Självmord | F.S

S J U

~~ Oscars perspektiv ~~

När jag gick där i mörkret kändes allt mycket mörkare än vanligt inte ens lamporna kändes ljusa. Det var som om hela världen bara slocknat. När jag tillslut kom fram till mitt hus kändes det som om det gått en evighet. Försiktigt stoppade jag in nyckeln i dörren och låste upp. Jag gick in och allt var lika mörkt där om inte ännu mörkare. Jag tog av mig skorna och började smyga över golvet och upp för trappan som i vanliga fall knakade ganska mycket. Allt gick bra innan jag kom fram till mitt rum där jag råkade sätta foten på golvplankan som knakade med i hela huset. Det kändes som om hela världen helt plötslig började skrika ur tystnaden som innan skärt genom öronen. Jag stannade upp och stog bara helt stilla i flera minuter kändes det som innan jag hörde någon säga mitt namn och jag kollade ner för trappan. Där stod mamma och bara kollade på mig.
"Bra att du är hemma vi får prata mer om det här imorgon. God natt" sa hon.
Jag andades ut eftersom jag trodde att jag skulle få ta hela utskällningen inatt och då hade nog hela jag brustit ut i tårar. Jag fortsatte bara in i mitt där jag fixade iordning mig och gick och la mig i min mjuka dubbelsäng med mitt varma täcke över mig. Det tog inte många minuter innan jag somnade. Men mina tankar var någon helt annanstans.

~~ Ogges perspektiv ~~

Bara en stund efter att Oscar gått hem hade jag och Omar också bestämt oss för att det kanske var bäst att gå hem. Så nu satt vi båda hemma hos mig och förklarade allt som hänt för mina föräldrar. Att dom aldrig någonsin bara kunde låta något vara. Vi kunde väl ta det här imorgon jag var ju fortfarande helt skakis efter allt som hade hänt. Omar sov hos mig nu när han var i Stockholm och därför satt han också här mitt i natten och förklarade allt som hade hänt från början. Det var mest Omar som berättade och jag satt mest och försökt hänga med. När vi var klara gick vi båda upp till mitt rum och la oss. Omar brukade sova i vårt gästrum men inatt kändes det liksom inte som om någon av oss ville sova själva.
Båda två sovande nästan direkt.

~~ Oscars perspektiv ~~

Jag vaknade av att någon knackade på min dörr. Jag öppnade försiktigt ögonen och sa ett försiktigt
"Mm" med min morgon hesa röst.
"Det är frukost, du och jag behöver prata" hör jag mamma svara från andra sidan dörren.
"Kommer" svarade jag snabbt och jag hörde mammas steg ner för trappan. Pappa antog jag redan hade åkt till jobbet. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan det var först då jag reagerade det var lördag och klockan var redan 12.34. Jag hade som vanligt sovit bort hela dagen. Jag såg att jag fått några sms från olika personer men tänkte snabbt att jag kunde ta det sen när jag kände hur ofräsch jag var. Jag behövde verkligen duscha. Jag tog ner handduken som hängde på min garderobsdörr och gick till duschen. Jag vet att mamma ville prata och jag visste att det var om att jag var borta och att jag skulle behöva förklara allt. Så om vi ändå skulle prata kunde det lika gärna vänta tills jag tagit en dusch. Mamma jobbade inte på helgerna som pappa gjorde så hon skulle ju
inte direkt åka iväg eller nått heller.

Efter duschen gick jag mot mitt rum jag drog fram de första kläderna jag hittade i garderoben vilket blev ett par svarta jeans och en vit t-shirt. Jag kollade i spegeln och rynkade näsan när jag såg min outfit som jag inte var helt nöjd med fortsatte jag granska mig själv i spelgen ända tills jag kom till håret. Allt hår låg åt olika håll och jag såg allmänt ut som om jag stått i en virvelvind. Jag drog mina händer genom håret några gånger innan jag tillslut gav upp. Jag skulle aldrig får någon ordning på det. Jag gick långsamt ner för trappen samtidigt som jag tänkte på vad jag skulle säga. Vart skulle jag börja?? Skulle jag berätta allt?? När jag kom ner för trappen satt mamma där vid köksborden och frågorna bara började rulla in så fort jag satt mig ner. Hon var självklart jätte besviken över att jag inte sa något men förstående. Helt plötsligt plingade min mobil till.

Felix 13.02
Jag måste prata med någon om allt som hänt. Dom andra killarna kan inte just nu. Har du tid?? Fika eller nått?? Snälla

Jag skrev snabbt in ett svar

Oscar 13.03
Visst! Ses vi vid Slussen 13.30??

Felix 13.03
Japp!!

Jag försökte på alla sätt få mamma att sluta undra massa saker så att jag kunde gå. Men det gick inte, hon hade så mycket frågar. Jag blev bara mer och mer irriterad och till slut kunde jag inte hålla det inom mig längre.

"Mamma asså seriöst du vet redan allt nu kan du låta mig gå jag måste träffa Felix nu. Han behöver mig" skrek jag nästan när jag sprang ut ur köket och upp för trappan. Jag drog fram min jacka och sprang ner för trappan.

"Ska jag skjutsa dig dit??" frågar mamma där hon står i dörr öppningen

"Visst"sa jag snabbt och började sätta på mig skorna. Mamma gjorde likadant och sedan nästan sprang vi ut till bilen.

Väl framme gick ut ur bilen och tog upp min mobil ur fickan klockan visade 13.30 så jag var precis i tid. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag kom alltid prick i tid. Felix var dock inte här än och det var väl inte så oväntat han var ju inte så värst bra på att passa tider. Jag gick till platsen där vi alltid möttes. Det var svårt att förklara vi hade bara liksom hittat den platsen en gång.

~~ Tindras perspektiv ~

Jag öppnade ögonen och kollade runt i rummet. Allt var vitt. På ett litet bord bredvid sängen låg min mobil som jag antar att Oscar lämnat. Jag sträckte mig efter den och nådde precis fram. Jag hade många missade samtal och sms från min "föräldrar" om man ens kunde kalla dom det. Jag fick kämpa för att tårarna inte skulle börja rinna. Det var då jag såg det jag hade ett uppspelat röstmeddelande från mamma. Jag lyssnade på det och hörde alla ord hon sa dom skar genom tystnaden och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. När mammas ord tillslut slutat eka i rummet kunde jag inte hålla tårarna inne mer. Tårarna rann som floder ner för kinderna. Oscar hade hört. Oscar visste. Oscar.