Kapitel 2

140 6 2
                                    

"Oscar, snälla åk inte."

"Jag måste Felix.."

Tårar rann nerför kinderna på oss båda och han drog in mig i en lång kram.

"Felix, jag älskar dig så mycket."

"Jag älskar dig mest, Oscar." Svarade jag och pressade mina läppar mot hans.

Och som vanligt var det de sista orden vi sa till varandra innan han var tvungen att åka. 

Jag gick direkt in på mitt rum, det var där jag skulle spendera resten av veckan.

Mamma hade försökt få mig till skolan men hade gett upp vid det här laget.

"Felix, du måste äta något." Sa hon till mig när vi senare åt middag, där jag satt och kollade ner i golvet. Jag hade inte rört något av det som stod framme vid bordet.

"Jag vet att det här är jobbigt för dig, men det betyder inte att du kan sluta äta för det."

Jag svarade inte.

Jag bryr mig inte om vad hon tycker eller säger.

Jag reste mig upp och gick tillbaka till mitt rum.

Jag plockade fram bilderna på mig och Oscar och tårarna rann nerför kinderna.

Varför måste det här just hända mig? Varför måste just min pojkvän åka iväg? Varför måste just det här hända överhuvudtaget?

-----

Hellu! Andre kapitlet klart :))  Har inte så mycket att säga men hoppas alla mår jättebra♥



MILITARYWhere stories live. Discover now