Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|8|]

❦Alliansens Nackdelar❦

~Zac~

"Kevin??? Vad gör du här???"
Kevin såg tillbaka på mig. Mentorslektionen i andrahandselement skulle precis börja.
"Du gick ut förra året Kevin, varför är du fortfarande här?" det lät väldigt oförskämt, men ärligt talat tror jag inte Kevin brydde sig. Han rynkade pannan.
"Jag trodde jag sa åt dig att kalla mig Kev," sa han.
Jag rullade ögonen.
"Jaja. Jag gillar Kevin bättre. Men varför är du med Antons grupp?"
"Jag... Um... Går om Elementåret. Jag kuggade slutprovet i teori. Den praktiska delen gick fint, men inte teorin...." muttrade Kevin.
Min mun formades till ett o.
"Skratta inte åt mig, Cartwright," varnade Kevin.
Jag började flina långsamt.
"Du måste... gå om?"
Kevin gav mig en mordisk blick.
"Ja."
"Allihopa, sätt er är ni snälla," bad Avock.
Skrapande ljud hördes av stolar som sköts ut.
Jag lät Wind förvandlas och hon satte sig på min bänk för att putsa fjädrarna. Kevin slog sig ner på bänken till höger om mig.
"Som ni alla vet så börjar Smaragdeleverna få betyg det här året. Ni kommer att klassas från Lepus till Orion. Däremellan finns Canis Minor, Canis Major och Monoceros. Det som är lägre än Lepus är Hydra, som är icke godkänt. Betygen beräknas i lux och lapis," började Avock. Han gjorde en gest med handen och en regnbågsskimmrande liten lysande kula dök upp. "Det är här en Orion lapis, den ger er 20 lux."
En ytterligare gest gjorde så att fyra till lysande och gnistrande kulor dök upp. En vit/genomskinlig, en röd, en blå och en grön.
Avock höll upp den genomskinliga.
"Det här är en Monoceros lapis, den ger 17,5 lux, den röda är en Canis Major lapis som motsvarar 15 lux, den blåa är 12,5 lux och en Canis Minor lapis, sist är den gröna som är 10 lux och en Lepus lapis. I slutet av året kommer ni få de lapis som lärarna har satt på er i dem olika ämnena, det registreras även i skolregistret. Det som verkligen räknas är Elementåret så börja inte stressa nu, men ha i bakhuvudet att om ni tar i lite mer kommer vi lärare komma ihåg det."
Avock riktade sig nu mer åt Elementeleverna.
"För er som nu går sista året så kommer vi lärare kräva mer av er. Smaragd och Diamant var rätt chill. Nu gäller det verkligen. Beroende på hur mycket lux ni samlat på er i slutet av året kommer ni kunna klassas i olika gymnasium. Notera också att ni kan skaffa mer lux genom till exempel studiehjälp eller hålla mindre lektioner för Rubineleverna."
Ett mummel började gå igenom klassrummet. Avock gav oss lite tid att diskutera allt. Jag vände mig åt vänster där Peter satt. Han såg väldigt uttråkad ut.
"Lyssnade du överhuvudtaget på vad det var han sa?" frågade jag.
Peter såg på mig.
"Nej."
Jag rullade med ögonen.
"Du vet, ibland är det riktigt viktigt att hänga med på sån här information. Du kommer behöva den senare," sa jag och slog lamt ut med armarna.
I och med den lilla rörelsen skapades en virvelvind av svart och vit eld. Wind lättade förskräckt.
'Zac!' utropade hon förebrående och gav ifrån sig ett irriterat klickljud.
"Förlåt!"
Jag försökte febrilt släcka virrvarret av lågor som nu tärde på min bänk.
"Mr Cartwright. Släck genast det där!" sa Avock bistert med armarna i kors.
Återigen försökte jag få ner det som börjat expandera. Allas blickar hade nu riktats mot mig.
"Men snälla, ska det vara så jävla svårt?" snäste Bella och riktade en hand mot eldfenomenet. När inget hände blev hon med ens tyst. Avock suckade och gjorde en liten rörelse med pek-och långfingret. Mini tornadon saktade in och... bestod. Avock kunde inte släcka den??? Vår lärare rynkade pannan.
"Mr Cartwright. Du måste släcka den."
"Jo, jag försöker professorn, men den vägrar ge med sig!" utropade jag.
Nu hade jag börjat få lite panik. Stolskrap hördes och Blair och George hade ställt sig upp.
"Beaucoup de l'eau."
Från Georges händer flödade mängder med hans djupt blåa vatten mot min skapelse.
"Xeo," mumlade Blair.
