3. Min Hemlighetsfulla Pojkvän

Kapitel 7 En vapenvila

Han tittade menade på mig, antagligen för att visa att han visste till viss del. Men jag ville inte ge med mig, jag ville inte diskutera det! Jag försökte knuffa undan honom men han rörde sig inte så långt.
"Låt bli. Jag tänker inte diskutera det!" Han tog dock ett steg, ett steg närmare mig för att sedan stjäla en kyss. Jag var inte beredd på det. Han tog tag i nederkanten av min tröja för att dra mig närmare sig. Han vandrade ner mot min hals.
"Du behöver inte diskutera det", sade han lågt och minns mycket väl min svaga punkt. Benen hotade att vika sig när han gick längre ner på halsen, strax ovanför nyckelbenet. Jag fick kämpa lite med att hitta hans händer för att dra loss hans grepp om min tröja, jag fick lite luft mellan oss och skakade på huvudet.
"Oh nej, vi bråkar ..." försökte jag. Men han skrattade lågt och mjukt. Han drog sina händer bakom sin rygg, hans handleder som jag höll i åkte ju med så jag kom ju väldigt nära inpå. Han kysste min axel, fortsatte närmare halsen en aning långsamt för att sedan hamnade strax under min käke, innan jag fick kraft nog att släppa hans handleder för att ta mig ifrån honom. Men han fick tag på min tröja igen och lyckades få ner två fingrar innanför min byxlinning för att få mig närmare. Beröringen och handlingen var nästan för mycket för min kropp att hantera och i ett försök att komma undan försökte jag backa, men istället hotade jag att trilla ner i sängen då den hindrade mitt steg bakåt. Så jag gungade till och var på väg ner, men blev räddad av Aiden. Han hade släppt mig, eller mer mina kläder, för att sedan få tag på mina arma för att hindra mitt fall. Han drog oss en bit ifrån sängen. Dock så tog han sig närmare och lät sin ena hand hamna vid midja och den andra vid höften. I mitt tappra försök att bli fri från honom tog han bara tag i tröjan irriterande nog så jag kom inte så långt. Han lade huvudet på sned och verkade vänta på mitt försök att fly. Jag tänkte faktiskt på en sekund att jag kunde få av mig tröjan för att springa ifrån honom, men verkligheten var snabbare då jag kom på att vi bodde under samma tak. Manövern skulle knappast rädda mig, det skulle bara göra det jobbigare för mig. I mina tankar hade jag missat att han släppt min tröja, utan märkte det först när han ställde sig bakom mig. Jag skulle just snurra runt när han tog tag i mina handleder, drog dem lite runt mig och där med låste fast mig med mina egna armar som formade ett kors. Jag var på väg att fräsa åt honom när han kysste min hals igen, dock var effekten större än tidigare vilket han märkte av och log. Han gick upp mot käken, strax under örat och jag gav med för en bråkdelssekund. Han släppte mina handleder och lät sina händer vandra in under min tröja, bara precis ovanför byxorna. Jag vände mig mot honom och att bara känna hans händer dras över min hud fick mig att faktiskt stanna upp och bara kolla på honom. Hade han haft tröja så hade jag nog tagit tag i den och dragit honom närmare mig, men mina händer hamnade på hans axlar i stället för att dra honom till mig. Han svarade med att lyfta upp mig och jag förvånades över att jag faktiskt lindade benen runt honom. Vi båda blev nog ställda över det och kollade på varandra i kanske två sekunder innan jag gav upp helt. Med min arm runt hans nacke så kysste jag honom tillbaka, han höll i mitt ena ben för att hålla mig kvar hos sig. Men telefonen började ringa och vi båda stannade upp för att sneglade på den. Alarmet hade gått och jag drogs tillbaka till verkligheten, mitt ansikte hotade att bli knallrött när det gick upp för mig vad jag sysslade med. Aiden skrattade lite nästan som om han var förolämpad.
"Vi har ett flyg att passa", sade han sedan och sneglade på alarmet igen som fortsatte ringa. Han mötte sedan min blick och log varmt. Jag vågade knappt svälja men han släppte ner mig. "Vi får fortsätta på hotellet", sade han sedan och pussade mig på kinden. Han lämnade mig kvar och stängde av alarmet.