Wildflower » Ashton Irwin

03

"Det är så vackert här, visst är det?" sade Jo och snurrade runt ett varv bland de höga grässtråna. Det såg verkligen ut som att hon hörde hemma här, bland fälten utanför hennes farfars gård med skogen tätt intill. Hennes bruna hår fladdrade lätt i vinden, hennes armar var utsträckta som vingar och hennes rosa läppar bar ett brett leende. Jag log tillbaka mot henne och tittade på Michael som stod till höger om mig. Han hade en kamera i handen och tittade igenom bilderna han precis tagit. Jo kom joggandes tillbaka till oss.

"Hallå, jag visste inte att du tog." sade Jo och ställde sig på tå bredvid Michael för att se hur bilderna blev. Jag var inte ens säker på om de såg bilderna i det här solljuset.

"Du såg bara så glad ut, fri liksom." sade Michael och Jo tog tillbaka kameran som egentligen var hennes.

"Tack, antar jag." sade Jo och Michael gav henne ett brett leende och rufsade till henne i håret. Det fick henne bara att börja skrika på honom om hur lång tid det hade tagit att fixa. Michael bara skrattade åt Jo vilken fick henne att bli ännu mer irriterad.

Jo hade frågat mig (och resten av dom vi brukar sitta med i maten) om vi ville följa med på en fotografering, utomhus. Foto var tydligen Jo's största intresse och hon verkade ha svårt att hitta någon som hon kunde ta kort på. Jo tyckte bäst om att fotografera människor, eftersom det alltid var mer unikt än att ta kort på naturen. Alla kort var ju i och för sig unika, men hon tyckte att det var något speciellt just med att fotografera människor.

Leila, jag, Michael och en tjej som heter Holly (grå ögon, blont hår som hon oftast hade i en fläta) tackade ja. Men Leila fick tydligen inte för sina föräldrar eftersom de skulle åka och hälsa på hennes morfar idag, jag tror han fyllde nittiotre eller något. Holly blev sjuk tidigare i veckan, så hon kunde inte heller komma.

Det kändes lite konstigt att bara åka iväg med Michael och Jo, även om jag lärt känna dem lite mer den här tiden som jag bott här. Jag var tajtast med Leila, det kändes lite konstigt att göra saker utan henne. Men det har snart gått en månad sedan jag flyttade hit, helt otroligt.

Jag tittade ner på mina svarta kängor och gungade lite fram och tillbaka på fötterna. Jag kände mig ganska liten när jag stod här på de stora fälten med en massa väte, korn, gräs och sådant omkring mig. Jag böjde mig ner och plockade en liten blomma som precis slagit ut. Den var vit och hade bara några få kronblad. Det var början av mars, och det verkade som att våren äntligen bestämt sig för att komma hit. Det var underbart att kunna se solen igen och andas in den friska luften.

"Melanie?" sade Jo och jag tittade upp. Både hon och Michael stod och tittade på mig. Jag hade visst drömt mig bort igen, jag gjorde det alldeles för ofta.

"Förlåt." sade jag och rodnade lite lätt. "Vad är det?"

"Vi tänkte gå in i skogen, jag vet en stig som leder till en bäck och det finns ett litet vattenfall där och jag älskar den platsen, min pappa visade mig den när jag var liten och efter det gick jag alltid dit när jag var hemma hos farfar och en gång, jag tror det var när jag var typ 12 så tältade jag där, helt själv, det var ingen annan som vågade och.."

"Kan du inte vara tyst nån gång?" avbröt Michael. "Det är inte direkt så att det är någon som bryr sig."

"Fuck you." muttrade Jo och vi gick sedan i tystnad sida vid sida bort till skogsbrynet. Om jag ska vara ärlig förstod jag inte riktigt varför Michael ville följa med. Han hade sagt till Jo på vägen hit att han inte ville att hon skulle ta några kort på honom. Jo blev så irriterad att jag nästan trodde att hon skulle explodera. Jo och Michael tjafsade väldigt mycket, men de hade berättat att de känt varandra sen dagis och att de bodde i samma lägenhetshus. De var som bästa vänner även fast ingen av dem någonsin skulle erkänna det.