Hejsan! Ny berättelse igen. Jag tänkte bara skriva vem som är vem innan jag börjar.
Hope
Är en väldigt blyg tjej på 18 år som blivit misshandlad av sin mamma sen hon var 7år. Det är om Hope den här berättelsen handlar om. Hon har blåa ögon och rödbrunt hår som går ner till mitten av ryggen.
Marianne
Hopes mamma som ofta är berusad hon har misshandlat hope sen hon och jonas skildes. Marianne har brunt hår som går ner till axlarna.
Jonas
Hopes pappa som bor i sverige medans Hope och Marianne bor i London. Han bor med sin fru Alex som väntar sitt första barn.
Saga
Hopes bästis som alltid ställer upp för Hope. Saga har blont hår.
Alla i one direction vet ni nog hur dom ser ut och så.
Jaopp nu ska jag inte tråka ut er längre utan börja berättelsen.
Hopes pov
.....................................................................................................................
Studenten var äntligen slut. Jag öppnade dörren till huset och gick in.
Vart har du varit! Skrek kvinnan som jag skulle kalla mamma.
Jag har tagit studenten idag sade jag lugnt.
DU ANVÄNDER INTE DEN TONEN TILL MIG! skrek Marianne
Jag svarade henne inte utan började gå till mitt rum.
Plötsligt ryckte någon tillbaka mig jag kände ett hårt slag mot mitt ansikte.
MEN SVARA DÅ VART HAR DU VARIT! skrek Marianne.
Jad sa ju det nyss jag har varit på studenten svarade jag fortfarande lika lugnt det var ingen ide att hetsa upp sig.
DU LJUGER HUR KORKAD TROR DU ATT JAG ÄR EGENTLIGEN!
Jag krånglade mig hur hennes hårda grepp och sprang in i mitt rum och låste dörren. Jag hade tagit mitt beslut nu. Jag skulle äntligen lämna detta helvete. Jag tog min väska jag hade fått av Saga när jag fyllde 18 och började lägga ner kläder jag tog min plånbok 500kr var allt jag hade men det fick duga. Jag hoppade ut ur fönstret. Det ända jag kunde tänka på var att jag äntligen var fri!
Jäääätte kort kapitel men hoppas deet går bra. Kommenter och rösa så är ni jätte snälla! 1D kommer in i näta eller näst nästa kapitel
