Jakten på friheten

Ravendal

'' Den där byn är den som har gett mig alla dessa pengar! Den som förstör det ska straffas! '' Han ställer sig upp, rösten låter upprörd men han sätter sig sen lugnt ner. En annan man överröstar majestätets ord och hans röst är mjuk som honung. '' Det är häxkonst det här handlar om er majestät, vi måste vara försiktiga '' Fasa växer i dom och lamporna släcks. Några tjänare kommer fram och tänder ljusen på bordet. '' Will, nu ska vi inte ta något förhastat '' Majestät låter lite rädd på rösten och försöker lugna alla. '' Där har du sanna ord my Lord, vi måste vara ytters försiktigai när det gäller dessa syskon.. '' Han ställer sig upp och går ut.

                                      **

'' Kära hjärtanes! '' Melonie sätter sig upp i sängen och gnuggar sig i ögonen. '' Men kära kära barn, som du ser ut! '' En gammal dam går fram till Melonie med händerna för munnen och kramar sen om henne. Melonie blir chockad sitter helt stilla. '' Du måste ta ett bad kära kära barn '' Gumman tar Melonies hand och leder henne till tvättrummet. Innan Melonie hinner reagera så har den gamla gumman fyllt en stor avlång metall liknande låda med vatten. '' Behöver inte skämmas, bara vi härinne '' Gumman hjälper den chockade flickan att klä av sig innan hon kliver i den metall liknande lådan. Vattnet är nästan brännande varmt men skönt. Melonie njuter och njuter ännu mer när gumman skrubbar hennes rygg med en gul svamp. '' Det är då mycket smuts du bär på kära barn '' Hennes röst är mjuk och lugnande. Hon verkar trevlig men det är säkert inte många trevliga människor i det här slottet.

                                        **

'' Melonie! '' Rey bankar på trä dörren hårt så det gör ont i handen men han fortsätter. '' Må ni brinna i helvetet om ni har skadat henne! '' Han får nästan panik och går runt i rummet med händerna över huvudet. '' Jag måste komma ut härifrån, jag måste hjälpa henne.. '' Han stelnar plötsligt till och har ryggen mot dörren. Ett rasslande från nycklar hörs utanför dörren, ett lås låses upp och dörren öppnas. En soldat kommer in och går mot Rey. '' Kom fort! '' Rey hinner inte ens vända sig om innan soldaten greppat tag om hans arm och dragit med honom ut längs med korridorerna. '' Har det hänt Melonie något? '' Han försöker stanna men soldaten drar med honom och tänker då inte stanna. '' Nej inte än men ni kan inte stanna här.. Majestät har en plan gällande Melonie och den bådar inte gott.. '' Soldaten saktar ner, svänger runt ett krök och kommer in i stallet. '' Göm dig i höstacken så länge, jag ska försöka få hit Melonie '' Han ger sig fort iväg igen och Rey gömmer sig långt in i stacken. '' Hoppas han får hit henne.. '' Mumlar han tyst för sig själv. '' Hahahahaha! '' Ett tjej skratt och därefter en pojke som ropar. '' Fell kom nu, mamma ropar! '' Små springande steg hörs in i stallet och några av hästarna frustar. '' Jag vill bara ge honom sitt äpple först '' Hon ler ända upp till öronen och ger en helsvart liten ponny med en vit stjärna i pannan ett rött saftigt äpple. '' Jag kommer snart igen '' Hon pussar den på mulen och skuttar sen iväg med pojken som verkar va hennes bror.

                                         **

En knackning och nycklar som rasslar. Melonie vänder sig om mot dörren och ser på soldaten som kommer in. Hon backar men soldaten hinner fram och tar tag i hennes hand. '' Ingen tid att förlora, Rey väntar på dig '' Dom springer ut från rummet och kommer fram till stallet. '' Jag gör iordning era hästar '' Soldaten släpper Melonies hand och går och hämtar utrustningen. '' Rey? '' Ett huvud sticker upp ur höet och Melonie kan inte hålla sig för skratt. '' Du har hö i hela håret '' Hon skrattar och han ruskar av sig det men skrattar han med.

