Zoës Värld (PAUSAD)

Kapitel 2 Zoë får nya "Vänner"

Zoës perspektiv:
Det tog en stund att smälta att jag hade levt i en fantasi värld, efter en stund så sa jag: Okej, jag fattar att både Léon, David och Nicole är varulvar men hur vet jag att ni inte kommer skada mig?
Léon svarade att det fanns 2 sidor (eller närmare bestämt lag) det ena var då varulvarna och människorna och det andra var vampyrerna och resten. Varulvarna hade genom många år försökt skydda människorna från vampyrerna och det hade gått bra, fram tills nu.

Léons perspektiv:
Efter jag berättat om dem 2 sidorna så började jag berätta om varulvarnas historia. När jag berättat om hur vi hade skyddat alla människor från vampyrerna och att vi hade lyckats fram till nu så frågade hon varför vi hade misslyckats på senare tiden. Så jag berättade bara sanningen, jag sa: vampyrerna har börjat bli starkare för varje år som går, anledning till det är så enkel som att dem lyckas födas med starkare krafter, alla vet att vampyrer inte "normalt" sätt klarar av sol ljus eller till exempel blir svagare om dem inte får blod i sig, men nu på dem senaste 300 åren så föds fler och fler vampyrer som klarar av sol ljust eller inte behöver blod för att överleva.

Zoës perspektiv:
Efter Léon berättat allt satt jag och funderade på vad han nyss sagt, efter en stund så hörde jag ett ljud. Det lät som en explosion, och det lät som om det var väldigt nära. Helt plötsligt var vi omringade av alla möjliga varelser. Jag såg varelser som liknade demoner, andra såg ut som änglar och vissa såg ut som människor fast helt skrit vit hy. Vampyrer! Skrek Nicole och David i mun på varandra. Först fattade jag inte vad Léon, David och Nicole gjorde men sen gick det upp för mig att dem (skiftade) ändrade form till ståtliga ganska stora vargar. Léons varg var nästan röd, lite mer åt orange hållet med en liten gnista av guld i sig, Davids varg var nästan helt svart, lite mörk grå kanske med helt röda ögon, och Nicoles varg var en aning mindre än Davids och Léons, nästan så att säga "silver" färgad men blandades ut med en vit nyans.

Nicoles perspektiv:
Under tiden Léon förklarade för Zoë så gick jag omkring lite på platsen och höll ögonen öppna, när jag insåg att vi blev omringade från alla håll så skickade jag ett "meddelande" eller mer som en signal via en sorts tanke överförings liknande metod till David och Léon, den metoden kallas för en "länk" mellan hela flockar eller vissa enskilda individer. Så fort dem fick signalen (eller mer fick reda på vad jag ville dem) så "skiftade vi alla 3 direkt, vi ställde oss i en försvars position runt Zoë eftersom hon inte kunde försvara sig själv.

Léons perspektiv:
Efter ungefär en halv timme kom förstärkningar från vår flock, vampyrerna och den andra varelserna tvingades att ge sig av och lämnade oss i fred för tillfället. När läget var lugnt igen så skiftade vi tillbaka och jag förklarade för förstärkningen (som faktist bara bestod av vakter) att vi hade räddat Zoë från vampyrerna och att vi var tvungna att föra henne till "Alphan" och låta han bestämma Zoës öde.

Zoës perspektiv:
Léon förklarade för mig att vi var tvungna att möta "Alphan" för deras flock. Så jag följde lugnt med Léon och hans anhängare. Efter vad som verkade vara en evighet kom vi fram till en liten by mitt ute i skogen, klockan var bara 12:30 när vi kom fram men byn verkade vara full av invånare. Vissa gick omkring u varg form, andra i människo form. Det var många hus men ett som stack ut, det var ungefär dubbelt så stort som dem andra och var uppbygg till 99% av en vit sten som jag trodde var marmor. Det var 2 vakter på var sida av dörren och båda stod lika stilla som statyer, när vi närmade oss dörren så blockerade vakterna vår väg. Men så fort dem såg Léon, David och Nicole så aktade dem på sig direkt och sa: välkommen Léon alphans son och Nicole och David alphans sons livvakter. Léon svarade med ett enkelt "tack".

Léons perspektiv:
När vi kom in så var vardagsrummet helt tomt, jag kallade på min pappa/alphan och fick inget svar. Jag gick ut till vakterna och frågade var "alphan" var, båda vakterna svarade att dem inte visste men informerade att om alphan var "borta" så var det "Léon" som bestämde tills alphan var tillbaka.

Det avgör saken sa jag och gick in. Väl inne berättade jag vad vakterna sagt till mig och avgjorde därför också vad som skulle hända med Zoë. Jag gick fram till Zoë som satt i soffan och väntade, när hon såg mig så frågade hon vad som skulle hände nu.
Jag svarade med det som lät best: Zoë, du har 2 valmöjligheter nu. Antingen så kan du bli "en av oss", eller så kan du åka tillbaka och glömma att detta någonsin hänt.
Zoë satt och funderade en stund, tillslut sa hon: jag tror jag vill bli "en av er".

----------------------------------------------

Så, nu var detta kapitlet slut, hoppas du gillade det och forsätter att läsa.

Lämna gärna feedback/kommentarer på vad ni tycker är bra, dåligt eller saker som kan förbättras. 
Rösta/Lika om ni känner för det, blir glad om ni gör det men absolut inget måste.

Ha det bra tills nästa gång du läser någonting från mig (om du ens vill läsa mer) så ses vi i nästa kapitel. <3 Med vänlig hälsning, en ny författare på 14 snart 15 år som börjat skriva här.