Skepnadsskiftarna

Del 7: Mästarstugan

En isande kyla träffar mig plötsligt rakt i ansiktet.
"Aaaaaa" flämtar jag och sätter mig käpprak upp i sängen. Bredvid mig på sovrumsgolvet står Zirko och flinar med en tom hink i handen.
"Tänkte att du behövde en uppfriskande väckning efter att ha sovit i ett dygn" säger han och flinar bara ännu bredare. Jag stirrar argt på honom samtidigt som jag tänker sovit i ett dygn, jag måste ha varit rejält trött efter förvandlingen...
Am sticker in huvudet i sovrummet och flinar hon också när hon ser min våta, buttra uppsyn.
"Jag ser att du är vaken, bra. Jag tänkte bara säga att du börjar om tio" säger hon och skrattar lite innan vänder sig om.

*****

"Hej,vad bra att du har blivit frisk igen!" Säger Kunzit med ett strålande leende. Jag hinner inte öppna munnen och svar innan han fortsätter
"Idag ska vi fortsätta träna på din förvandling"
"Mm" svarar jag och tänker tillbaka på natten innan. Jag vet inte om jag vill förvandlas igen, tänk om jag förlorar kontrollen? Kunzit ger mig instruktioner och ber mig sedan att försöka. Jag tar tillbaka minnet på ett vitt rum och rullar bakåt mina ögon. Det måste funka tänker jag och en rysning far genom kroppen. Jag känner mig degig och en skepnad börjar ta form i det vita rummet. Skarpare än förra gången ser jag nu en hundliknande varelse framför mig. Varelsen smälter nästan in i den vita bakgrunden, blir suddig och försvinner igen. Jag tappar koncentrationen och öppnar ögonen. Då möts jag av en förskräcklig syn. Alla ja verkligen allas ögon är riktade mot mig. Många elever pratar lågmäld med varandra och Kunzit står och stirrar med en förbluffad uppsyn mot mig.
"Ko...mm meeed g..enast" stammar han fram och tar tag i min arm. Vad har jag nu gjort tänker jag men följer snällt med Kunzit.

*****

Vi går från glänta till glänta, passerar stuga 27 och är till slut framme vid ledarstugan. Kunzit drar upp en smal nyckel ur byxfickan, låser upp ytterdörren och leder mig in. När vi går genom villan försöker jag lägga vägen och utseendet i korridorerna på minnet, det är ju trots allt hit jag måste ta mig om jag vill ha mina filer och då kan det vara bra att hitta runt i huset skapligt bra. Dörrarna vi passerar är märkta med små skyltar där det står saker som 'labb' och 'förråd'. Jag drar efter andan när vi går förbi kontoret men förblir tyst. Efter ett tag placerar Kunzit mig i ett slags sällskapsrum där jag slår mig ner i en sliten lädersoffa.

"Vänta här så ska du snart få träffa Beryll" muttrar han och försvinner i samma sekund som har har sagt orden. Jag sitter och väntar i vad som känns som flera timmar, men som säkert bara är en kvart innan en liten hund plötsligt gör éntre. Jag rynkar pannan,lägger huvudet på sned och ler, det var onekligen en söt hund, men han ser nästen lite missbildad ut med den platta nosen, de sneda frambenen och de skelande ögonen. Jag hinner precis undra vem det är innan de mörkbruna ögonen byts ut mot ett par järngråa och vips står Beryll framför mig. Jag kisar förbryllat med ögonen mot honom.

Han borstar av sina kläder lite innan han granskar mig från topp till tå.
"Förvandla dig" säger han med en bestämd stämma. Jag suckar men försöker sedan förvandla mig. Men jag tappar koncentrationen nästan direkt och känner hur illa jag mår. Min mage kurrar högt som en skrikande tupp och jag tittar generat upp på Beryll.
"Visst det... Mat" muttrar han och går iväg.

Efter en lång evighet av outhärdlig väntan kommer Beryll tillbaka med en tallrik. På tallriken ligger små kub formade köttbitar. Jag orkar inte fråga vad det är för något utan slänger bara glupskt i mig maten. Efter det känner jag hur ny energi återförs till min kropp. Beryll tittar bestämt på mig. Jag verkar inte ha något annat val tänker jag och rullar bakåt mina ögon ännu en gång. Jag föreställer mig det vita rummet och skepnaden tar form igen. Nu granskar jag den noggrannare och kommer fram till att en vit räv står där mitt i det vita rummet. Jag slår upp ögonen och denna gång är världen gråskimmrig. Jag tittar mig omkring i några sekunder innan allt blir svart och mina ögon rullar tillbaka. Jag förlorade kontrollen, igen.
"Hmm, intressant" muttrar Beryll.
"En vit eld-skepnad, fascinerande" säger han och granskar mig. Jag förstår inte vad han menar. Vadå fascinerande? Är jag fascinerande?
"Kunzit kommer snart tillbaka. Han kommer berätta vad du ska äta och lite annan sådan nödvändig information" säger Beryll vänder sig om och tågar iväg ut genom dörren.

                                        *****
Kunzit berättar att den största delen av  min kost kommer bestå av vilddjurs kött. Maten kommer levereras en dag i veckan till stuga 27 och sedan är det mitt ansvar att fördela den över hela veckan. Sedan följer han mig ut ur mästarstugan och säger åt mig att gå tillbaka till min stuga. Det börjar mörkna ute och klockan är nästan åtta.

Väl tillbaka i stuga 27  möter jag Am och Zirko. Helidor syns inte till någonstans. Jag går fram till dom med bestämda steg och berättar om min skumma dag och mitt konstiga möte med Beryll. Zirko berättar att en eld-skepnad inte ska vara vit egentligen och att det måste vara någonting speciellt med mig. Am håller helt klart med och verkar tycka att det är jättespännande. Jag bara nickar fundersamt, när en tanke plötsligt slår mig FILEN. Jag har glömt berätta för Am och Zirko om filen...