                         **

Vinden i håret och slottet bakom dom blir mindre och mindre. " Jag vet vart ni kan gömma er från tyrannen mi lady "
Melanie tittar på honom förvirrat. " Vart? "
" Ravendal " svarar soldaten och tittar framåt.
" Ravendal? Moster Esther bor ju där! " Melonie ser på Rey som ler. Men hon tittar sen framåt och mumlar lågt.
" Moster Ester.. Ja, det va längesen sist... "
Hon ler lite och skänklar på sin häst för att skynda på lite.
" Ta det lugnt mi lady, det är 3 dagars ritt dit, låt oss vila i skogen innan mörkret kommer.. " Mumlar soldaten lågt som om någon kunde höra dom om dom pratade för högt. "Vi har vilat tillräckligt." Svarar Melonie och ser på soldaten med en allvarlig blick. "Vi måste så långt från slottet vi bara kan innan vi kan vila." Fortsätter Rey och Melonie stämmer in. Soldaten ser fundersam ut och verkar inte hålla med riktigt men tillslut ger han sig och dom fortsätter ritten mot Ravendal. Melonie märker att soldaten skruvar lite på sig där han sitter i sadeln på en muskulös fux. "Varför bestämde du dig för att förråda din tyrann till Majestät? Eller det kanske ingår i eran plan detta att ge oss ett hopp om att kunna fly från er för att sen ta oss tillbaka till fängelsehålan och tortera oss för att vi flydde." Melonie tittar på soldaten och rösten är bestämd, blicken skarp som hon har genomskådat honom. "N-nej mi lady.." Börjar soldaten men rösten darrar och man märker hur nervös han börjar bli. Hon ser rädslan i honom och det har fuxen också märkt då den börjat slänga med huvudet och trippar fram. Soldaten svär lågt men Rey tittar imponerande på Melonie. Att hon kunde lista ut det så fort. Rey hade såklart redan listat ut det då det verkade konstigt att en soldat lydd av tyrannen skulle helt plötsligt förråda honom för att hjälpa dom att fly. Dom hade inte ens varit fast i slottet mer än några timmar innan någon soldat kom och hjälpte dom ut. Soldaten får tillslut kontroll över fuxen igen och ett nöjt flin utspelar sig på hans läppar. Både Melonie och Rey tittar undrande på honom innan dom saktar ner. "Ni genomskådade mig visst fortare än jag hade anat." Han skrattar till men blir sen allvarlig. "Vår plan gick till att förvirra er men nog lyckades vi med det om jag får säga det själv." Han småflinar igen och tittar på Melonie. "Varför berättar du för oss om eran plan?" Frågar Rey och tittar på soldaten. Han suckar tungt och irritation syns i hans ögon. "För jag har tröttnat på all den tortyr vi soldater måste genomgå för att Majestät tycker det är väldigt roande. Han beter sig som ett barn så fort något litet går fel och då får vi soldater skiten för det. Han har planer att göra dig till sitt vapen men vi ser ju hur det gick." Soldaten tittar framåt och ler lite. "Majestät har inte ens märkt att vi blir färre och färre samtidigt som många av oss har försökt att förgifta honom." Han skrattar till men tystnar. Framför dom har dom en liten by som dom långsamt skrittar igenom. Byborna viskar till varandra så fort dom får syn på Melonie. "Är det hon? Hon som kommer rädda oss från tyrannen?" En mycket gammal man går fram och Melonie tvingar stanna sin häst. Dom andra stannar med. "Profetian är då sann, Sanna mina ord.." Säger mannen lågt med skakig röst men man hör allvaret i det. Jubel hörs i hele byn nu men Melonie förstår inte vad dom pratar om. "Vilken profetia?" Frågar hon Rey när dom hamnat utom hörhåll med byn långt bakom sig. "Det är visst mycket du inte vet mi lady." Svarar soldaten med ett flin. "Enligt profetian ska en ung tjej med djupa förmågor rädda detta land från vår Majestät när första snön har fallit. Men byborna verkar va blinda då det är mitt i sommaren." Fortsätter Rey istället men verkar inte vilja prata mer om det. Dom fortsätter sin ritt i tystnad medans nattens mörker har fallit över dom.

