vänskap eller kärlek?

Kapitel 11

När jag vaknade dagen därpå så hade Ellen gjort frukost till oss. Hon var fortfarande lite irriterad på mig och trodde att jag bara sa det om att Marcus spelade på henne för att jag gillade honom, men så var det inte.
Vi åt frukost under en stel tystnad.
"Förlåt för igår, men det är sant" mumlade jag till slut. Ellen suckade.
"Du behöver inte oroa dig för mig och Marcus, jag gillar inte honom alls längre" sa jag snabbt, innan Ellen han protestera.
"Tack för att du bryr dig, men jag har koll. Jag vet vem Marcus är, och jag vet att han gillar mig" svarade Ellen lugnt och sansat.
Jag skulle precis säga emot när Ellen avbröt mig.
"Snälla, låt mig och Marcus vara. Vi är vuxna, vi klarar att ha en relation utan att du lägger dig i" sa Ellen. Jag bet mig i läppen och suckade. Jag skulle inte vinna den här diskussionen så det var inte ens någon ide att fortsätta.

"Igår bjöd jag över Marcus på middag ikväll.." började Ellen tveksamt. Förmodligen för att hon inte tyckte det var så tryggt att ha mig, henne och Marcus i samma rum efter hur arg jag var på honom.
Egentligen tyckte jag att hon skulle ställa in det. Jag ville inte träffa Marcus. Men jag kände mig redan tillräckligt elak eftersom jag hade anklagat Marcus för att han spelade på henne, vilket jag faktiskt inte visste var sant.
Men jag ville verkligen inte vara tredje hjulet, som jag hade varit alla gånger.
"Kan inte Andy komma?" frågade Ellen, fortfarande tveksamt. Jag nickade glatt. Det var faktiskt en bra ide, då hade jag ju någon att vara med. Och dessutom hade jag inte träffat Andy på länge.
"Det är bra, jag kan bjuda över honom" sa jag och log. Ellen nickade och log.
Direkt efter frukosten ringde jag Andy och frågade om han ville komma och han sa att han gärna ville det.

Jag och Ellen bestämde oss för att städa upp lägenheten för att vi inte hade städat sedan vi kom hit. Vi satte på dunkade musik i högtalarna och dansade runt med sopborste och dammtrasa. Det var faktiskt riktigt roligt. Vi var glada och skrattade och det var som att vi inte hade bråkat kvällen innan och vid frukosten.
När lägenheten var fri från varenda dammtuss så begav vi oss till affären och köpte varor och ingredienser till middag och efterrätt. Vi bestämde oss för att laga kött med potatisklyftor och en god sallad till middag och kladdkaka med glass till efterrätt.

Timmarna gick. Vi förberedde maten, gjorde oss i ordning, dukade och tiden bara flög iväg.
Klockan sju knackade det på dörren. Ellen sprang och öppnade för att hon trodde att det var Marcus, men sekunden därpå kom Andy in i köket. Jag log stort och slutade med att vispa ihop kladdkakssmeten. Jag gick fram till Andy och kramade om honom.
"Hej" sa jag.
"Tja" sa han mot mitt öra.

"Vill ni ha hjälp?" frågade Andy när vi hade släppt från kramen och jag hade återgått till att vispa smeten. Ellen hade kommit in i köket och skar nu grönsaker.
"Nej, tack. Det är lugnt" svarade jag mjukt.
Det knackade ännu en gång på dörren och den här gången blev Ellen ännu gladare och sprang ännu snabbare fram till dörren och öppnade.
Några sekunder senare kom Marcus in i köket med Ellen bredvid sig.
Marcus blev förvånad när han såg en annan kille i köket. Andy hälsade artigt medan Marcus var lite mer tveksam.
Marcus blick gled över till mig.
"Hej" sa jag lågt. Marcus gav mig bara en nick. Jag vände mig om och fortsatte med kladdkakan. Utan att någon såg så himlade jag med ögonen. Jag orkade inte med att umgås med Marcus. Han gick mig på nerverna. Speciellt nu när han var dryg mot mig av någon oklar anledning.

Strax efter var middagen klar så vi satte oss ner vid matbordet och åt. Konversation efter konversation rullade på och det blev aldrig stelt, vilket jag hade förväntat mig. Marcus gav mig fortfarande sina otolkbara blickar, men jag försökte undvika att ens se på honom.
Ellen klängde på Marcus som aldrig förr. Hon skulle hålla hans hand och göra det synligt för mig, hon skulle luta sig mot honom, krama honom, kyssa honom, och allt däremellan. Jag insåg ganska snabbt att det bara var för att bevisa för mig att jag hade fel om Marcus. Det var dock lite underhållande att se, för Marcus verkade inte vara på ett så jättebra humör och han tyckte nog att Ellen var lite för mycket den här kvällen.

Efter efterrätten så hade Ellen och Andy en het diskussion om någon kattras som de båda hade haft. Jag och Marcus, som ingen av oss hade haft katter, satt bara och följde deras konversation utan en enda aning om vad de snackade om egentligen.
Till slut reste jag mig upp och plockade ihop lite disk. Andy och Ellen märkte knappt att jag gick, men Marcus följde mig såklart med blicken. Medan jag stod i köket och plockade in disken så kom Marcus in i köket med mer disk.
"Är det något mellan dig och Andy?" frågade han tveksamt, men ändå ganska spydigt.
"Det angår väl inte dig?" utbrast jag irriterat, kanske lite otrevligare än vad jag faktiskt hade tänkt mig. Jag vände mig om och fortsatte plocka in disken i diskmaskinen.
"Varför är du så fucking dryg mot mig?" utbrast Marcus tillbaka, ännu drygare än mig. Jag vände mig om medan jag fnös till.
"Är jag dryg mot dig? Har du mött dig själv någon gång?" frågade jag skrockandes innan jag gick tillbaka till Ellen och Andy.
Jag förstod verkligen inte vad som hade flugit i mig. Jag förstod inte varför vi helt plötsligt blev så arga på varandra. Eller, jag var ju sur på honom för att han var sur på mig och för att han, förmodligen, bara spelade på Ellen. Men varför han var sur på mig, det hade jag verkligen inte den blekaste aning om. Och det störde mig.

•••
Spännande.. Varför tror ni att Marcus är sur på Elvira? Och vad är det egentligen som händer mellan Elvira, Ellen, Marcus och Andy? Hur kommer detta sluta?
Kommentera vad ni tror och vad ni tycker!!!!
Puss & kram <3