Hennes handflator började producera kall rök. Hon skickade en stråle med is mot Georges vatten som hade omringat elden. Allt frös.
Hela rummet, Avock inkluderad, stirrade på isskulpturen.
"Okej, nu kan vi..." började Ricky, men avbröts av att isen exploderade. Elden fortsatte att virvla. Större och större blev den.
"Alla, ut ur klassrummet. Nu!" sa Avock med dånande röst.
Eleverna skyndade sig ut. Alla utom Victory och Chaos of Light.
"Varför kan ingen släcka den där saken?" undrade Cora.
"Mr Cartwright. Din eld är vanligtvis vit, har det här något att göra med alliansen jag hört talas om?" undrade Avock och föste samtidigt bort oss från min bänk.
"Jag... Jag vet inte. Men jo. Det låter logiskt. Jag har haft problem med eldens element sedan alliansen med Peter," mumlade jag fundersamt.
"Okej. Lyssna noga nu. Du med Mr Lynch," sa Avock.
Peter suckade och såg mot oss.
"En allians vid er ålder kan vara mycket farligt. Att få någon annans magiska energi packad på sin egen är för mycket. Det verkar som om Zac har fått mer av Peters magi än Peter ha fått Zacs. Därför måste ni utöva en balansformel. Annars kommer dina krafter löpa ännu mer amok än nu," förklarade han.
"Okej. Vad behöver vi göra?" undrade jag.
Avock blev tyst.
"Alliansmagi är något man gör när man fyller 20, för er är det farligt," berättade Anton. "Professorn, ska du verkligen låta dem göra det?"
Avock såg mellan oss.
"Jag är rädd att vi inte har något annat val. Båda era krafter i en person kan leda till förödelse."
"Du kan inte riskera deras liv," sa Kevin sammanbitet och såg på Avock med död blick.
Avock suckade och betraktade på oss. Han såg så hjälplös ut.
"Ni bestämmer. Hur vill ni göra? Tänk efter noga, det kan förgöra er."
Jag och Peter utbytte en blick. Vi behövde inte ens överväga det.
"Vi gör det."
Avock nickade. Bordet var nu helt satt på eld och skapade kraftiga varma vindar i klassrummet.
"Alla backar. Ställ er intill väggarna. Mr Kye, jag behöver dig här," instruerade vår lärare.
Motvilligt gjorde de andra som de blivit tillsagda. Mest för att Chaos of Light tvingat bak Victory.
"Fatta varandras händer," bad läraren.
Vi gjorde som tillsagt. Vi stod mittemot varandra med knäppta händer och jag kunde känna trycket av magisk energi flöda från Peter. Det var nästan kvävande.
"Vem av er skapade alliansen?"
"Jag," sa jag.
"Okej, Mr Cartwright. Säg efter mig. Det är mycket viktigt att du får orden rätt. 'Vid kraften som rinner mellan våra ådror balanserar jag, i detta nu, ut flödet som knyter oss samman. Lika mycket av mig skall finnas i dig som du skall finnas inom mig. Nu och för alltid. Tills våra själar skiljs åt'," sa Avock.
Jag tog ett djupt andetag och nickade. Avock riktade sig till Kevin.
"Eftersom det är elden som skapar kaos kan du som är en Eldillusionör bidra med dina krafter. Det kommer underlätta får båda två."
Kevin nickade och slöt sina händer om vardera handled som var närmast honom. Med en aning skakigt röst började jag messa formeln.
"Jag är Zachary Arthur Cartwright och min allierade är Peter Adrien Lynch. Vid kraften som rinner mellan våra ådror balanserar jag, i detta nu, ut flödet som knyter oss samman. Lika mycket av mig skall finnas i dig som du skall finnas inom mig. Nu och för alltid. Tills våra själar skiljs åt."
Jag kände hur något lämnade mig och något förenades med mig. Magi började bytas emellan oss allt jag kunde säga att magins fysiska form var hisnade vacker. Ljudet av den sprakande elden upphörde och det blev stilla i rummet. Allting var stilla. Som det borde vara.
Peter såg på mig, ett leende hade börjat ta form på hans läppar. Blair kom från ingenstans och flög på honom. Förvånat föll han omkull med henne över sig. Jag såg bort och ville springa här ifrån. Bara gå upp i rök. Kevin hade släppt våra handleder nu. Var det bara jag som inbillade mig eller hade han dröjt sig kvar vid min?

Gud, är fortfarande sjuk😂 Älskar dock slutet på kapitlet. Vad tycker ni om Zac + Kevin? Själv shippar jag som fan😂 Glad alla hjärtans dag guys!❤️❤️❤️
//Sarilia