Kapitel 31

1.1K 56 35
                                    

"Ursäkta" sa plötsligt en mjuk röst. Jag och Andy vände hastigt upp våra blickar mot två tjejer som nu stod vid vårt bord. Vi tittade frågandes på dem.
"Förlåt, vi menade inte att tjuvlyssna, men vi sitter precis bredvid och kunde inte låta bli att höra" sa en av tjejerna oskyldigt. Jag och Andy gav varandra tveksamma och aningen förvirrade blickar.
"Pratar ni om Marcus Danielsson?" frågade den andra tjejen. Jag höjde på ögonbrynen och nickade sakta. Tjejerna suckade och gav varandra otolkbara blickar.
"Alltså vilket jävla svin han är" utbrast en av tjejerna. De drog snabbt till sig varsin stol som de placerade vi mitt och Andys bord.
"Så, låt mig gissa. Han träffade din kompis, blev tillsammans med henne, började stöta på dig, blev tillsammans med dig bakom din kompis rugg, och nu är ni alla tre ovänner?" sa den andra tjejen. Jag höjde återigen på ögonbrynen.
"Ehm.. ja" svarade jag tveksamt, undrande över hur hon visste allt detta.
"Han har gjort exakt likadant med oss två för bara några månader sedan" förklarade en av dem. Jag satte nästan andan i halsen och spärrade upp ögonen.
"Ursäkta?" utbrast jag.
"Ja, exakt samma story. Vi konfronterade honom när vi fick reda på allt och han lovade att han aldrig skulle göra om det" sa tjejen.

Jag och Andy satt kvar med tjejerna, som vi hade fått veta hette Vilma och Petra, ett bra tag och de berättade allt Marcus hade gjort mot dem.

"Men hans syster då?" frågade jag när vi hade börjat reda ut vad av allt Marcus hade sagt till mig och Ellen som var lögner.
"Som blev utnyttjad för sex och som han lovade att aldrig såra en tjej på det sättet?" fyllde Petra i, utan att jag ens behövde säga något. Jag nickade sakta.
"Hon finns inte" sa Vilma.
"Det är så han får den andra tjejen på fall, genom att visa sig känslomässig" fortsatte Vilma. Jag gjorde en äcklad min och fnös. Marcus hade sjunkit så lågt i mina ögon.
"Och hans kompis, George?" fortsatte jag, för att se om det också var hans fula spel.
"Som kom fram till dig på krogen och sa att Marcus hade känslor för någon annan? All part of the game" sa Petra. Jag suckade och skakade på huvudet.
"Fyfan vad vidrig han är" mumlade jag.
"Mm, och det värsta är att, förutom att han får tjejer, så är en del av grejen att han vill vända oss tjejer mot varandra, han vill ha drama och bråk" sa Vilma. Ilskan och besvikelsen växte mer och mer inom mig. Jag hatade honom.

Vi allihopa satt kvar långt in på natten och pratade om allt Marcus hade gjort och sagt mot oss alla som tydligen bara var lögn, spel och falskhet. Jag hade försökt ringa Ellen hela kvällen, men hon svarade inte. Jag ville så gärna springa hem till Ellen och berätta allt. Jag ville springa hem till Marcus och skrika på honom. Mina tankar snurrade runt och runt och jag kokade av ilska. Men jag höll mig lugn, mestadels tack vare Andy som satt vid min sida och höll min hand i hans.

"Men uppenbarligen har Marcus brutit sitt löfte mot oss, och dessutom är han en riktig idiot, så jag tycker att vi alla fyra, jag, Vilma, du och Ellen, går hem till honom och konfronterar honom" föreslog Petra efter vår långa pratstund.
"Jag är helt på, vi låter honom svettas lite" sa Vilma.
"Helt klart, han ska inte komma undan med detta" instämde jag.
"Men ni får följa med mig till Ellen och hämta henne, hon kommer inte lyssna på mig" sa jag till Petra och Vilma. De nickade försäkrande.

Efter en lång kväll gick jag och Andy hem till hans lägenhet under tystnad. Jag var arg och besviken på Marcus och mina tankar kunde inte sluta gå runt och runt och runt. Allt mellan mig och Marcus hade varit ett jävla spel från hans sida. Han älskade inte mig. Han brydde sig inte om mig. Och jag äventyrade min vänskap med Ellen för honom. Jag kände mig så blåögd och lättlurad, men framförallt kände jag skam över att jag inte hade märkt det tidigare.

"Jag ska slå sönder den jäveln" mumlade Andy till slut och spände sina nävar. Jag log mot honom.
"Han är inte ens värd din uppmärksamhet" sa jag och suckade.
"Jag bryr mig inte, han sårade dig och Ellen och han har ljugit oss alla tre rätt upp i ansiktet. Jag tänker inte bara låta honom komma undan med det" svarade Andy, frustrerat. Jag log svagt.
"Jag vet, jag förstår dig. Men jag och tjejerna ska prata med honom, vi ska minsann inte låta honom komma undan med det. Och om han förtjänar att bli nedslagen så ringer jag dig, jag lovar" sa jag och flinade. Andy skrattade och nickade.
"Bra" sa han och kramade om mig.

•••
Här kom den stora tvisten.. Marcus är inte riktigt den ni trodde.. eller? Kommentera era tankar!!!
Puss & kram <3

vänskap eller kärlek?Donde viven las historias. Descúbrelo ahora