misstag eller mirakel?

Kapitel 15

Veckorna blev till månader. Det hade redan hunnit bli sommar. Jag var höggravid och magen var stor som ett berg. Men allting i graviditeten hade, än så länge, gått jättebra. Trots att Ryan inte var ett dugg intresserad så klarade jag mig själv. Maja och Daniel hade passat upp på mig som om jag var ett litet barn eller en sjuk gamling de senaste veckorna. Ibland var det väldigt skönt, men många gånger blev det för mycket.

Mamma och pappa var inte så delaktiga som jag faktiskt hade väntat mig. Mamma ringde då och då och pappa hade jag knappt pratat med sedan julafton. Vi träffades på påskafton, men det var knappt att vi pratade då.

Jag hade precis fått sommarlov och jag måste erkänna att det var riktigt skönt. Jag hade inte klarat av att gå i skolan nu i slutet av graviditeten.

Idag skulle jag och Elsa shoppa bebiskläder. Jag hade inte köpt någonting åt bebisen än och det stressade mig en aning. Det var ungefär en månad kvar tills bebisen skulle födas och jag hade ingenting.
Det som också skrämde mig lite var att jag inte hade så mycket pengar. Jag hade dock ett sparkonto som jag hade tänkt spara till framtiden, men det kändes som att det var nödvändigt att använda de pengarna nu med tanke på att jag inte skulle orka med ett jobb den närmaste tiden.

Jag och Elsa möttes vid gallerian inne i stan. Elsa hade peppat mig under hela graviditeten och varit en underbar vän.
"Redo för babyshopping?" frågade hon och kramade om mig. Jag nickade och log.
"Okej, vad ska vi köpa?" frågade hon sedan.
"Kläder och leksaker, imorgon åker jag och Maja och köper spjälsäng och barnvagn och sånt" sa jag. Elsa nickade.
"Här är från mig och min familj" sa Elsa och räckte fram ett kuvert. Jag tog emot det och öppnade. Det låg en tusenlapp i kuvertet. Jag skakade på huvudet och försökte ge tillbaka kuvertet.
"Jag kan inte ta emot så mycket pengar. Tack, men jag kan inte" sa jag. Elsa gav mig en menande blick.
"Jo, ta det nu. Snälla, för barnets skull?" sa Elsa och log. Jag insåg att det inte var någon idé att protestera mot Elsa.
"Tack så hemskt mycket, och tacka din familj från mig" sa jag och kramade om henne.
"Så lite så, kom nu" sa hon och drog med mig in i gallerian. Vi gick i affär efter affär och kom ut med kasse efter kasse. Det fanns så mycket fina och gulliga bebiskläder och leksaker.

Efter några timmar satte vi oss på ett café för att ta en liten paus. Vi köpte varsin kopp te och varsin chokladkaka.
"Har Ryan fortfarande inte sagt något? Sedan du erbjöd honom fotot?" frågade Elsa för att få igång en konversation. Jag skakade på huvudet.
"Han är så känslokall och så liksom, i sin egen värld, det går inte att ta sig in i hans liv" förklarade jag. Elsa nickade.
"Men på sistone har det blivit värre tycker jag. Förut skämtade han mycket och flörtade med varenda tjej, men nu ser han mest arg och irriterad ut när man möter honom i korridorerna" sa Elsa.
"Jag tror att han är arg på mig, eller jag vet att han är arg på mig. För att jag behåller barnet och för att jag berättade för alla nior och för att jag inte hoppar av skolan och för att jag är kaxig mot honom, han är helt enkelt arg på mig för att jag är jag" sa jag och la till ett skratt i slutet.
Ärligt talat tyckte jag att det var lite skrattretande att Ryan var arg på mig efter allt som har hänt, det borde varit tvärtom. Självklart var jag arg på honom, men jag hade försökt att lägga allt som hänt bakom mig. Ryan brydde sig inte om mig så varför skulle jag bry mig om honom?
"Han är en idiot, skit i honom. Allt du har gjort har varit bra. Jag tror inte att du kommer ångra dig när du har fött barnet" sa Elsa. Jag log och la handen på min mage.

"Du har blivit mycket mer självsäker. Du har förändrats väldigt mycket sedan du träffade Ryan" sa Elsa efter ett tag.
"Du har liksom blivit mentalt starkare, mer självsäker och modigare. Det är grymt ju!" fortsatte hon. Jag log.
"Ja, jo, kanske det" sa jag generat.
"Du äger, Milly. Förstår du hur stark och modig du är som klarar allt det här som har hänt?" utbrast Elsa. Jag skrattade generat.
"Du äger också, Elsa. Du är världens bästa vän som har stått ut med mig trots allt som har hänt. Jag älskar dig, babe. Och du kommer bli min dotters gudmor, som en extramamma" sa jag glatt. Elsa brast ut i ett leende och nickade ivrigt.
"Får jag bli gudmor?" frågade hon glatt. Jag nickade och log.
"Självklart!" svarade jag.

•••
Segt kapitel.. Sorryyyyyy. Men som kompensation så lovar jag att publicera nästa kapitel imorgon och då händer det grejer (;
Kommentera vad ni tycker!!!!
Puss & kram <3