Jag steg in i den stora arenan. Alla de 500 andra var där. Alla stod med sina vänner och pratade alla. Eller egentligen inte alla, inte jag. Jag stod vid mitt hörn och såg på alla andra som dansade.
Högtalaren ropade ut namn efter namn. Några kom med en silvrig roset ut ur rummet, några kom med tårar rinnande ner för kinden. Tillslut hörde jag mitt namn.
Wilmas tur att komma in.
Det första jag såg var 3 stycken jurymedlemmar. Dom såg väldigt trötta ut.
Du kan sätta igång direkt du känner dej färdig!
Musiken sattes igång och jag började dansa. Deras ansiktsuttryck förändrades snabbt till ett stort leende samt ett stort leende formades på mina läppar.
Det här är det jag älskar.
"Det här var fantastiskt, du är en av dom mest begåvade vi set idag! Såklart du skall ha en roset. Kom hit och hämta den bara vi ser att du vill" sa juryn, jag möter deras stora leenden som formats på deras läppar.
"Tack tack tack! Detta betyder jätte mycket tack!" Sa jag med en andfådd röst.
Jag sprang fram till dom och gav alla en kram och fick även den silvriga rosetten.
*
Jag gick ut till vägen, till pappa som skulle komma efter mig. Där kom han med sin svarta bil.
"Hur gick det nu då?:)" frågade han med ett leende.
"Kolla här får du se.;)" jag sträckte fram handen med rosetten i.
"Oj va kul!:))"
"Mm.." svarade jag med ett svagt leende.
*
Jag satte upp rosetten på väggen. Samtidigt hörde jag någon från utsidan, jag gick till mitt fönster och ser ett gäng tjejer gå där. Mitt leende förändrades snabbt.
Tänk om man hade vänner.
Nån man kunde berätta hemlisar för.
Nån man kunde prata killar med.
Nån man kunde prata med.
*************************************
Hej!
Vet int ens om någon kommer läsa denna men jaja:)) är åtminstone taggad på att skriva den😂😂✌🏻
Rösta och kommentera Järna.:)❤️
