I'll be waiting

Del 26

Bilden ovan är symbolen på halsbandet som jag beskrev i förra delen. Men även symbolen på hans (hennes brors) ring.

Jag ser emot Jake och Scott, de ser emot mig båda två och reser sig upp från bugningen. Jag rynkar på min näsa och det känns som om att alla tittar på mig. Mina fingrar rör sig runt symbolen på mitt halsband. Min hjärna behöver tid att smälta detta som jag just har fått reda på. Det stora tomma hålet inom mig har minskat lite nu att jag vet att jag har någon i min familj kvar utan att jag ens ha vetat det innan. Scott och Jake går därifrån och befaller att man ska sända ut grupper som ska leta efter honom. Men någonstans inom mig långt inne känner jag att vi kommer inte hitta honom om vi inte får hjälp. Mitt huvud är tungt, och jag orkar inte ens kliva upp för de hala trappstegen till rummet som jag var i innan. Jag är jättetrött och då jag kommer in i rummet är det alldeles mörkt. Jag trevar efter sängen och lägger mig som en tung sten i den för att sedan märka att det ligger någon bakom mig. En arm smeks längsmed min midja och kramar om mig. Jag blir livrädd och rullar ur sängen ner på det svala golvet. Ett mullrande skratt hörs som en trumma mot mina öron. Jag kisar då lampan tänds i taket och Jakes ansikte lutar sig över kanten av sängen. Jag gör en sur min och blänger allvarligt på honom.

"var du tvungen?"

Jake skrattar och ser på mig med sina klara ögon . Jag reser mig sakta upp och Scott kommer inspringandes i rummet utan någon tröja på sig. Hans hår stå som en kvast på huvudet och hans ögon liknar ett par små pärlor som glänser. Jag rodnar och vänder bort min blick. Scott märker mig och flinar smått men flinet försvinner då han ser att Jake ligger i sängen jämte mig. Hans min förvandlas till en förvrängd grimas och hans blick svartnar. Jake möter hans blick och flinar stort. Jag ser hur Scott spänner sina muskler. Han börjar gå framåt med sina tänder visandes, Jake reser sig upp bakom mig och väser. Men  jag hamnar som alltid mitt emellan dem och får sära på dem för att det inte ska bli något bråk.

"snälla kan ni inte bete er som vuxna någon gång?!"

säger jag skarp och går ut ifrån rummet med Scott hasande efter mig. Mitt huvud är tungt och det värker som om någon hade tagit en hammare och slagit med jämna och hårda slag mot den tunna skyddande ytan. Natten blir lång och när jag väl har hittat en soffa som är av skinn och alldeles söndrig där det putar ut fjädrar och stoppning ur.  Hinner jag inte lägga mitt huvud på armstödet förrän en rosslande, stark röst ropar ut i högtalarna att det är dags för frukost.

Jag gnyr och gömmer mitt ansikte i den söndriga ytan på soffan som bildar en skål runt min kropp. Mina fötter strejkar mot att resa mig upp. Medan min mage bullrar som bara den efter något att stoppa i sig. Jag har efter en stund fått nog av detta och reser mig upp från min någorlunda "bekväma" sovplats. Jag följer de långa korridorerna med min morgonrock tätt lindad om mig som en kokong och gäspar för varje steg jag tar. Min  hörsel uppfattar varje litet ljud som förs vilket är otroligt irriterande och bara händer då jag sovit för lite. Mina fötter låter som en hel hjord av djur som försöker att ta sig fram över en gropig jordväg. Jag får tycka mina handflator mot öronen för att inte bli ännu tröttare av alla ljud i mitt huvud.  Jag lyckas tillslut att ta mig till matsalen och då jag väl kommer in är det alldeles tomt.(Japp då har väl alla hunnit äta klart då medan jag har sölat mig som bara den) tänker jag och går fram till bordet för att stryka fingrarna över den svala, matta ytan. En ilning förs genom kroppen och det känns som om något är fel men jag kan inte koma på varför. En knackning hörs bakom mig och en bekant röst ekar i mitt huvud.

"Sam, matsalen ligger åt andra hållet, här får du inte vara"

Säger Jake och spänner blicken i mig med käkarna ihop bitna. Jag rycker på axlarna och börjar gå ut ifrån salen då min blick fastnar på en bok som ligger i en glasbehållare som har ett hänglås runt sig. Jake kliar sig i nacken och snurrar på huvudet. Jag biter mig i läppen och går snabbt ut i rummet utan att se berörd ut. Det var en likadan bok som jag fick av tanten i biblioteket. Jag är fast besluten att ta reda på vad det är för något som Jake döljer men också vad som han egentligen fasar med detta rum...

----

Ledsen för seg updt som alltid. Fast denna gången var det VÄLDIGT! sen updt. Men hoppas du uppskattar denna delen och så hörs vi snart igen.

OBS. JAG OCH HOLDONLYNN (om ni vet vem hon är annars in och titta på hennes berättelser och profil) JAG SKRIVER UR WILLOWS PERSPEKTIV OCH LYNN UR PARIS'S PERSPEKTIV. DEN HETER OTHELIUM!