Mina skräckhistorier

Är det du Elina?

Jag står och lagar mat när jag hör hur dörren öppnas och Elina kommer in i köket.
- Hej gumman, hur har skolan varit?
Jag vänder mig om och ser hur hon står och stirrar på mig med en glasartad blick.
- Bra.
Sen går hon in till sitt rum, utan någon närmare förklaring på vad hon gjort idag eller varför hon verkar så nere.
- Hallå, Elina? Mår du verkligen bra? Vill du ha något att dricka? Honungs-te? Känner du dig sjuk?
Jag får inget svar och börjar känna mig lite orolig, hon brukar vara så sprallig när hon kommer hem, och hon brukar alltid ge mig en recension om hur dagen varit och vad dom har gjort.

Jag öppnar dörren till hennes rum och går in.
- Hallå, är du säker på att du inte vill ha något?
Säger jag med min allra mjukaste "mamma-röst".
- Jag kan ta ett glas vatten.
Hon kollar på mig och pratar med en väldigt stel och entonig röst.
- Ok, jag fixar de.
Jag går in i köket igen och tar fram ett glas som jag fyller med vatten och går in med till Elina.
- Här gumman.
- Tack mamma.
Hon låter nästan rädd när hon pratar, och använder fortfarande den entoniga rösten som jag aldrig någonsin hört förut. Fast jag försöker att bara tänka på att det är för hon är nere eller något, någon hon gillar som kanske slutat bry sig om henne t.ex. Jag får fråga när hon blivit på bättre humör helt enkelt. Och så får jag tillbaka och fortsätter med maten.

Efter ett tag hör jag hur ytterdörren öppnas igen och hur en röst som jag hört allt för många gånger ropar
- Jag är hemma nu mamma
Elina kommer in till köket och ler sitt vanliga det-har-varit-en-jättebra-skoldags leende. Det enda jag kan tänka på då är; vem fan är i hennes rum?
_______________________________________
Förlåt för att jag inte uppdaterat på ett tag, men de känns som om de vart rätt så mkt mer skolan o sånt. Och btw håller på och försöka skriva en bok också (har ingen aning när/om den blir färdig, vi får se)
Hoppas ni gillade den här o ni får gärna rösta om ni vill/tycker den är tillräckligt bra 💚💚