19-20 september 2017

10 0 0
                                    

Jag ser allt följande i 3:e person.
Jag befinner mig på en karneval med massa olika spel. Med mig har jag en tjej som liknar min syster Isa och en annan tjej som jag inte känner igen. Vi går fram till ett spel där man ska kasta grejer på en TV, om den välter  2 eller 3 ggr får man ett pris. Jag börjar och sätter första. Jag gör mig redo att kasta en andra gång medans tjejerna på mig. Mannen som håller i spelet ställer sig bakom mig och viskar precis i mitt öra: "Ja, sett den". Jag missade de andra två eftersom jag blivit creeped out och vi går därifrån.

                                                                                                                                                                                                       

Jag är på ett badland med min bästa kompis Johanna och en massa andra människor. Johanna och jag håller oss till varandra. Jag simmar in i vad som ser ut som en korridor, fast ändå en del av polen. Som en avlång pool men ganska grunt vatten, höga väggar och lågt tak och två svängdörrar vid ingången som skiljer den från resten av poolen. Jag dyker ner och simmar under vattnet hela vägen bort till slutet av korridoren. Johanna stannar någonstans i mellan början och mitten av den.
När jag kommer upp ur vattnet ser jag ut som en blek version av Salad Fingers. Det rinner blod ur min mun och mina ögon. Ögonen är helt svarta eller så är det bara tomma ögonhålor, det går inte att avgöras. Jag tittar på Johanna som också ser ut som en blek Salad Fingers, men hennes ögon är vanliga och det kommer inget blod från dem. Mitt ansikte förvrängs till en hemsk grimas. Jag kan inte se det men jag kan tjäna hur mina läppar dras bak och upp i ett hemskt smil. Jag rusar mot Johanna i vattnet,  jag rör otroligt snabbt. Jag hör mig själv säga: I will clear this level in one go!
Jag tvärstannar inte lång från Johanna, jag gjorde bara det för att skrämmas. Hon börjar backa bort från mig samtidigt som hennes ansikte går från glatt till skräckslaget. Jag försöker be om ursäkt, säga att det inte var med mening, men allt som kommer ur min mun är väsande, kvävda ljud. Och hon är borta.

Dröm dagbokWhere stories live. Discover now