Vita Stjärna >> Foscar

T J U G O F Y R A - familjer & trubbel

Jag ligger i Oscars famn och slötittar på tvn. Hans svala fingrar leker med hårslingorna som hänger ner i min nacke och jag suckar avslappnat och sluter ögonen innan min telefon vibrerar där den ligger borta på köksbordet.

"Felix?"

Säger Oscar med en låg röst och kysser mig bakom örat. Jag hummar bara och vrider lätt på huvudet så att hans läppar ska komma åt min hals lättare.

"Det är tredje gången den vibrerar på två minuter. Jag tror att någon försöker nå dig"

Säger han skämtsamt och jag suckar dramatiskt innan jag sätter mig upp bredvid honom i soffan. Jag grimaserar lätt och han ger mig en undrande blick. När telefonen vibrerar ännu en gång så suckar jag högljutt innan jag motsträvigt kommer upp på fötter och biter ihop. Jag hinner inte ta mer än några steg innan Oscar flämtar till bakom mig.

"Har du ont?"

Frågar han oroligt och jag stapplar fram till köksbordet innan jag fiskar åt mig telefonen och ger honom ett snett leende.

"Inte så farligt"

Säger jag så nonchalant som jag kan men Oscar ser inte övertygad ut. Han går fram till mig och synar mig uppifrån och ner innan han försiktigt placerar händerna över min rumpa och jag kvider till en aning.

"Men Felix, tog jag i för hårt?"

Frågar han oroligt men jag skakar lätt på huvudet och ler svagt mot honom.

"Du gjorde det perfekt. Jag bad dig att ta mig hårt, och det gjorde du. Det var skönt Oscar, det är värt smärtan"

Säger jag lugnt och han suckar tyst innan han nickar kort och lutar sig in för att lämna en kyss mot mina läppar. Telefonens vibration avbryter oss mitt i kyssen och jag suckar dramatiskt vilket får Oscar att fnissa tyst. Jag behåller vår intensiva ögonkontakt medan jag svarar i telefon. Men så fort den skakiga rösten på andra sidan luren svarar så bryter jag ögonkontakten med Oscar och fokuserar all uppmärksamhet på telefonsamtalet.

"Felix vad är det som händer?"

Oscars oroliga stämma når mina öron när jag stressat avslutar samtalet och rör mig mot dörren.

"Felix du skrämmer mig"

Yttrar han skrämt och följer efter mig bort mot ytterdörren där jag är i hög fart med att trä på mig jackan och skorna.

"Ähm det har hänt en sak med familjen. J-jag måste åka dit"

Får jag stressat fram innan jag hugger tag i mina bilnycklar och öppnar ytterdörren och går ut.

"Men Felix vänta, jag följer med. Jag tänker finnas där för dig"

Oscar följer efter mig enbart iklädd kalsonger ut på parkeringen vilket får mig att vända mig mot honom och lägga händerna mot hans kinder så att hans oroliga blick möter min.

"Jag måste göra det här själv. Men jag älskar dig, så otroligt mycket. Jag kommer hem sen, snälla oroa dig inte"

Säger jag snabbt innan jag kysser honom mjukt på läpparna. När jag sätter mig i bilen och kör ut från parkeringen så betraktar jag hans oroade gestalt i backspegeln och svär tyst för mig själv innan jag byter växel och trycker hårdare på gasen.

Oscars perspektiv:

Felix har varit borta i flera timmar nu och jag vankar nervöst av och an över köket medan jag funderar på om jag bör ringa honom eller inte. Precis när jag faller för frestelsen och plockar upp telefonen i handen för att slå hans nummer så uppfattar jag bakgrunds bruset av bildäcken mot parkeringen.

Jag höjer blicken i samma stund som dörrhandtaget trycks ner och in stiger Felix. Men det är något som inte stämmer. Inte alls. Hans huvud är nersänkt och kepsen som tidigare suttit bak och fram på hans huvud sitter istället framåtvriden och döljer större delen av hans ansikte.

"Felix"

Säger jag med en låg röst men han vägrar att lyfta blicken vilket får mig att gå fram till honom och lyfta av honom kepsen. Synen som möter mig får mig att flämta till och han biter sig löst i läppen innan han lyfter blicken och möter mina ögon.

Ett blodigt jack pryder hans underläpp och en stor blåtira färgar större delen av höger sida av hans ansikte blålila. Torkat blod täcker huden ovanför hans överläpp och han kvider till när jag låter mina fingrar svepa över hans blåslagna kind.

"Felix? Vad fan har hänt? Vem har gjort såhär mot dig?"

Får jag ur mig med en panikslagen röst och han suckar tyst och möter min blick med en svårläst blick.