A Savior In The Darkness - JBFF

Prolog

Min bröstkorg hävde upp, sedan åkte den långsamt ner. De lätta andetagen bakom mig var lugnande och fick min kropp att slappna av i den stora varma famnen jag låg i. Klockan var strax över 12, men trots det så var vi vakna. Men mina ögon var alldeles tunga och trötta, precis som hela min kropp var just nu. Jag hade inget annat att tänka på, än att vara hos personen jag precis ville spendera resten av mitt liv. Sedan började tankarna sväva vidare mot allting jag oroade mig över. Hans väldiga humörsvängar och de alla gånger han fått i sig en sådan ångest att inget kunnat få honom lugn igen. Rädslan bubblade upp när tankarna om den kvällen han var nära på att nita till mig i ansiktet åkte upp i huvudet. Den gången var jag nog nära på att dö, av panik. Jag hade ingen som helst chans mot hans muskulösa och starka kropp som kommit farande mot mig. Jag hade stått intryckt i det lilla hörnet i vardagsrummet och inte riktigt vetat vad jag skulle göra när hans svarta ögon aggressivt tittat på mig medan hans knytnäve kommit flygandes mot mig. Trots den paniken som befunnit sig inom mig, hade jag åtminstone kunnat stänga mina ögonlock från att kunna se hans hemska blick då jag inte kunnat röra på mig. Allting hade gått så snabbt, allting gick på några sekunder innan hans tunga kropp hade fallit ihop på marken och tårar strävat ner för hans kinder. Men trots de - all hans skam och ånger över att nästan slagit mig - så hade jag bara stått där och stirrat på honom med förvånade ögon. Rädslan var svår att få bort, för honom var det svårt att kunna röra mig på länge då bilden av hans aggressiva blick fastnat i mitt huvud som en tumör. Ingenting kunde bota det - förutom de att han försökte få mig att lita på att det aldrig skulle hända igen. Även fast nästan all rädsla var borta, så kunde jag fortfarande inte känna mig alldeles trygg i hans omgivning då han aggressiva sidan var lätt att framkalla. Från den kvällen, kunde jag inte känna mig trygg i honom, inte på samma sätt. Men jag älskade honom och ville inte lämna honom för de misstag han gjort, då det nästan hänt två gånger innan den förra gången. Kunde jag lita på honom när han sa att han aldrig skulle skada mig?

''Det är sent, jag borde gå hem.'' Mumlade jag och drog mig långsamt ur hans famn. När jag ställt mig upp och trott att han sov - då han inte svarat - tog hans starka hand tag om min handled. Jag ryckte till och vände mig långsamt mot honom, rädd för att hans arga sida väckts.

''Vill du berätta vad som hände idag, Noah?'' Frågande han allvarligt. Mina ögonbryn trycktes ihop och rynkor bildades i min panna.

''Jag vet inte vad du pratar om? Berätta du.'' Jag drog loss min handled från hans hårda grepp och backade undan ett steg. Han satte sig långsamt upp och kollade surt på mig.

''Du knullar honom, eller hur?! Säg bara sanning Noah.'' For snabbt ur hans mun när han hamnat på sina fötter framför mig.

''Vad i helvete pratar du om?'' Grymtade jag förvirrat. ''Din fucking slyna! Du vet vad jag pratar om. Jävla Jesse som du hänger med jämt!'' Hans lugna ton försvann och blev mer argare ju längre tid det tog för mig att svara på hans fråga.

''Jesse, är min bästa vän, Tyler.'' Förklarade jag i en lugn, allvarlig ton. ''Du ljuger. Du ljuger som in i helvete Noah!'' Morrade han.

''Du är helt borta Tyler. Du är helt ute och flyger! Jag sticker härifrån.'' Skakade jag oförstående på huvudet och vände mig om och gick. Men när jag endast hade nått till början av hallen, kände jag ännu en gång ett hårt grepp om min handled.

''Släpp mig.'' Mumlade jag utan att vände mig om mig. Han kramade min arm hårdare och vägrade att lyssna på mig.

''Släpp mig sa jag!'' Höjde jag rösten och ryckte åt mig min arm innan jag drog åt mig min jacka som hängde på den silvriga kroken. När jag sträckte mig efter handtaget kände jag återigen hur han tog tag i min arm. Jag vände mig irriterat om och skulle precis till att skrika någonting fult åt honom som inte förstått vad släpp mig betytt. Men det ända jag kände var en hård smärta i huvudet innan allting blivit svart.