                                     **

"Era idioter!" Ryter majestät ilsket. "Jag borde slänga er allihop till fängelsehålorna, ni är odugliga! Försvinn från min åsyn!!" Soldaterna beger sig snabbt därifrån och lämnar majestät ensam i rummet med sin ilska. "Er majestät, ni verkar inte ha en sån bra koll här om jag får säga det själv?" En ung man kommer fram ur skuggorna och tar av sig luvan. Djupa isblåa ögon tittar på majestät med en svart ruffsig lugg över ena ögat. Ett flin utspelar sig på hans läppar. "Och vad vill du?" Tjurar majestät fram och tittar knappt på den unge mannen. "Ge er några goda råd ers majestät." Killen ser på sin majestät och går några steg närmare. "Och vad skulle det kunna va då?" Majestät verkar plötsligt intresserad men visar det svagt. Han dyker plötsligt upp bredvid majestät och viskar i hans öra.

                                      **

"Ravendal, mi lady." Soldaten flinar lite och dom ser på den stora staden framför dom. Rey tittar på Melonie som sitter som förlamad i sadeln och stirrar på staden. "Minns du?" Frågar han men Melonie säger inte ett ord utan skänklar på sin häst och dom börjar skritta in i staden. "Moster Esther!" Ropar Rey högt och längre fram vänder sig en äldre kvinna runt 30-årsåldern och tittar på dom. Först tittar kvinnan på dom men tillslut spricker ett leende över hennes ansikte och går med raska steg mot dom men inte för fort för att skrämma upp hästarna. "Rey, är det verkligen du?" Hon får tårar i ögonen och Rey hoppar snabbt av sin häst och kramar om kvinnan. Melonie tittar på kvinnan innan hon smidigt hoppar av sin häst. "Melonie, detta är Moster Esther." Förklarar Rey och tittar på henne. "Melonie, äntligen så får jag se dig igen." Moster Esther ler glatt och ger Melonie en björnkram och hon blir genast lugn och kramar Esther tbx. "Får vi bo hos er?" Frågar hon direkt och ser in i Esthers ögon. "Givetvis kära barn, stanna hur länge ni vill." Moster Esther ser först lite förvånad av den plötsliga frågan men dom hjälps sen åt att leda in hästarna i stallet innan dom beger sin i Esthers lilla stuga. Hon förbereder något att äta till dom och något att dricka. "Jag trodde först att ni hade glömt bort eran Moster vid det här laget.." Säger Esther lågt för att påbörja samtalet. "Skulle aldrig kunna glömma dig Moster Esther." Säger Rey med ett leende. Hon ler också och ställer fram en bricka med smörgåsar och kanna med vatten. "Varsågod och ät, ni måste va utsvultna." Säger sen Esther och sätter sig vid bordet där dom andra redan satts sig och har munnarna fulla av smörgås. Men Melonie verkar fundersam och ser sen på Esther. "Vad vet du om profetian?" Esther sätter nästan sitt té i halsen men ställer lugnt ner koppen och ser lugnt på Melonie. "Vilken profetia då menar du?" Frågar hon tbx och Melonie märker på hennes röst att hon försöker dölja något och Melonie ser allvarligt på henne. Esther suckar tungt och ser på henne med en lugn blick. "Vad har du fått höra av denna profetia?" Frågar hon tillslut. "Bara att en ung tjej med djupa förmågor ska rädda vårt land från denna tyrann när första snön har fallit. Men vi är mitt i sommaren så jag vet inte vad dom där byborna pratade om." Svarar Melonie lågt innan hon tar en klunk av sitt té och ser ut genom fönstret. Esther ser lite fundersam ut men reser sig sen upp och börjar plocka undan brickan från bordet. "Det börjar bli sent, vi kan diskutera mer om detta imorgon bitti." Hon skjutsar iväg dom och kort därefter ligger dom i ny bäddade sängar och somnar direkt när dom lagt huvudet på kudden. "Om du bara visste mitt kära barn, men det är närmare än vad du tror.." Mumlar Esther lågt när hon ser ut genom fönstret och frost börjar krypa sig närmare längs marken. Hon tittar förskräckt på det som om hon såg ett spöke och beger sig snabbt till övervåningen. Hon kikar in där Melonie ligger och sover och pustar ut innan hon går till sitt rum.