Faked Death

4

Som sagt så vet jag inte exakt var huset är. Nu är det tisdag,mindre än en vecka kvar tills skolan börjar och mindre än en månad tills vi flyttar. Jag måste minnas att fråga.
Jag och Mia har bestämt oss för att åka till en nöjespark i närheten. Det blir hon, jag, Leo och hennes pojkvän Mark.
Det börjar bra. Den en timmes långa bussresan går snabbt. Jag sitter med Mia och Leo sitter framför oss på knä och huvudet mellan sätena så han ska se oss bättre.
Mark kommer från andra hållet så han åker en annan buss.
Vi börjar med att åka några inte så farliga saker som typ parisehjulet. Sen blir det läskigare och läskigare.
Till sist är det bara jag och Leo som åker.
I slutet äter vi sockervadd och glass och har bara allmänt mysigt där vi sitter på den soliga bänken. Det var längesen jag såg Mark så det var jättekul att träffa honom igen.

-Asså är ni ihop eller? Frågar han mig och Leo.
Vi brister ut i gapskratt. Stackars Mark.

-Nej, säger jag när jag skrattat klart.

-Det är svårt med distansförhållanden, fyller Leo i.

-Ja just det, jag hörde av Mia att du skulle flytta.
Så byter vi samtalsämne.

På kvällen så reder vi upp saken med husbilsresan vilket inte kommer att bli av eftersom Mia precis då ringer och säger att husbilen gått sönder.
Det är då jag frågar var huset ligger.
Jag reagerar inte på stadsnamnet men när hon började visa bilderna så går allt upp för mig. Eller snarare ner om man säger så för jag kände mig totalt tillplattad. Vi ska flytta till min gamla stad.
Är luke ännu lika snygg?
Skärp dig Cassy!!!
Jag vet inte hur jag ska reagera så jag visar tummen upp och flyr ut ur huset.
Jag går ut bland träden på baksidan och får en panikattack. Jag tar mig i huvudet,går fram och tillbaka och försöker andas. Plötsligt tar det stopp och det känns som att nån försöker strypa mig. Jag skriker,faller och rullar runt på marken.

Min mamma är mer tonåring än jag. Hon festar, har på sig sexiga kläder och har fler vänner än mig. Dessutom klagar hon på att jag borde börja banta. Vem säger så åt sin dotter? Pappa hälsar på ibland och Caitlyn, min storasyster är precis som mamma.
Långa, smala, snygga brunetter båda två. Lång och brunett är jag men Caitlyn använder linser istället för glasögon och ingen i skolan vet ens att vi känner varandra för hon skäms över mig. Egentligen vore det lika bra om jag skulle dö. Alla skulle bli lyckliga och resten skulle inte märka nån skillnad. Dö? Jag?
Då får jag en idé!

Jag ligger kvar på marken och flämtar. Vad har jag gjort! VAD HAR JAG FUCKING GJORT! Klart mamma och Caitlyn älskade mig, klart det inte var mitt fel att Jake var en outsider. Men om det inte var mig det var fel på, varför har jag varit mobbad sen lågstadiet, utesluten av min syrra, avskydd av min mamma...?
Herregud!
Jag brister i gråt. Herregudherregudherregud...

-DÖDA MIG! skriker jag. DÖDA MIG DÅ!
jag ligger och snyftar, skakar.
Alla skuldkänslor trycker ner mig. Hur kan man lämna sin familj och sin vän för att sen komma tillbaka. Och inte bara lämna dem utan också låtsas dö.
Hur FAN kunde jag.
De har säkert haft begravning också. De har säkert letat och letat efter min kropp men inte funnit den. För min kropp är två timmars flygresa därifrån.
Jag minns knappt hur alla såg ut. JAG MINNS KNAPPT MIN EGEN JÄVLA MAMMA!!!
Får jag böter om de får reda på vad jag gjort? Hur kommer Kate och Mark reagera?
Vad fan har jag gjort!