Mitt liv,min förändring.

Rasmus är...

Förra kapitlet:

Pappan åker hem för att ta hand om Amanda, han hittar henne gråtandes inne på Alex rum.

Fredrik: Knack knack, får man komma in?

Amanda: Ja.

Fredrik: Hon har precis kommit ut från operationen. Hon ska förhöras när hon vaknat sen.

Amanda: Hade jag varit där hade inget av detta hänt.

Fredrik: Nej säg inte så, du har inte gjort något fel. Du gjorde allt rätt, du räddade hennes liv. Utan dig hade hon inte varit med oss nu.

Amanda: Är du säker?

Fredrik: Ja, du gjorde det su kunde och det räddade livet på henne.

Amanda vänder sitt huvud mot sin pappa och ler.

Just då ringer pappans telefon. Det är Rasmus.

---------------------------------------------------------------------

Fredrik: Vad menar ni med att ni inte har hittat henne? Hon kan ju inte bara ha försvunnit.

Alex: Pappa ta det lungt! Dom kommer hitta henne.

Fredrik: Hur kan du vara så säker på det? Dom gör ju fan inget, dom sitter bara där och äter munkar. Dom bryr sig inte ett skit.

Amanda: Lunga ner dig nu pappa!  Alex behöver lung och ro!

Polis 1: Du får ta och gå ut nu så vi får fortsätta vår intervju med Alex och Amanda.

Fredrik: Jag vägrar att lämna henne.

Polis 2 sätter på pappan handklovar och går ut med honom.

___________________________
En stund senare kommer pappa in med en arg blick, poliserna måste ha sagt eller gjort något som gjort honom arg.

Rasmus: Vad har hänt?

Fredrik: Dom säger att dom inte kan göra så mycket, dom kanske inte drar igång en utredning heller. Jävla skit poliser säger pappan argt.

Alex: Pappa lunga dig, jag lever och det är allt som räknas eller hur?

Fredrik: Ja älskade du, det är något som räknas ganska mycket. Dom borde iallafall ut och leta efter henne.

Rasmus: Ja dom kommer att leta efter henne och dom kommer hitta dom.

__________________________
Nästa kapitel:

Rasmu: Alex, du har ju "kommit ut" och grejer.

Alex: Ja, vadårå?

Rasmus tänker för sig själv: Nu ska jag berätta, nu ska jag säga att jag är bög.

Rasmus: Jo det är så att jag måste berätta en sak för dig.

Alex: Vadå?

Rasmus: Jag... är....

Alex: Rasmus, du behöver inte vara rädd för att berätta något för mig. Jag älskar dig ändå okej?

Radmus: Okej, jag är... bög.

Alex: Okej älskade du, du är fortfarande min bästa vän.

Rasmus: Tack Alex.

Fredrik: Vad pratar ni om då?

Rasmus: Fredrik, jag är....