Sommaren utan oss - F.S

17 - Felix mästerplan

Gilberts perspektiv: Min plan att få Felix och Alex att prata ut och bli vänner igen på midsommarafton hade funkat helt perfekt, tills jag var med på beerpong för tredje gången för kvällen hemma hos Kalle. Då blev det lite för mycket och jag har fått återberättat för mig att jag spenderade de närmaste tjugo minuterna efter det med att spy i en syrénbuske. Kalle hade hittat mig och hjälpt mig att ringa till Alex. Någonstans däremellan hade jag också lyckats tappa bort både min tröja och mina skor. Felix och Alex kom i alla fall och hämtade mig efter en stund som de snälla vännerna de är. Trots att jag inte direkt hade räknat in att bli stupfull i planen så fanns det en grej som var värre: Alex hade träffat Kalle. Dessutom klickat med honom. Inget emot Kalle, vi känner inte varandra jättebra men jag vet att han är en bra kille. Han förtjänar inte Alexandra, men det finns det ingen som gör. Det jobbiga med att de hade klickat är Felix och hans känslor. Han är fortfarande kär i Alex och vägrar att försöka gå vidare.

"Gille jag har en plan hur jag ska få tillbaka Alex" sa Felix när han kom och satte sig bredvid mig på mormor och morfars altan.

"Berätta" sa jag med en suck. Felix planer brukade vara ungefär som mina, inte så genomtänkta, inte så bra.

"Jag bjuder ut henne på en riktig dejt, så att jag verkligen kan förklara för henne hur ledsen jag är" sa han och tittade på mig för att se min reaktion.

"Hur tänker du att du ska få henne att vilja gå på en dejt med dig?" Frågade jag skeptiskt.

"Det är där du kommer in i bilden" sa han och kollade hoppfullt på mig.

"Nej nej nej, lämna mig utanför det här" sa jag och skakade på huvudet. Jag tänker INTE vara delaktig i den här planen, den riktigt dåliga planen dessutom. Han tittade besviket på mig.

"Det är bäst att du sköter det här själv" förklarade jag för honom. Jag hade bestämt mig att från och med nu vara neutral. Inte ta någons sida eller berätta något den ena sagt till den andra. Vi får väl se hur länge jag klarar det, antagligen inte så länge då hemligheter aldrig varit min grej. Min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp den för att kolla vad som hänt. Ett nytt meddelande från Alex.

Alexandra ICE: Kalle kommer hit om tio, vad ska jag ha på mig????

Jag tittade snabbt upp för att se till så att Felix inte hade sett, men han satt kvar på sin plats i sina egna tankar. Jag sneglade på honom samtidigt som jag knappade in ett svar.

Gille: Varför frågar du mig, det är väl sånt här man har tjejkompisar till?!

Alexandra ICE: Vill ha din åsikt som kille, funkar byxdress? ://

Gille: NEJ

Gille: Skitjobbigt att få av ju ;)

Typiskt tjejer att inte tänka taktiskt.

Alexandra ICE: Sant! Får bli klänning, wish me luck

Gille: Lycka till o ta det lugnt!!!

Felix reste sig upp från bordet.

"Nu vet jag vad jag ska säga till henne" sa han och gick iväg. Jag var snabbt uppe på benen för att stoppa honom.

"Vänta lite nu, ska du hem till henne nu?" Frågade jag nervöst. Han kunde inte åka hem till Alex nu.

"Ja" sa han bestämt. Tänk fort Gille.

"Men vi ska ju fiska nu, med morfar" sa jag snabbt. Felix gav mig ett frågande ansiktsuttryck.

"När bestämde vi det?" Frågade han och tänkte efter. 

"Dagen du kom hit, jag kan inte fatta att du har glömt bort det" sa jag och det verkade som mitt skådespel var övertygande.

"Eh okej, ska vi fiska nu alltså? Precis i detta nu?"

"Ja alltså morfar är och samlar ihop spön och sånt. Du kan gå ner och kolla till så att båten startar är du snäll så ska jag hjälpa honom plocka ihop det sista" bad jag honom. Han gjorde som jag sa och försvann bak till baksidan av huset där bryggan finns, så långt ifrån vägen hem till Alexandra som möjligt. Jag pustade ut. Det där var riktigt nära en stor katastrof, men som tur var kunde Gille the master undvika den i sista sekund. Nu återstod bara att förklara hela situationen för morfar och få ner alla fiskegrejer till båten inom loppet av fem minuter så att Felix inte blir misstänksam.