FELIX
Mamma ser på mig med en fundersam blick när jag äter mina flingor. "Felix...." viskar hon fram och sätter sig vid matbordet mittemot mig.
Jag ser på henne en lång stund, fattar hon inte att blondie är problemet? Är hon helt efterbliven?
"Vad?" fräser jag fram med sammanbitna tänder och ger den silvriga ringen med diamanter på hennes finger en blick. Ibland tror jag att den enda anledningen till att blondie friade till min morsa var för att göra mig irriterad.
"Vad har hänt? Nu för tiden är du helt borta och det enda du gör är att dricka och ta droger? Har det hänt något med Oscar?" Om du bara skulle veta mamma, att jag och din älskade fästman delat dom mest intima stunderna någonsin.
Jag fnyser lätt när jag hör hans namn lämna hennes läppar. "Jag drar till Wille" muttrar jag irriterat och reser mig upp ur stolen.
OSCAR
"Martin, kan du ta samtalet?" frågar jag den flintskalliga mannen i fyrtioårsåldern bredvid mig. Han nickar åt mig och gör som jag säger.
Den silvriga ringen på mitt ringer får mitt leende på mina läppar att växa. Den har inte några diamanter allt, den är bara helt simpel men den gör mig lycklig. Om jag är lycklig för att jag är förlovad med Cecilia eller om jag är lycklig för att jag får träffa Felix varje dag har jag ingen aning om.
Den frågan kanske jag aldrig får ett riktigt svar på.
