Eli Norhold

Jo Du..

Daniels POV

Mina tankar vandrar fram och tillbaka. Mest undrar jag varför jag bara stirrade på honom så länge och varför jag mår så bra varje gång jag ser han.. Jo du.. Om jag bara kunde svara på det.. Det är ju bara jag och Elias här i 1 vecka så får hoppas att jag tröttnar på han så mycket att jag slutar vara glad då jag ser han. Man kan väl alltid hoppas?

Idag är det lördag och jag har inga planer förutom att sitta inne på rummet å skriva på några fanfics jag jobbar på. Meeeeen... Ingen kommer någonsin få reda på att jag skriver sånt för de skulle förstöra hela mitt liv tbh.. Ha ha...

Efter X antal timmars skrivande har jag skrivit ett par kapitel, Jag bestämmer mig för att sluta då jag känner en hunger som är typ plågande. Pizza idag igen? Äh det är helg fan så vem bryr sig egentligen. 

"Ey dude. Kan du plocka upp pizza på vägen hem?"

"Du får det att låta som om vi är gifta eller nått men visst de kan jag, Vad ska du ha då?" Det känns så ovanligt bra att höra hans röst..

"Äh.. Vad som helst som inte har banan på. Betalar tillbaka sen lovar."

"Okej kommer hem om ca 40 minuter då!"

Mitt och Elias samtal slutar och jag återgår till min dator och mitt skrivande. 

Efter ca 20 minuters skrivande och jag hör ett par nycklar låsa upp dörren, antar att det gick fort att fixa pizza trotts allt. Elias nästan ramlar in igenom dörren men han lyckas att inte tappa pizzorna! 

"Maten är serverad! Hoppas det smakar" Elias kastar pizza kartongen på mig och vi börjar äta. 

"Sååååå.. vad skriver du??" Han lutar sig lite så att han ska kunna se vad det står och jag slår ihop datorn i panik för att dölja allt smut jag skrivit. 

"Äh.. Skolarbete.." Bra save Daniel.. Eller inte..

"Haha du behöver inte säga det är lugnt. Alla måste få ha sitt privat liv" Han bara skrattar och kollar ner i sin mat. Han kollar alltid ner när han skrattar. Som att han försöker dölja det. Vet inte varför man skulle vilja dölja en sån vacker sak som han me..... DANIEL NEJ! Pontus.. Tänk på Pontus.. Jag har Pontus och Elias har Nils (Som jag redan sårat tillräckligt mycket ändå..) 

Elias och jag bestämmer oss för att starta en film på min dator. Vi visste inte vad vi ville se så vi slog på det första bästa som kom upp. Det är nån skräckfilm. 

Elias POV

Maten va nice och nu sak vi kolla film. Jag tror fan att jag och Daniel kommer klara av att inte döda varandra den här veckan! Vi kanske lyckas bli vänner tom. Vi kollar på nån skräckfilm som varken han eller jag sätt förr. 

30 minuter in i filmen och Daniel har kurat ihop sig till en boll av rädsla som nästan inte kollar på filmen alls. Det kunde man inte gissa av honom. Han är väldigt söt som en liten rädd boll tbh. Jag glömmer allt om världen en stund och lägger min arm om Daniel. Då jag märker vad fan jag gör får jag lätt panik men kan inte ta tillbaka armen nu för det kommer göra situationen ännu konstigare en den redan är..

"Gåre bra kompis?" smyger jag in lite lätt viskande bara för att försöka få situationen lite mindre stel en den redan är. 

"Nu gör de det." Daniel kollar upp mot mig och sedan tillbaka på filmen. Jag låter min arm ligga kvar där den gör.

Ytterligare 5 minuter in i filmen och jag kan inte låta bli att kolla mer på han en på självaste filmen. Hans blonda hår har lagt sig ur plats och han håller om sina ben som om han skulle släppa skulle nått fruktansvärt hända. Hans blåa ögon är fastklistrade i filmen, åtminstone i några minuter till innan han kollar upp mot mig. Det tar en halv minut innan jag kollar ner och blir helt röd i ansiktet. Daniel lyfter mitt ansikte med sin hand på min haka och jag kan se hans ansikte komma närmare mitt och jag sluter ögonen.

OKEJ!

Vad Tycker ni om det här kapitlet? Är ni team Eli eller Team Elaniel? Kommentera så jag vet hur jag ska fortsätta berättelsen.

~Odd