Att definiera tomhet

Kapitel 10

"Vem tror du att jag tar?"frågar Harry och flyttar sitt ena torn två steg frammåt.
"Tar?"frågar Albus Dumbledore.
   Harry nickar.
"Som din fru, vem ska du döda?"
   Dumbledore skakar på huvudet.
"Snälla Harry-"
"Nej,"avbryter Harry,"leken är inte över än, jag är inte Harry, jag är fiskaren från Uruguay."
   En tyst sekund går innan han fortsätter.
"Vart vill du gå?"
"Jag vill ta ut din drottning med min häst,"svarar Dumbledore.
   Harry gör som han säger.
"Och då flyttar jag min häst hit, drömmare, och säger Schack matt."
"Snälla,"ber Dumbledore igen.
      Harry skakar på huvudet.
"Ger man sig in i leken får man leken tåla,"säger han.

All personal är samlad och sitter grubblandes knäpptysta. Alla utom Hooch som verkade vara upptagen med annat. Tankarna far omkring ohörbara och omärkbara som ljudet av en fågels andetag en vacker sommarnatt, road i sina drömmar, lugn av tystnaden. Skillnaden är bara att dessa människor till personal varken är roade eller lugna. Fågeln vaknar från sin sömn.
"Någon av oss tror jag,"säger professor Sinistra,"jag tror att någon av oss är frun som ska mördas."
"Någon som haft med Harry att göra,"säger Severus,"någon som har en roll både i Harrys liv och i boken."
"Han är ett barn-,"börjar professor Flitwick.
"Har inte hindrat honom hittils,"avbryter Severus,"den ungen är listig, slug, intelligent och nogrann, oavsett vad du vill tro så styr han hela det här slottet nu."

"En omgång till?"frågar Harry.
   Dumbledore skakar på huvudet.
"Lägg ner det här Harry,"säger han.
"Kalla mig inte det,"svarar Harry,"du kanske vill upp till taket igen kanske, falla ner därifrån som en stackars fågel utan vingar?" 
"Du skulle inte,"påstår Dumbledore.
"Och varför tror du det?"frågar Harry.
"För att du behöver mig levande,"svarar Dumbledore,"du behöver drömmaren för att kunna avsluta din lek."
"Leken slutar med att du dör oavsett,"säger Harry,"men om du inte spelar en omgång till med mig så kommer jag tvingas att avsluta den tidigare, och du får döda din fru inatt."
   Dumbledore möter Harrys blick med skräck.
"Hon är redan här?"
   Harry nickar.
"Professor Hooch,"svarar han,"flyger så fri som en fågel, puttas ner från en klippa bara för att upptäcka att hon inte har några vingar, vackert, inte sant?"
   Dumbledore skakar på huvudet.
"Vad har hon gjort dig?"frågar han upprört.
"Inget,"svarar Harry,"men betyder det att man är oskyldig då? Jag tänkte ta professor McGonagall för hon är ännu mer skyldig, hon kunde ha hindrat dig från att lämna mig till dem, men hon har en annan roll."
"Vilken?"
   Harry ler.
"Angelica, min dotter som drömmaren våldtog, eller som vi skulle se det utanför boken: Mitt sista hopp som du hjärntvättade. Fiskaren från Uruguay hade aldrig blivit så här om det inte vore tack vare dig, drömmare. Men låt det för ett ögonblick gå åt sidan för nu ska vi spela en omgång till."
   Han placerar genast tillbaka deras pjäser på sina platser och sen ska de spela tills gryningen. Men Harry har spelat en annan omgång schack hela tiden, trots det att det inte är förrän alla pjäser riktigt fallit på sin slutgiltiga plats som kungen av Hogwarts faller.

Ses snart igen