkta?” ”Jag bara undrar. Du måste inte svara, men när du låter oss bo här och när du hjälper mig så mycket som du gör så tänkte jag att du kanske känner att du är skyldig henne något.” Derrick dröjde sig kvar med blicken en stund innan han såg tillbaka på elden. ”Jag har inte varit med din mamma särskilt mycket... Hon insisterade på att betala hyran i natura, trots att jag sa att ni inte behöver betala något alls. Huset är ett ruckel och jag betalar inget för att bo här, så varför skulle ni göra det?” ”Hur många gånger träffade du henne innan vi flyttade hit?” Han ryckte på axlarna. ”Några gånger. Tre kanske.” ”Bara tre gånger?” ”Hon sa att hon hamnat på gatan med sin dotter. Jag ville hjälpa till.” ”Så du har legat med henne totalt fyra gånger och ändå ställer du upp som hyresvärd, kock, chaufför, sjuksköterska och arbetsförmedlare?” ”Ingen.” ”Vad?” ”Jag har inte legat med henne. Vi bara pratade om det.” Haley höjde ögonbrynen. ”Bara ett löfte och du går in för full service? Man kan ju inte påstå att du är svårsåld i alla fall.” Derrick himlade med ögonen och sjönk djupare i soffan. ”Jag gör det inte för henne”, mumlade han och var plötsligt mycket intresserad av en sårskorpa på ena knogen. Haley höjde ögonbrynen igen och studerade honom. ”Allt det här för mig?” Derrick ryckte på axlarna och såg på brasan medan hans fingrar fortfarande löpte över sårskorpan. ”Jag har aldrig bott med någon tidigare. Jag antar att jag känner mig ansvarig för dig.”
Haley betraktade brasan medan en drös frågor susade i huvudet. Hon var nyfiken på honom samtidigt som hon inte ville prata allt för mycket med honom. Hon ville inte att han skulle märka att hon var nyfiken. Han var trots allt fortfarande hennes mammas leksak och Haley hade aldrig haft mycket till övers för Jodies erövringar. Något var ändå annorlunda med honom, även om hon inte ville erkänna det.
”Har du för vana att dejta äldre damer?” undrade hon. Derrick rynkade ögonbrynen innan han såg på henne. ”Du drar dig inte för att ställa udda frågor.” Hon ryckte på axlarna. Han suckade och såg på brasan igen. ”Dålig vana”, mumlade han sedan. Det blev Haleys tur att rynka ögonbrynen. ”Hur kan man ha det som en dålig vana?” Han ryckte på axlarna. ”De tycks dras till mig. Gifta fruntimmer som vill smyga bakom ryggen på sina män, eller äldre damer som inte vill ha ett seriöst förhållande, men som vill ta ut svängarna med en främling. Jag har alltid blivit uppvaktad av kvinnor över trettio. Ibland över fyrtio och upp i femtioårsåldern. Men jag kan ju inte klaga. Jag är trots allt en man och som sådan är man väl nöjd med tillfälliga förbindelser och ständig raggande.” ”Säger vem?” ”Inte vet jag. Det är väl en allmän åsikt.” Haley drog efter andan, men var inte säker på vad hon skulle säga. Luften gick ur henne igen, trots att hon gärna diskuterat stereotyper och att man inte behövde klämma ner sig en form bara för att alla trodde att man hörde hemma i den. Hon var inte säker på om det var hennes plats att förklara det för honom heller.
”Du brukar inte dejta folk i din egen ålder då?” undrade hon när tystnaden började kännas för lång. ”Inte direkt. Går jag till en bar är det alltid äldre damer som kommer fram till mig. Jag vet inte vad jag ska säga om jag ska gå fram till en yngre tjej. Sedan kommer kärringarna fram till mig och på den vägen är det.” ”Det är väl bara att säga hej och fråga om de gillar stället. Sedan kan man fråga om de har mer planer för kvällen, skoja om något eller fråga om de sett någon film. Något kan man alltid hitta på.” Han ryckte på axlarna. ”Säkert... Jag känner mig bara så fånig när jag ska gå fram.” Ett leende ryckte till i mungipan på henne. ”Kom inte och säg att du är blyg.” ”Är jag inte”, fnös han. Sättet han sa det på och den vaga färgförändringen i hans kinder sa något annat. Haley skakade på huvudet innan hon såg på brasan igen. Om han aldrig fått chansen att lära sig flirta var det kanske inte så lätt att bara lista ut det hur som helst. De äldre damerna han pratat om hade nog skött snacket utan att han behövt tänka och att göra något man aldrig testat var inte alltid så lätt.
”Kan jag fråga dig en sak?” undrade han. Haley tog blicken från lågorna och såg på honom. ”Varför låter du din mamma styra ditt liv? Om du är över tjugo kunde du ha dumpat henne för länge sedan och gått din egen väg.” Frågan träffade henne med en obekväm knuff. Hon knep ihop munnen och betraktade elden igen. Sedan ryckte hon på axlarna. ”Hon är min mamma. Jag försöker se att hon inte gör något dumt.” ”Kan du verkligen hindra henne om hon gör det?” Hon ryckte på axlarna igen och med det var samtalet slut. Hon kunde inte skaka av sig känslan av att de kommit närmare varandra, trots att hon inte alls haft det avseendet.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
