En räddare i nöden [The Fooo/Oscar]

Kapitel 11: Oväntad beskyddare

~ Stacys perspektiv ~ 

Jag låg på Oscars bröst, ihop kurad intill honom. Oscar strök med handen över min bara rygg, och jag lät min hand vila på hans mage. Han log.

"Jag älskar dig." Mumlade han och pressade sina läppar på min panna. Jag log.

"Jag älskar dig mer." Sa jag. Han flinade och skakade på huvudet.

"Omöjligt." Viskade han tyst och satte sig försiktigt upp. Jag himlade med ögonen och suckade.

Försiktigt satte jag mig också upp, och tog upp min väska. Där tog jag fram en tröja och mina mjukisbyxor. Oscar tog upp sina kläder, och drog på sig dem. Han reste sig försiktigt ur sängen och vände sig till mig.

"Byt du om så tar jag fram en film vi kan se. Okej?" Sa han med låg röst. Jag nickade och log.

"Okej." Svarade jag och gav honom en snabb kyss på läpparna.

När Oscar hade gått ner för trappan drog jag på mig mina kläder och samlade håret i en snabbt fläta. Jag gäspade lite och tänkte tillbaka för en stund tidigare, och log för mig själv. Gud vad jag tycker om honom. Tänkte jag för mig själv när jag la ner hårborsten på Oscars skrivbord. Nere i köket hördes slammer med tallrikar och bestick. Snabbt gick jag ner och möttes av Oscar som värmde pizza i ugnen, han hade tagit av sig tröjan igen och stod nu i endast byxor. Jag flinade för mig själv och lindade armarna om hans midja när han inte såg mig. Han log och tog fram två glas. Sedan gick han mot kylskåpet, fortfarande med mig tätt bakom honom. Oscar skrattade lågt och vände sig om, jag flinade glatt mot honom.

"Så du fixar pizza. Bra val." Sa jag och såg upp på honom. Han nickade stolt.

"Jag är expert på val av mat." Jag skrattade lite jag också och lät honom ta fram Colan. Men jag tog flinande colan och han såg på mig förvånat.

"Men hallå eller, vi ska ju ha den." Sa han när jag ställde in den. Jag skakade på huvudet.

"Det står faktiskt en i vardagsrummet." Kylskåpsdörren gick igen och jag hjälpte Oscar att bära in sakerna. Där ställde vi ner allt och satte oss ner i soffan.

På bordet låg ett filmfodral, såklart hade han valt en skräckfilm. Surt såg jag på honom.

"Vad?" Undrade han och jag himlade med ögonen.

"Måste vi kolla på skräckfilm?" Sa jag med betoning på måste. Oscar skrattade och nickade glatt.

"Såklart." Sa han bara.

Vi började äta och han startade filmen. Denna var inte så läskig som jag först trodde, men jag var vettskrämd ändå. När jag hade ätit klart kurade jag ihop mig bakom Oscar, som la lugnande en arm om mig. 

"Om du vill kan vi byta film." Sa han tyst och reste sig upp. Jag hoppade upp och gick fram till skåpet, denna gången tänkte jag minsann välja film. Oscar bara skrattade åt mitt beteende och satte sig ner på huk bredvid mig.

"Vad vill du se?" Undrade han och jag tog fram en tjejfilm. Han suckade. "Men den är så tråkig ju." Utbrast han och jag flinade.

"Nu var det faktiskt min tur att välja." Sa jag och reste mig upp. Han himlade med ögonen, men nickade sedan.

"Okej då."

~ Fortfarande Stacys perspektiv. Två dagar senare. ~

Väckarklockan pep och jag suckade tungt. Trött stängde jag av den och gick upp ur sängen. Med trötta steg gick jag mot dörren till min walk in closet, men snubblade till och såg förvånat ner. Vid mina fötter låg Bailey och sov. Nu vaknade hon till med ett ryck och såg anklagande på mig. Jag bara skrattade och gick förbi henne och öppnade dörren.